Trött kille.



Det är söndagar som denna, när man tömt kroppen på alla krafter, Arsenal är katastrofalt dåliga och man har väldigt långt till ett leende, som det är tur att min vän Anders Ekwing är the YouTube Champion. Följande klipp presenterades igår.

A child's laughter. Som balsam för själen och den bästa medicinen. Så är det.

Det roligaste på hela veckan.


Formidabla Persson!



Inte en boll har jag missat när Jörgen Persson lirar. Jag sitter som klistrad. Det är väldigt, väldigt synd att pingis inte är stort i Sverige mer än var fjärde år. Vilken spänning! Vilken dans på lina för psyket! Men när OS och bordtennisen väl är igång, då möts vi i tv-rutan av en 38-årig J-O Waldner (som senast i Aten) eller en 42-årig Jörgen Persson (som nu i Peking). Och det är väl också det som för tillfället är tjusningen med det hela. Vilka legendarer!

Tidigare har den här bloggen hyllat Jacob Hård. Men bordtennis hade inte kunnat visats utan Staffan "Formidabla" Lindeborg. Staffan lever sig med som en supporter och blir uppriktigt förbannad när något går emot svenskarna. Då säger han vad han tycker. Staffan är oerhört enögd. MEN. Han försöker gömma allt bakom en otroligt behärskad och naturlig stämma. Staffan har liksom ett vilddjur inom sig som han kämpar för att tämja under varje boll Persson nu spelar under detta OS. Det är en formidabel underhållning.

Här är för övrigt Staffan i högform:
http://www.youtube.com/watch?v=lSzROuhu_Ak
Exempel: "Nu är det bäst jag tar bort min tv-sport-kavaj här för annars kommer den till att bli genomsur."
Här är ytterligare en klassiker med Lindeborg och Waldner: http://www.youtube.com/watch?v=KoDee2gm0hs&feature=related Notera att det är med fyra setbollar emot sig på ett OS. Iskallt?

Tillbaka till ordningen. Jörgen Persson imponerar på mig. Inte bara hans raka patenterade backhandsmash, utan framför allt hans psyke och förmåga att koncentrera sig. Jag har några vänner som förmodligen skulle dra iväg pingisracket rakt in i närmaste ribbstol vid lite motgång. Själv räddar Persson två matchbollar emot sig, efter att ha fått ett regelvidrigt domslut emot sig och en sex minuters lång diskussion, och vänder och vinner hela matchen (den mot Samsonov). Och idag - efter helt briljanta och långa dueller - så fick han hela den utsålda hallen att koka när han krossade, körde över, MOSADE Primorac med 4-1 i set.

Klockan 04:00 svensk tid spelar Persson semifinal. 14:30 imorgon spelar han kanske final. Helvete va nervöst.

Under detta OS har jag plötsligt påmints om vilken effekt en svensk sportslig framgång på ett stort mästerskap kan ha på folket i övrigt. Och nu pratar jag inte om det klassiska att "ett helt land mår bättre". Nu pratar jag om när en liten sport ger sig själv massor av reklam. När en sån som Persson får ett helt land att vilja börja spela bordtennis igen. Själv längtar jag bara ut till något garage eller hobbyrum för att få till några härliga dueller med ett par polare. Och kanske ta några öl samtidigt. Sånt har en sån som J-O Waldner också inspirerat till.

Till sist: Vi ska dock komma ihåg att den blonde krullhårige svensken, som alltid stått i Waldners skugga, fortfarande har haft en förhållandevis enkel lottning. Han har ännu inte behövt möta en kines. Det får han imorgon. Då ställs Jörgen mot världsettan Wang Hao, som kör den klassiska pennfattningen. Senast de båda möttes, i maj, förlorade Persson med 4-1. Men bara bragden att nu ha tagit sig till semifinal är fantastisk. Ja, till och med, formidabel. 

Jörgen Persson är vårt sista OS-hopp. Och han är det med den äran.

Nu börjar vi om.


                                                                                                
Idag inleds Lars Lagerbäcks jakt på ett sjätte raka mästerskap. Och han ska göra det på ett sätt som är så obegripligt Olagerbäckskt att man inte förstår ett skit. Efter alla dessa år med 4-4-2 och diamantmittfält så ska gubben köra 3-5-2. Var i helvete kom det ifrån? Det som diskuterats på förhand är att nu borde ju Kim Källström "äntligen" få chansen och javisst, det kan han väl få. Men ärligt talat: 3jävla5och2. Jag fattar ingenting.

Under hela EM utnyttjade de framgångsrika lagen sina ytterbackar och i hela världen har offensiva ytterbackar varit ett väl använt vapen. Ytterbackarna har blivit de nya stjärnorna. Ytterbackarna har blivit hur viktiga som helst. Nu plockar Lagerbäck bort dem.

Okej. En sak kan man ju förstå. Vi har ju faktiskt inte haft en okej ytterback sedan Erik Edman i storform 2004. Och vi verkar ju inte ha någon ny på gång eftersom Mikael Nilsson fortfarande får spela både höger- och vänsterback. Eller? Är Fredrik Stoors framgång redan glömd? Men det spelar ingen roll nu, för nu försvinner de positionerna. 

Fast hörrni, ta det lugnt, Mikael Nilsson får spela ändå.

I den preliminära startelvan placeras nämligen Micke Nilsson, högerback i klubblaget, som högeryttermittfältare. Och på bänken hamnar Sebastian Larsson. En av Premier Leagues viktigaste spelare för sitt lag under förra säsongen. Var det inte nu i höst som han skulle få chansen i blågult?

Det är ju fan ett hån att en spelare som Seb först bänkas av en anfallare (Elmander) och sedan av en föredetta yttermittfältare som de senