jeppelarssons -

Dagens hjältar

Det finns fantastiska människor i USA. Såna som gör att jag nu fått bocka in två ställen till att besöka på min kommande road trip genom världens galnaste land. Eller världens största cirkus om man så vill...

Polisens order: att gripa George W Bush
De två småstäderna Brattleboro och Marlboro i delstaten Vermont i nordöstra USA lär inte stå högst upp på president George Bushs lista över platser att besöka.

Städerna har nämligen röstat igenom en instruktion till den lokala polisen att omedelbart gripa Bush och hans vicepresident Dick Cheney om de dyker upp - för "brott mot konstitutionen". Efter gripandet ska sedan dignitärerna "utlämnas till andra myndigheter som kan tänkas åtala dem". Liknande beslut och resolutioner har tagits på flera håll i delstaten, som än så länge aldrig besökts av Bush under hans tid som president.

TT

Ni minns väl cirkusdirektören? Ta en titt.

2008-03-05 @ 09:35:11 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Wilsons säsong har inletts.

Ska man tolka detta som att kvällstidningarna äntligen börjar fatta vilken citatmaskin Ljungskile SK:s tränare David Wilson är?

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/ljungskile/article1817796.ab

Inte nog med hur han svarar på frågorna i ett i övrigt otroligt nördigt och intetsägande reportage om vilken teknisk utrustning de allsvenska lagen har när de tränar - han passar också på att ragga sponsorer.

Charmen med LSK och David Wilson måste ut till folket innan det här fotbollsåret är över. För chansen att Ljungskile hänger kvar i allsvenskan efter 2008 är väldigt, väldigt liten.

Men jag tänker i alla fall försöka se och höra så mycket som möjligt av Sveriges egen Mourinho i träningsoverall - David Wilson. Innan chansen är borta.

2008-02-12 @ 23:04:01 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

SVT kan fan vara kvalité.

Stavros Louca är en underbar matematiklärare.

Första avsnittet av Klass 9A är det bästa inledande avsnitt jag sett på en reality-serie. Det behöver inte säga så mycket med tanke på alla sopiga doku-såpor. Men det här är det verkligaste av det verkligaste. Inte för att det kommer in några av Sveriges bästa pedagoger i en av de sämsta klasserna varje dag, men ungdomarnas äkthet, deras sårbarhet, grupptrycket, att det ändå finns så mycket hopp och drömmar bakom de tuffa attityderna, det gör att det känns verkligt. Och i hjärtat.

Och vi har upplevt det allihop. Vi har alla suttit i det där klassrummet. I de där korridorerna.

När eleverna får sitta och säga vad dom är bra på är det hjärtskärande. Där finns en osäkerhet som väcker svunna tider till liv, saker man sett och kännt och levt med när man själv var 15 år. Jag är så glad att den tiden är förbi - vi var så små och osäkra. Men ville vara så vuxna och starka.

Michelle som inte har några vänner i klassen, som säger att hon själv valt det, att hon vill vara själv och läsa böcker. Vad ska man tro? Vad ligger bakom? Som tittare måste jag få veta. På det sättet är serien genial.

Och Ala som inte vill vara med på idrotten. Som kan tänka sig att offra hela sitt slutbetyg och gå IV-programmet bara för att slippa idrotten. Jag kommer följa varje minut av alla delarna av serien om Klass 9A nästan bara för att se om Ala lyckas.

Och Stavros Louca. Den nye matteläraren. Som på lärarkonferensen är den enda som tar upp verkligheten och sätter dit den fega gruppen runt bordet, som inte vågar kritisera. Kanske för att tv-kamerorna är där, men i det här fallet ska man hjälpa. Det gör man med ärlighet. Tack Stavros! Hoppas folk lade märke till bara den där detaljen.

Om serien är viktig vet jag inte. Men jag hoppas att den kan ge hopp. Och inspirera lärare. Lärarna ni vet, dom som vi nästan spenderar mer tid med under vår uppväxt än våra föräldrar.

2008-02-12 @ 22:15:55 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Tidernas soundtrack.

Min gode vän Andréas var inte alls fel ute när han tipsade om Juno. Jag såg den i går och blev så fruktansvärt tagen, en känsla som fastnat i kroppen och inte tycks gå ur. Det händer ibland, och jag antar att jag inte är ensam, att man helt förtrollas av en film, att man blir lite smått betuttad i en karaktär och att man vill leva genom filmen i den uppmålade världen. Jag kände så 1998 när jag såg Fucking Åmål, blott 17 år gammal. Jag tror då att soundtracket hade en stor del i det hela. Broder Daniels och Yvonnes låtar till exempel. Samma sak hände igår - 10 år senare. Soundtracket till Juno är helt klart det bästa någonsin.

Hade jag varit 17 hade jag säkerligen blivit förälskad i karaktären Juno. Skön och rolig som fan, jävligt mycket tonåring, men med ett väldigt varmt hjärta. En fantastisk tolkning och en sagolikt bra skådespelarinsats av 20 år gamla Ellen Page. Och naturligtvis ett jävligt bra manus av Diablo Cody - det har sagts tidigare men jag måste säga det själv också: vilket jävla häftigt namn!

Jag trodde det var Michael Cera från Superbad som hade huvudrollen i filmen så inledningsvis blev jag lite förvånad. Men att det var en tjej som var i fokus och stod för den typen av humor var riktigt kul. Ellen Page är fruktansvärt rolig och har en fenomenal timing filmen igenom. Men värmen, den slår allt.

Jag kommer nog inte se en film som är bättre 2008. Om jag inte ser den igen.

Soundtracket ja, mycket berodde ju på det. Kimya Dawson är en ny favoritartist - hennes låtar i filmen var fantastiskt trevliga. Och så den fina gamla Moldy Peaches-låten "Anoyone else but you" då såklart. Den som plockas fram i slutscenen och som ju är en gammal indieklassiker. Men frågan är om den nånsin passat lika bra som när Ellen och Michael själva sjunger den. Versionen finns med på soundtracket och i filmens sammanhang är den magiskt bra. Det är helt enkelt fruktansvärt jävla tårdrypande känslosamt och vackert.

Jag vill inte ens tipsa om filmen, jag vill ha den för mig själv. Även om Oscar verkar säga något annat.

2008-02-08 @ 22:01:52 Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Kort lägesrapport i punktform.

I lördags visade Emmanuel Adebayor att han är Premier Leagues just nu bästa anfallare. Om inte annat bekräftades det verkligen efter Fernando Torres urusla insats igår.

Benji Mwaruwari är inte så pjåkig han heller för tillfället. Tre klassmål från honom häromdan!

Mellbergs vinter är makalös. Det var längesen han såg så bra ut som han gör nu. Som fotbollsspelare då. Han är snygg annars med men... ja... ni fattar... Väldigt synd att han inte fick sänka Liverpool med sin volleykanon. ; )

För att inte tala om Freddie Ljungberg. Jag hade verkligen dömt ut honom. Men han var verkligen bäst på plan i West Hams match häromdan då han sprang i djupled och jobbade hem som om det vore 2002. Dessutom pallade han med det i 90 minuter. Klarar han sig från skador nu blir han oerhört viktig i EM.

Gripen möter Västerås borta med start om ca 30 minuter. Allt annat än tvåsiffrigt i röven är en framgång. Jocke B, Sellen och fansens nya kelgris Jojo står över inför den viktiga matchen mot Sirius borta på fredag kväll. Sen är det VM-uppehåll.

Praktiken går bra. Jag befinner mig sedan två och en halv vecka på SR Väst och har fått bra med förtroende. På torsdag drar jag till Stockholm och följer Åmålsbandet Kid Downs framgångar på Rockbjörnengalan på Hovet. Allt i jobbets regi - underbart! Dum som jag var tackade jag nej till betalt hotell. Tyckte att det skulle vara roligare att bo hos en kompis och sitta uppe och tjöta och ta ett par öl när jobbet är avslutat. Men det visade sig att även kompisarna jobbade.

Idag söktes EM-biljetterna för en liten resa till Schweiz/Österrike i juni. Det är ett bra gäng som söker tillsammans och det kommer bli ett jävla gött gung. Om biljetterna kirras då vill säga. Sommaren är nära och 2008 blir fantastiskt.

Tottenham-Arsenal i engelska ligacupens andra semifinalomgång spelas också ikväll. Wenger ställer som vanligt upp med ungdomarna tänker du? NEJ! Faktiskt inte!!!

Fansen vill så gärna att Arsenal slår ut Tottenham så både Fabregas, Hleb, Gallas och Adebayor, bland andra, är uttagna i kvällens 16-mannatrupp. Vet inte riktigt vad jag tycker om det egentligen. Har faktiskt varit jävligt kul att se Arsenals ungdomar för andra året i rad göra narr av några av PL:s bästa lag. Men det är klart. Mr Wenger kanske siktar på kvadrupeln! PL, CL, Ligacupen och FA-cupen. Det vore nåt... Haha!

Här är kvällens trupp:
2 Abou DIABY
3 Bacary SAGNA
4 Cesc FABREGAS
9 EDUARDO
10 William GALLAS
13 Alexander HLEB
15 DENILSON
16 Mathieu FLAMINI
19 GILBERTO
21 Lukasz FABIANSKI (GK)
25 Emmanuel ADEBAYOR
26 Nicklas BENDTNER
30 Armand TRAORE
31 Justin HOYTE
32 Theo WALCOTT
40 Vito MANNONE (GK)

Självklart är jag bänkad framför Viasat Sport 1 klockan 20:55. Handbollen, som ju faktiskt är riktigt spännande, får vänta.

Mamma är borta på möte ikväll så snart kommer pappa med pizzza. Grabbfest och den bästa tisdagen på länge. Även om en del hänger på Gripen, Arsenal och Sverige.

2008-01-22 @ 18:14:41 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Året 2007 - blogg, jogg och rygg.

Förord
För ett år sedan skrev jag en årskrönika om 2006 i tre delar. 2006 var ett händelserikt år med VM, ny utbildning, nya vänner och så vidare. 2007 hände inte lika mycket. 2007 var ett udda år, med en ojämn siffra som sista siffra. Det mest upphetsande de åren är vad man gör det till. De jämna åren kommer allt gratis - som EM och VM i fotboll. Men trots att 2007 var ett mellanår med udda slutsiffra så var det ett jävla trevligt år. Tre utomlandsresor, ett nytt avancemang till ett EM-slutspel för det svenska fotbollslandslaget, Bruce Springsteen med E Street Band live och Gripen tog sig än en gång till högsta serien i bandy. Det är inte varje år sånt händer. Det var också året jag fick en digitalkamera vilket detta inlägg visar. Här kommer Jespers år 2007 i en enda och rakryggad sammanfattning. Det är bara godbitarna som är utplockade. Vi tar det månad för månad.

JANUARI

* Nyårslöftet var att sluta snusa. Andréas skrev som en kommentar i denna blogg att det skulle jag aldrig klara. Det gjorde jag.
* Henrik Larssons succé i Manchester United inleddes med ett vackert mål i debuten. Rysningar.
* I mitten av januari retade jag Martin och Andréas till vansinne efter att ha tagit ut tre svenskar i världslaget för januari månad. Alla tre i anfallet - Zlatan, Henke och Elmander. Bland annat var jag så "patriotisk" att jag "äcklade" Andréas.
* Vår klass försökte rida på vågen efter vår lyckade julfest och anordnade en katastrofalt tråkig tillställning. Dessutom pajade min kära HP. Nu mera kallad CP då jag ett år senare måste trycka samman hårdvaran med en tving för att den ska fungera.
* "Chippen" assisterade snyggt Totti utan att bli tackad. I samma match blir Totti utvisad och knuffar på vägen ut till en funktionär. Funktionären, Romanista även han, filmar och förstärker knuffen! Kanske det roligaste som hände 2007.
* Jag uttryckte i bloggen mitt missnöje över att jag sett så lite livekonserter efter att ha sett ett fantastiskt gig med Promoe på Klubb Smart. Man kan väl säga att jag tog tag i det...

FEBRUARI

* Hände typ ingenting i februari. Mycket plugg. Vi i radion började jobba mer och mer gemensamt och med Emma-Karin (bilden) och de andra tjejerna hade jag väldigt kul. Och Anders med då såklart. Men han får va med på foto längre ner.

MARS

* Gripen gick upp i Elitserien i bandy efter att hemma ha besegrat Örebro SK. Mackan blev under matchen beskylld för att röka gräs på läktaren - något som var felaktigt då han nyss hemkommen från Indien rökte indiska cigaretter vilka är mindre farliga och mindre påverkande än "vanliga". Otroligt rolig incident. Själv firade jag Gripens avancemang ända in i kaklet.
* Jag fyllde 26 år och fick en digitalkamera. En födelsedagspresent jag verkligen använt.
* Jag, Andréas och Martin tippade Allsvenskan -07, en tävling som jag senare under året ganska överraskande gick och vann. Men både Martin och Andréas fick upprättelse då deras svenska favoriter till slut gick bra.
* Hade ångest på grund av för mycket skolarbete, bland annat förberedandet av reportaget i Nederländerna.

APRIL

* 6 april var det EBK-revival i Örebro. En otroligt rolig fest med otroligt mycket dans dans dans!
* Klassen for till Holland och närmare bestämt till Amsterdam. Några med plan, andra i en minibuss. Det blev en sjuk resa där jag bland annat lyckades med konststycket att sätta eld på Andréas och få enorma skuldkänslor. Martin och Anders hade en wrestlingmatch på ett tak i Red Light District (se bild). Taket var kanske den plats där det förtärdes mest alkoholhaltiga drycker under 2007, bortsett från en balkong i Marseille. Men den kommer vi till.
* Reportaget om vattennivåerna i Holland och översvämningshotet blev helt okej. Vem minns inte citat som "Pümp app de våterrr".
* Jag fick klart med sommarvikariat på sporten på TTELA och tackade samtidigt nej till ett sommarvik på SR Örebro. En lyckosam period då självförtroendet var på topp.
* Kid Down släppte sitt debutalbum. Jag var stolt som få över David och grabbarna men blev i samma veva själv otroligt sugen på att dra igång med musiken igen.

MAJ

* Bibban-dagarna i maj. Uttrycket "att BIBba" var något jag kom att gilla. Jag kände mig tydligen tvungen att leva upp till det också. En avslutningsfest hos Janne då även...
* ...Andréas kröntes till CL-mästare våren 2007 efter att ha utklassat mig och Martin i CL-tipset. Tacktal hölls och det blev en fin stund, fylld av ömsesidig respekt och champagne i Jannes lummiga trädgård...
* ...och där efter följde en sjujäkla efterfest med boogiekaos med Anders och för Andréas och Martins del otroligt underhållande korståg genom Ljungskile.
* Vi slutade skolan och det var inte speciellt sorgligt. Snarare en skön paus.

JUNI

* Justin Timberlake i Globen tillsammans med iida och hennes Entourage var en riktigt grym upplevelse. Show, kalas, party och en massa tjejskrik.
* Dagarna efter åkte jag till Backa i Rättvik för att tillsammans med min kära Marit och hennes familj njuta av en riktigt svensk midsommar.
* Sverige vann rättvist mot Danmark med 3-0.
* Jag köpte ett tennisrack och inledde det som kom att bli en ny era i mitt liv. Vi kan kalla den för "träningstiden del 2".
* Jakob Johansson, min vän Eriks lillebror från Björndalen som jag, debuterade som Allsvenskans första 90-talist i Allsvenskan. Det gjorde han för IFK Göteborg och sprang mest av alla på planen. Stort!
* Jag inledde också mitt sommarvikariat på TTELA - och kom att trivas så in i helvete bra.

JULI

* För första gången fick jag vara med om när en nära vän - Daniel Wallòn - gifte sig. Det gjorde han med Riika. Köpingsmaffian hade tagit sig till Örebro för en fest som sent ska glömmas.
* Juli började annars med Roskilde. Riktigt bra var The Who, Mando Diao, K'naan, Arcade Fire, Klaxons och The Flaming Lips. Beastie Boys var besvikelsen. Och LERAN...
* Adam lämnade det tråkiga beskedet att han lämnar journalistutbildningen. Under hösten var han saknad och vi önskar fänrik Strandman all lycka.
* Jag förutspådde att Mourinho skulle lämna Chelsea och att Arsenal skulle bli bättre utan Henry. Å andra sidan förutspådde jag att Chippen skulle bli en given succé i Bolton... ja herregud... Det var efter det här inläggt Martin skrev den minnesvärda kommentaren "Arsenal tror jag slutar på en plats mellan 8 och 10".
* Annars jobbade jag röven av mig och såg hur många fotbollsmatcher som helst. I de lägre divisionerna då.

AUGUSTI

* Anders, jag, Andréas och Martin drog till franska rivieran - närmare bestämt till Marseille. Uppdraget var att hitta bouillabaisse, obegränsat med Youplait och rivierans hetaste nattklubb. Jag missade det sista. Jag somnade på rummet och missade kanske årets utekväll. För jävligt. Under resan såg även Anders sin för året första och sista fotbollsmatch. Liverpool-Chelsea.
* En annan galen resa i augusti gick till Smögen. Bad! Bastu! Och för vissa: Brygga! Pizzan och alkoholen på klipporna årets finaste sommarnatt blev ett fint och roligt minne.
* Vi tippade hela Premier League. Jag, Andréas och Martin då såklart. Just nu ligger jag bäst till. ; )
* Sommarvikariatet på TTELA tog slut men jag var så nöjd att jag tjatade mig till extrajobb där under hösten. Extrajobb hade jag också på Sporten SR Väst. Lycka är att ha sån tur!
* Facebook kom in i livet och förstörde nästan bloggen. Men den där flugan var ju onekligen väldigt rolig i början! Tills man verkligen hade hittat alla vänner.

SEPTEMBER

* "Ettorna" kom in i livet i Ljungskile. Zäta, Adam, Per, Daniel och Skoob (de på bilden) för att nämna några. Tomaz och Rickard också för att nämna ett par andra goa gubber. Vi började med att för andra året i rad vinna fotbollsturneringen. Martin blev finalhjälte med ett välplacerat skott - stolpe in! Otrolig glädje!
* Ljungskile Nyheter (http://www.ljungskilenyheter.se/) såg dagens ljus och gjorde succé i det lilla samhället. Mycket tack vare Martins och Andréas på gränsen till överambitiösa arbete och bevakande av LSK.
* MITT NYA LIV tog fart. Tillsammans med Martin tog jag morgonpromenader före frukost och började träna fyra gånger i veckan. Målet var att med gym, promenader, innebandy och trappmaskin under hösten gå ner fem kilo. Det klarade jag på två månader. Från botten av mitt hjärta: TACK för stödet Martin!
* Sverige kryssade mot Danmark hemma på Råsunda. För första gången såg Marit en landskamp med mig i tv-soffan. Det gick bra.
* Champions League var igång och med det skapades onsdagsklubben och ett nytt CL-tips med mig, Andréas och Martin. Ett tips som ska täcka hela säsongen. Andréas har ännu inte varit på någon annan plats än den första i den här tävlingen. Under hela 2007 dominerade han faktiskt den tävlingen från början till slut.
* Stryktipstävlingen hösten 2007 inleddes. Tio veckors hård kamp ledde till ytterligare en vecka för kombatanterna Zäta och Martin i ett giftigt Sudden Death. Där vek Zäta ner sig helt och Martin vann. Ser fram emot vårens kraftmätning.
* Jag gjorde min första bandyträning på flera år med Gripens C-lag och det var oerhört roligt. Jag hann med fem träningar innan mörkret kom och tog mig.

OKTOBER

* London-resan. Jag och Marit drog i slutet av oktober till London. Vi bodde hos Basse i Camden och hann med en jävla massa sevärdheter som Big Ben, rundvandring i Towern, kaffe vid Buckingham Palace, käk i Soho, uteliv, shopping på Oxford Street, Liverpool-Arsenal på fotbollspub, museum osv. När Marit åkt hem till Sverige för plugg drog jag och Basse till Emirates Stadium där jag fick vara med om att se världen ur Mr Wengers ögon (bild ovan) - STORT!
* Mycket plugg och slit med praktiksök annars.
* Nytt JLB-material började spelas in i Åmål med Bobby, David och Carl-Johan.
* Ljungskile SK gick upp i Allsvenskan och det var jävligt roligt att få vara med om tiden i Ljungskile innan och efter då laget tog klivet.
* Den sista oktober åkte jag på matförgiftning, två dagar efter hemkomst från London.

NOVEMBER

* MARDRÖMSMÅNADEN. Matförgiftningen som visade sitt ansikte den sista oktober fortsatte en vecka in i november. Samma dag som den försvann fick jag problem med min rygg för hundrade gången sedan de där sommarmånaderna 2001 då jag packade upp varor på ICA Direkt i Trollhättan. Smärtorna blev värre och värre och till slut...
*...kunde jag inte sova alls utan fick klockan tre på natten åka taxi till Uddevalla för att få ordentligt med smärtstillande. På sjukhuset stannade jag tre nätter och allt jag kunde göra var att gå promenader med ett gåbord i korridorerna. Omkörd av pensionärer kände man sig som ett jävla misslyckande...
*...men så började jag trycka alla säsongerna av Entourage (som verkligen blev en ny favoritserie), åt obegränsat med lösgodis, blev serverad mat och utnyttjade ringklockan som kallade på sjuksköterskorna oförskämt mycket.
* Efter en och en halv vecka borta från skolan kom jag tillbaka och fick stappla runt på kryckor i ytterligare tre veckor.
* Tack vare ryggfelet fick vi (www.myspace.com/jesperlarssonband) tacka nej till en spelning på Pustervik i Göteborg den 15 november.
* November 2007 var den sämsta månaden i mitt liv. Men det kunde absolut varit så in i helvete mycket värre. Efter vistelsen på sjukhuset - tre dagar som varade i en evighet - fick man perspektiv på saker och ting. Bland annat att man har det rätt bra som är ung.
* Och sen var det ju bra att Sverige blev klara för EM i fotboll 2008.

DECEMBER

* Bruce Springsteen w. the E Street Band i Globen den 10 december med Andréas, iida och Holiday Factory-Joel var en mäktig upplevelse. I sommar kommer the Boss tillbaka - och jag och Zäta har biljett till båda dagarna på Ullevi.
* Jag fick en mp3-spelare av tomten. Det var fan på tiden.
* Kortet är inte från december, det är från i somras. Men Marit är ändå det bästa jag haft under 2007. Och det är väl så man slutligen kan sammanfatta det. Jag är lycklig. Och trots min rygg mår jag bra. 2007 måhända var ett udda år. Men det var ändå ett av de bättre.

TOPP FEM-LISTORNA FÖR 2007

Låten
1. Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull
2. Arcade Fire - Ocean of noise
3. Kent - Columbus
4. Oh Laura - Release me
5. Bruce Springsteen - I´ll work for your love

Album
1. Loney, Dear - Loney, Noir
2. Kent - Tillbaka till samtiden
3. Arcade Fire - Neon Bible
4. Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård
5. Bruce Springsteen - Magic

TV-serien
1. Entourage
2. Prison Break
3. Family Guy
4. Heroes
5. Lost

Filmen
1. Rocky Balboa
2. This is England
3. Stardust
4. En obekväm sanning
5. Hot Rod

Konserten
1. Bruce Springsteen w. the E Street Band i Globen, Stockholm.
2. Justin Timberlake i Globen, Stockholm.
3. Mando Diao på Klubb Smart, Örebro.
4. The Who, Roskildefestivalen, Danmark.
5. K´naan, Roskildefestivalen, Danmark.

Idrottsupplevelsen
1. Gripen-Örebro på Slättbergsbanan i Trollhättan när Gripen gick till Elitserien.
2. Danmark-Sverige (0-3) på O´learys i Trollhättan.
3. Ljungskile SK - IFK Norrköping på HA Bygg Arena när LSK vände och vann genom två mål av "Kärna".
4. Gripen-Sirius, den så efterlängtade första segern i Elitserien kom i värsta regnvädret efter en makalös vändning.
5. Sanna Kallurs tårar i VM i friidrott.

2008-01-03 @ 23:31:22 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Sport, vänskap och skadeglädje.

Det är otroligt hur mycket sport engagerar. Män blir som barn som tävlar om allt. Det är kul. Framför allt när det går ens väg.

Ett exempel på det är hur lätt det är att håna någon vars lag går dåligt. Eller då man hånar någon vars lag man är övertygad om ska gå dåligt men då man sen får allt tillbaks över sig när laget trots allt går bra.

Som när Martin tippade Arsenal 6:a i Premier League. Visserligen inget hån, utan bara ren och skär okunskap om hur organisationspsykologi fungerar. När stjärnan försvinner stärks laget - ofta är det sant. Och under en ledare som Wenger är det numera ett faktum. Visste det.

Eller som den skadeglädje jag kan känna när jag skriver att "Zlatan är bäst i Serie A" och har både en av Italiens största tidningar Gazettan och Serie A:s tränare bakom mig i det något provocerande påståendet. I samma veva menar Martin att Ruud van Nistelrooy är bättre och en dag senare ryktas det om att Real Madrid (där Ruud annars spelar) vill betala nästan en miljard för Zlatan Ibrahimovic. Då var jag nära att skriva något som hade provocerat ännu mer men bet mig i tangentfingrarna i sista stund. Att då Martin och Andréas ihärdigt ändå fortsätter klanka ner på mig för min uttagning av Zlatan är självklart roande. Roande, just för att jag tror att det irriterar dom att det i samma veva regnar ner argument som stödjer min tes - att Zlatan är bäst i Serie A.

På samma sätt känner förmodligen Andréas när han trots ganska bristande kunskaper i bandy påpekar Lasse Karlssons lycka i Hammarby, Lasse som lämnade Gripen och som öser in mål i Bajen medan hans ersättare Misja Pasjkin i Gripen bara gjort knappt hälften så många baljor. Det är klart han tycker det är roligt. Det är klart att det irriterar. Även om nu sanningen är sån att det är lättare att göra fler mål med bättre spelare runt omkring sig.

Vi är tre stycken som tar sport seriöst, men som inte missar tillfället att retas, jävlas, irritera och sparka på nån som ligger. Barnsligt - naturligtvis. Men som mamma sagt - "låt dom hålla på...". För tillfället skulle jag själv kunna ösa ur mig ännu fler inlägg om Liverpools bristande insats i Premier League eller hylla Gripen för den otroliga segern mot Villa och Misjas lyckosamma roll i sin tillfälliga, pga alla skador, position som mittfältare och Arsenals formidabla matcher mot bra motstånd. Eller kanske skriva ett helt blogginlägg om West Hams enkla vändning mot Manchester United. Men jag känner att det räcker nu på ett tag.

För lika mycket som jag troligen irriterar Martin och Andréas lyckas dom gång på gång irritera mig. I grunden handlar det om vänskap byggd på sport, lagkänsla och att jävlas. Labilt. Men stundtals otroligt roligt.

Jag väntar mig kommenterar på detta inlägg som handlar om att jag är helt ute och cyklar och att det bara är jag som håller på medan de andra två tar detta seriöst rakt igenom. Jag förväntar mig också att det inte dyker upp ett enda svar eftersom jag skrev dessa sista rader. Allt för att irritera. Jag väntar med spänning.

GOTT NYTT ÅR KÄRA VÄNNER!

2008-01-03 @ 17:17:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jojo till mitt jojo-lag!

I går gjorde Gripen klart med Jonas "Jojo" Pettersson - 400 mål på 164 matcher för Mjöndalen i norska Elitserien. Han var jagad av storklubbar i Sverige hela sommaren men väljer först nu, mitt under brinnande säsong, att gå till Gripen. Antar att det var rätt dyrt att få hit honom men det kvittar om han öser in mål, något Gripen varit dåliga på den här säsongen.

Jojo har vunnit fyra guld, spelat sju finaler och tagit hem skytteligan fem gånger sedan han kom till Norge 2001. Just nu pågår ett tufft matchande för Gripen och de andra elitserieklubbarna så hans ankomst är behövlig.

Sedan är frågan hur hög klass norska Elitserien egentligen håller, men statistiken är imponerande.

Kanske spelar han redan imorrn mot Villa borta.

Gripen tog i går i regn och rusk en otroligt viktig poäng hemma mot Tillberga tack vare Misja Pasjkin. "Pajjan" kvitterade på hörna med åtta minuter kvar av matchen. Pelle Fosshaug i Tillberga blev i vanlig ordning utvisad. Strax innan Misjas strut kvitterade Edsbyn mot Sirius och det som kunde blivit en mardröm blev till slut helt okej. Alla poäng är viktiga nu.

Foto: Drammen Tidning

2007-12-29 @ 11:24:58 Permalink Allmänt Kommentarer (16) Trackbacks ()

Zlatan bäst i Serie A

Ni som följer den här bloggen vet att jag blivit kallad patetisk för att jag tagit ut Zlatan i Årets Lag. Jag har också fått höra att uttagningen av svensken verkligen var löjlig.

Det är inte utan att man sträcker på sig lite nu när de verkliga experterna, tränarna i Serie A, har fått säga sitt.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/italien/article1538323.ab

Det är ett stort erkännande för Zlatan Ibrahimovic. Även om jag tycker det är konstigt att han kommer före en spelare som Kaká i en sådan här omröstning - som ju blev utsedd till världens bäste 2007. Å andra sidan gör Zlatan, som jag själv påpekat, en väldigt stor nytta för laget - även när han inte gör mål eller assists.

I Italien är det en tränares dröm att få ha Ibra i sitt lag. Så är det även i ett pojkrum i Trollhättan.

Foto: AFP (från aftonbladet.se)

2007-12-29 @ 11:18:01 Permalink Allmänt Kommentarer (21) Trackbacks ()

Årets fotbollslag 2007

Andréas tog ut Årets Lag, Martin klargjorde att han snart tänker göra samma sak och jag, jag måste ju givetvis göra detsamma. Då jag älskar mittbackar mer än offensiva ytterbackar ställde jag upp mitt lag i en 3-4-3-uppställning med ett diamantmittfält. Backlinjen innehåller ändå så bra backar. Närmast att komma med i laget var annars Sergio Ramos som jag under året sett både i landslaget (tack vare att Spanien spelade i Sveriges grupp) och en hel del i Real Madrid (Tv4+ = fantaststico). Hans rusher under året från sin ytterbacksposition har varit helt makalösa. Ändå räcker det inte för att kvala in i Årets Lag 2007. Jag betonar gärna LAG före enskilda spelare och därför ser det ut som det gör. Tror inte att det hade sett speciellt annorlunda ut annars.

För att höja kvalitén på listan har jag letat upp ett passande YouTube-klipp för varje spelare. Länkar bifogas under varje motivering.

Målvakt:
Gianluigi Buffon
- för evigt trogen sitt Juventus var han en av de som stannade när laget åkte ner i serie B. Han var också en stor orsak till att de tog steget tillbaka upp i serie A i våras. Väl där väntade sig inte folk att Juventus skulle vara med och störa de stora. Men nykomlingen hade en stark defensiv och har man det kan man komma långt i Italien. Defensiven styrs för övrigt helt av Buffon som blandar sin pådrivande stil med fantastiska reflexräddningar. Buffon är världens bästa fotbollsmålvakt och han firar sina räddningar som när en annan gör mål. Så mycket hjärta räcker längst.
http://www.youtube.com/watch?v=63eJu6bpXis

Backar:
Fabio Cannavaro
- förra året utsågs han till världens bästa fotbollsspelare, i våras tog han Real Madrid till deras första La Liga-seger på länge och strax innan jul kom han trea på samma lista som han kom överst på i fjol. Han är den starka länken och i hans närvaro har Pepe vuxit oerhört. Mittbacksparet var magiskt bra häromdagen i El Clasico. Real är bättre än på länge och jag tror Fabio är den största bidragande orsaken. Självklart tar han en plats i årets lag 2007.
http://www.youtube.com/watch?v=hNVnuNuCHKQ

Rio Ferdinand
- en av världens mest spelskickliga backar tillsammans med Nesta. Men jag väljer Rio före italienaren då engelsmannens säsong hittills varit något utöver det vanliga. Och räknar vi in våren var han ju en stor anledning till PL-vinsten. Tillsammans med Vidic utgör dom ett stenhårt backpar. Framför allt spelar han alltid med en jävla inställning. Något nästa klipp från i mars visar.
http://www.youtube.com/watch?v=ub842qIfVZQ

Kolo Toure
- i ett lag som Arsenal med så många små och tekniska lirare på mittfältet måste ju någonting väga upp. Mannen heter Kolo Toure och är i mina ögon en Lilian Thuram årgång -98. Kolo är stenhård och har kanske världens bästa timing när det kommer till glidtacklingar. Dessutom är det oerhört roligt när han följer med upp i anfallen. Han har ju som bekant en jävla hästspark till högerfot. Kombinationen snabb och bra i luften gör honom till en av världens mest kompletta backar. Han är tillsammans med den pånyttfödde Gallas och Fabregas anledningen till att Arsenal just nu ligger tvåa i PL.
http://www.youtube.com/watch?v=jNfbwJp8iJc

Defensiv Innermittfältare:
Steven Gerrard
- att Liverpool tog sig till CL-final en gång till är helt sjukt. Gerrard har samma roll i 'pool som Buffon har i Juve och är ohotad kung på the Kop. Han är en ledare, en fantastisk passningsspelare och har ett skott som inte är av denna värld. Han kan skicka iväg det där skottet hur som helst, oavsett om bollen har studsat upp i midjehöjd två millimeter från kroppen, det säger ändå pang! Jag kommer nog aldrig sluta att imponeras av Gerrard. Nu har han dessutom fått en kille som tar löpningarna Gerrard vill mata sina svävande bollar mot. Och sen tar han alltid ett oerhört defensivt ansvar. Därför får han denna position i laget.
http://www.youtube.com/watch?v=V_w4YfsCLW0

Högeryttermittfältare:
Ricardo Kaká
- världens bäste enligt så många att jag faller för grupptrycket. Själv har jag sett lite av honom och de gånger jag sett honom så har han inte varit briljant mer än vid enstaka tillfällen. Men han var självklart en stor orsak till att Milan vann CL (på egen hand besegrade han Man Utd:s försvar) och också blev världsmästare för klubblag. Han har fantastiska spelare omkring sig (herregud, Pirlo!) men lyckas ändå sticka ut som snäppet vassare. Kaká blev världens bästa fotbollsspelare 2007, och även om en annan är det i mina ögon så måste han ju vara med i årets lag.
http://www.youtube.com/watch?v=eofY8pkDfUw

Offensiv innermittfältare:
Cesc Fabregas
- teknik utan att göra trettio överstegsfinter. Världens känsligaste passningar. One-touch-fotbollen personifierad. Hela hans högerfot är en klitoriskänslig bredsida. Fabregas ÄR Arsenal den här säsongen och även om han just nu inte är lika het som innan skadan så var han under ett par månader världens formstarkaste mittfältare. När Henry försvann har den unge mannen fått mer ansvar, han har gillat det och han har levererat. Arsenal är just nu tvåa efter Manchester United och det är bra gjort även om det inte är oväntat.
http://www.youtube.com/watch?v=q-owtInfqTs&NR=1

Vänsteryttermittfältare:
Cristiano Ronaldo
- i mina ögon världens bäste. För exakt ett år sedan inleddes vad som skulle bli en makalös vår. Cronaldo dominerade TOTALT och gjorde som han ville. Det var precis som att allt runt omkring honom gick i slow-motion samtidigt som han själv hade speed-knappen ständigt intryckt. När han sätter fart ser han ut som en bandyspelare i full fart med en boll som aldrig lämnar bladt på klubban, att göra det som fotbollsspelare är helt enkelt otroligt. Cristiano har varit fantastisk i höst men är ändå inte nära att vara så fullkomlig som han var januari-mars i år. Jag hoppas att han når en ny nyårsexplosion i år för även om jag håller på Arsenal så är en Cristiano Ronaldo i toppform det absolut bästa som finns att titta på sedan ZZ la av.
http://www.youtube.com/watch?v=0yzVEBucu_U

Anfallare:
Lionel Messi
- en till som kandiderade till att vara världens bäste 2007. Att han kopierade två av Maradonas mål under 2007 gör annars bara det att han är med i årets lag. När Ronaldinho sett sina bästa dagar har Messi blommat ut totalt. Han är motorn i Barca nu och oerhört betydelsefull. Han kan avgöra en match på egen hand när han vill. Messi har ett fantastiskt spelsinne och att få se honom i det här laget med de här spelarna runt omkring sig skulle vara helt sagolikt. Framtiden är Messi.
http://www.youtube.com/watch?v=tg9wmcOUXRw

Zlatan Ibrahimovic
- Zlatan tog sig ur det tunga och klumpiga under 2006 för att under 2007 explodera över allt utom i landslaget. Det spelar mindre roll då han blivit en ledare och kanske den viktigaste kuggen i Italiens bästa lag (Milan får ursäkta men i Serie A är dom inte nummer 1). Ibra spelar mycket mer harmoniskt och moget, han provoceras inte lika lätt som förr, han fortsätter slå sina majestätiska assists men gör nu också en jäkla massa mål. I det här världslaget för 2007 ska han ta emot och lägga ut bollarna på kanten, sticka i mitten, och sedan trycka in bollarna med sin kraft. Zlatan är kung och jag hoppas han fortsätter visa det under 2008.
http://www.youtube.com/watch?v=ilFHlK-epR4

Didier Drogba
- och om inte Zlatan sätter bollarna lär Elfenbenskustens finest göra det. Drogbas vårsäsong var magisk och han gjorde mål på allt, innanför eller utanför straffområdet spelade ingen roll. Förutom lite skadeproblem så har han dominerat och när han är borta från Chelsea så märks det. Drogba är världens farligaste och giftigaste forward och om hans kommande vår blir lika bra som den förra så kan det blåa London-laget kanske bli att räkna med i slutändan i alla fall.
http://www.youtube.com/watch?v=XGGV0CDCqaU

2007-12-27 @ 17:12:49 Permalink Allmänt Kommentarer (14) Trackbacks ()

Årets viktigaste derby.

Mitt i nuvarande England byggde vikingar för tusen år sedan upp en liten by. Vikingarna kom att kalla den för Deoraby, som senare blev Derby. Den tolfte hertigen av Derby hette Edward Stanley (1752-1834). När han var 28 bast instiftade han en hästkapplöpning som gick ut på att ta reda på vilken som var den snabbaste treåriga hästen i landet - en tävling som kom att kallas the Derby. The Derby pågår än i dag och går av stapeln första onsdagen i juni varje år på Epsom Downs i Surrey.

Men den här galopptävlingen är inte årets viktigaste derby. Inte alls.

Det var ju nämligen så att uttrycket "derby" med åren spred sig inom andra idrotter - framför allt lagidrotter. Och av någon outgrundlig anledning kom ordet derby att i hästars fall stå för vilken som är bäst i landet, men i människors fall för vilka som är bäst lokalt.

I går, till exempel, var the North London Derby på Emirates Stadium. En hatfylld match mellan Arsenal och Tottenham Hotspurs. Eller... hatfylld och hatfylld... för publiken är det säkert mycket känslor, men för spelarna på planen? Nja... Ni vet nog själva ungefär exakt hur många som verkligen är från norra London i dagens upplagor av de båda lagen. Arsenal vann i alla fall till min stora glädje efter att ha varit riktigt illa ute. Årets viktigaste derby? Knappast.

Ett derby vi svenskar förr älskade att följa var Glasgow Rangers-Celtic, protestantism mot katolicism och en jävla massa känslor. Sen drog Henke Larsson till Barcelona och så brydde vi oss (TV 4) inte så mycket mer.

I dag spelades det heta Milano-derbyt mellan Inter-Milan. Zlatan var med i Inter men var blek. Kaka var om möjligt blekare. Men världsmästarna (sedan några dagar tillbaka) och världens bästa spelare (sedan några dagar tillbaka) förlorade mot grannlaget i den inhemska ligan och den gamla klyschan "i ett derby kan allt hända" fick mer vatten på sin kvarn. Årets viktigaste derby? Nja, inte för mig.

Sen nu på kvällen, för bara en stund sedan, avslutades matchen mellan Barcelona-Real Madrid. Den är inget derby, men man talar ofta om den matchen i samma andetag. Barcelona ligger i Katalonien som vill bli självständigt ("Barcelona is Catalonia, Not Spain!") och hatet mot Francos gamla storlag Real Madrid är störst av allt. Något som är ömsesidigt. Vem minns inte grishuvudet som kastades mot Figo när allt han skulle göra var att slå en hörna? Eller ja, han hade ju lämnat Barcelona för Real Madrid, i deras ögon det största sveket man kan göra. Värt ett grishuvud? Helt klart. Årets viktigaste match? För rapparen och Dalaberg-profilen Skoob, ja. För mig, nej nej nej...

Årets viktigaste derby spelas på annandagen. Det spelas mellan IFK Vänersborg-Gripen. Och jag är redan nu, denna uppesittarkväll, otroligt nervös.

Historien mellan städerna Trollhättan och Vänersborg - geografiskt skiljer det knappt en mil mellan grannarna - är ungefär så här: Trollhättan var en riktig arbetarstad. Vänersborg välutbildade akademiker med en tydlig borgarstämpel. Sen vann Trollhättan kampen om högskolan, sjukhuset och köpcentrat, men det bästa bandylaget - det stannade i Vänersborg. Bandylaget är det enda Vänersborgarna har kvar. Men vi Trollhättebor vill självklart ta den glädjen ifrån dem också. Om ni undrar varför Vänersborgare har så stora öron så undrar Vänersborgarna samma sak om Trollhätteborna. Hatkärleken är ömsesidig och annandagsderbyt precis den styrkemätning som behövs.

Den 3 februari 1980 vann Gripen senast mot IFK på Isstadion i Vänersborg (1-5). Då var det fortfarande ett år, en månad och femton dagar kvar till att jag skulle födas. Året efter vann Gripen hemma på Slättbergsbanan med 3-0 och 1984 vann Gripen senast mot IFK Vänersborg på hemmaplan (3-2). Strax efter gick IFK Vänersborg upp i allsvenskan men Gripen stannade i division 2 (som näst högsta serien hette då) och det skulle dröja innan lagen möttes i seriesammanhang igen.

Nämligen bestämt ända till 2001. Från det första derbyt, annandagen i Vänersborg 2001, och med det inräknat, har det varit sju derbyn mellan Gripen och IFK Vänersborg i högsta serien.

Gripen har förlorat alla sju. 2004 var en poäng nära. Ställningen var 2-3 hemma på Slättbergsbanan. Av matchtiden var det bara ett par minuter kvar. Daniel Skarps (numera i Edsbyn) la bollen på straffpunkten. Och sköt sen mitt i magen på Vänersborgs målvakt. Matchen blåstes därefter av. Smärtan. Den smärtan.

Om ett par dagar är det dags igen. IFK Vänersborg-Gripen. Chansen för en gulsvart seger har aldrig varit större.

Årets viktigaste derby? Absolut. För mig.

2007-12-23 @ 21:58:14 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks ()

Vinnie Jones 4-ever

I samband med Manchester Uniteds julfest härom dagen (hotellet höll stängt dagen efter pga städning) satte sig Sveriges främste idrottsreportagejournalist Erik Niva ned och sammanfattade några av julfesterna inom engelsk fotboll genom åren. Kommande stycke, saxat från aftonbladet.se, är något av det roligaste jag läst på länge.

"Vilda julfester är verkligen ingen nyhet inom engelsk fotboll.

Redan 1961 spårade till exempel Tottenhams fest ur i ett stökigt matkrig, och för prick 15 år sedan hade Chelsea dvärgkastning som huvudnummer på sin skiva.

Hårdingen Vinnie Jones hade styrt upp festligheterna, men surnade till när bara två dvärgar kom in genom pubdörrarna.

- Oi, vad håller ni på med? Vi har betalat för tre dvärgar - inte bara två.

En av de kortväxta svarade:

- Åh, den tredje skadade sig när han blev inkastad i en massa stolar på ett gig häromdagen.

Den gamle centertanken Tony Cascarino plockar upp historien:

- Dvärgarna satte upp ett hoppslott, med en klistervägg och en madrass på golvet. Grejen var att man skulle plocka upp en dvärg och kasta honom så långt som möjligt, men vissa spelare kastade dem mot klisterväggen i stället. Där blev de hängande ett tag, innan de ramlade ner på madrassen. Men efter några pints var det inte så lätt som det låter.

Själv var Cascarino lite missnöjd med sin egen insats:

- De var tyngre än man kunde tro."

*** Erik Niva, Aftonbladet

2007-12-18 @ 20:46:03 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Den nya svenska humoreliten?

Hipp Hipp, Glans och Bathra, Lorrygänget, Hey Baberiba-gänget, Killinggänget och Parlamentet-veteraner som Henrik Hjelt, Babben, Sissela Kyle och Micke Tornving. Man börjar tröttna lite.

Robert Gustavsson var sen början av 90-talet kungen av svensk humor. Under början av 00-talet har Johan Glans allt mer axlat den manteln. Det har handlat om att kunna balansera sånt som går hem i stugorna med rent sjuka grejer som ungdomarna kan skratta åt.

Det har fungerat länge och under perioder har jag älskat dem båda. Jag har, kort och gott, skrattat så tårarna runnit.

Magnus Betnér har länge spåtts bli en del av "den nya svenska humoreliten", den lite råare versionen av Killinggänget. Jag har gillat mycket av det han gjort, men ofta handlar det bara om att snacka skit om andra människor, håna dom och använda lite könsord. Sen blir det liksom inte så mycket mer.

Johan Glans har varit min största favorit rätt länge nu, men även han överraskar inte längre. Samma skämt återanvänds på hans stand up-shower, minspelet är detsamma och även om det fortfarande är väldigt roligt kommer gäspningarna allt tätare.

Därför känns det så skönt med lite nytt blod. Björn Gustafsson är en ung göteborgare som haft ett fantastiskt snabbt genombrott i tv-rutan. Hans humor riktar sig i första hand mot ungdomar, och fångar på det sättet även upp många "tonårsföräldrar".

Han är också den som fått Parlamentet att vakna till liv lite igen. De äldre, mer erfarna, och kanske till och med lite mätta komikerna skärper till sig i den unges närvaro. Det är nästan med en genant uppsyn de ser den unge påläggskalven dra ner mest skrattsalvor vecka efter vecka.

Björn Gustafsson kan mycket väl bli en ny Robert Gustavsson. Björns ansiktsuttryck med ett riktigt babyface som grund är charmerande och hysteriskt roligt på samma gång.

Svensk humor har en lång väg att gå och ligger långt i från genialiska skapelser som brittiska The Office och animerade Family Guy, men den nya svenska komikergenerationen kan mycket väl ha startat sitt intågande i det svenska folkhemmet.

Och just nu får det intågandet gärna ledas av Björn Gustafsson.

2007-12-17 @ 18:45:02 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Liverpool borta från guldet

Det kan tyckas lite väl tidigt, att redan nu dömma ut Liverpool som slutsegrare i Premier League. Men tittar man på matchen i dag mot Manchester United så syns det tydligt att Pool inte räcker till när det gäller. I Premier League då. I CL tar dom ju för sig på ett helt annat sätt.

Jag tror att en bidragande orsak i matchen i dag kan vara Liverpools rotationssystem. Jag gillar det annars men i en sån här match var Uniteds mer kontinuerligt spelande lag betydligt mer samspelt. United-spelarna verkade veta precis hur dom skulle lösa de flesta situationerna, och Liverpool-spelarna hade frustrerande svårt att komma till farliga avslut. Och unge Anderson var grym i Scholes frånvaro. En av planens giganter, helt klart.

Även tändningen och inställningen verkade bättre hos United. Hur förklarar man annars att ett anfallspar som Torres/Kuyt blir fullkomligt raderat? Gerrard har mycket boll men kom aldrig till avslut och på Riises fina inlägg fanns bara en stenhård Vidic eller en fumlig van der Sar, där den sistnämnde stod för Pools farligaste chanser.

Nu har Liverpool tagit totalt två poäng på sina tre "guldmatcher". Dessutom har alla dessa varit på hemmaplan. 1-1 mot Chelsea och Arsenal, och nu 0-1 mot United. Dessa tre lag ska man nu under våren möta på bortaplan. Och det är den främsta anledningen till att jag räknar bort Liverpool från att vinna Premier League 07/08. Alla fyra lagen tar allt som oftast full pott mot sämre motstånd, så det är när poängen ska delas de fyra emellan som det gäller.

Liverpool får nog än en gång sikta in sig på ett bra resultat i Champions League. Den fokuseringen verkade i o f s gälla redan förra helgen då man slarvigt torskade mot Reading. Onödigt kan man tycka, då det var ganska tydligt att sista grundspelsomgången i CL fanns i spelarnas huvuden. Å andra sidan körde dom över Marseille på Stade Velodrome. En framgång att glädjas åt för Liverpool-fansen, nu när Premier League-titeln glider dom ur händerna. Igen.

Dags för nästa stormatch nu. Arsenal-Chelsea. Jag både tror och hoppas att mina hjältar gör processen kort med oljeryssens lag. På förhand har vi haft en del flyt med att ha fått tillbaka Flamini, Fabregas och Hleb samtidigt som Drogba är borta i Chelsea. I mötet mot Liverpool på Anfield vill jag minnas att Torres var borta. Små detaljer som på ett eller annat sätt kan gynna/har gynnat Arsenal. Samtidigt inget att be om ursäkt för. Seger för oss i dag och vi återtar serieledningen från United.

... bild från aftonbladet.se.

2007-12-16 @ 17:28:48 Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Jag kan inte sova på grund av Bruce.

Allvarligt talat. Kolla...ähum... KOLLA det här jävla klippet:

http://www.youtube.com/watch?v=hf61K6ZKu_4

Jag trodde jag hade sett det bästa framförandet av "Thunder Road" redan men sjuhelvete vilken liveversion det här är från 1978.

Jag kan inte sluta titta på det. Jag blir så lycklig och sorgsen på samma gång.

Springsteen och E Street Band hemma i New Jersey. Som när Håkan Hellström kommer hem gråtandes till Göteborg i hans live-dvd - fast en miljard gånger större. Just kanske för att det är något man aldrig kommer få uppleva. I går var inte ens nära, trots allt.

Helvete att folk ska gå och bli gamla.

2007-12-12 @ 01:15:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

"The Boss" styrde upp allt till slut

Tio minuters tunnelbanefärd från Stadshuset ligger Globen. Dit smet - från en stel nobelfest rakt in i en euforisk explosion - Sveriges oppositionsledare Mona Sahlin. Jag förstår henne av hela mitt hjärta. Är man ett gammalt arbetarpartis ordförande ska man väl ändå besöka mannen som är den stora hjälten på de flesta av landets fabriksgolv. Och även om jag själv inte besökte nobelfesten törs jag säga att hon gjorde rätt.

Springsteen hade med sig de flesta låtarna från hans senaste skiva "Magic" till Globen. Självklart ville han visa sina nya alster live, att han fortfarande håller måttet som låtskrivare, att han fortfarande kan. Helt säkert inte det lättaste när man har en publik som i första hand alltid vill höra klassiska rariteter som "Badlands", "Born to run" och, den här kvällen då, av de två stora banderollerna att döma, "Jungleland".

Bruce Springsteen och hans E Street Band kommer till Ullevi för två spelningar i sommar, då kan vi vänta oss fler klassiker än i måndags, men hans nya låtar var stundtals riktigt bra. Inledande "Radio Nowhere" var ett exempel på det, och faktum är att konserten fick ett av sin stora lyft med låtar som "Last To Die" och "Long Walk Home". Kanske hjälpte det till att en helt öronbedövande "Badlands" drog i gång just efter de två sistnämnda, och att extasen just då nådde kvällens första klimax, men nog fungerade de.

Annars var de nya låtarna, "Devil's Arcade" och "Gypsy Biker" för att nämna ett par exempel, inga höjdare. Och så "Reason To Believe" då - visserligen ingen av de nya, men likväl en bagatell till raggarlåt då Bruce läppar verkade ha fastnat i ett munspel. Publiken svarade med en fet gäspning.

Första delen av konserten i måndags hade alltså sina höjdpunkter i klassikerna. "She's the one", "The Promised Land" och nämnda "Badlands". Föga överraskande. Mer anmärkningsvärt att vanligtvis trollbindande "The River", en annan av de gamla örhängena, för dagen bara kändes seg och malplacerad.

Men så kom då kvällens magiska ögonblick till slut. Av extranumren inledande "Girls In Their Summer Clothes" fanns bara en matta av reverb kvar när Bossen tog tio steg åt höger, lade armen på saxofonisten Clarence "Big Man" Clemons axel, viskade något, fick en nick tillbaka, för att sedan gå tillbaka samma väg som han kom ifrån. I samma veva mumlade min vän Andréas orden "gör det bara!". Om han sa det till mig eller för sig själv var svårt att uppfatta, men de inledande tonerna av "Jungleland", som där efter följde, var bara ren och skär lycka. Vi skrek rakt ut.

De tappra själar som lagt ner tid på banderollerna med låtens titel ska för alltid mötas med vördnad. "Jungleland" med Bruce Springsteen & the E Street Band är nog, och kommer med stor säkerhet länge att vara, något av de största jag upplevt.

Efter det passerade "Born To Run", "Dancing In the Dark", "American Land" och det extra extranumret "Santa Claus Is Coming To Town" av bara farten. Lyckan var fullbordad, extasen konstant, och den svajiga konserten rätades till slut ändå ut på en hög nivå. Betyget 4 av 5 känns därför helt motiverat,

Förväntningarna på 4-5 juli på Ullevi är redan skyhöga. Västkustpubliken slår ju faktiskt de många kostymnissarna i Stockholm med hästlängder. Även om nu Mona Sahlin och hennes arbetare dansade hela natten.

... bild från Expressen (Foto: Stefan Söderström)

2007-12-11 @ 17:45:39 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()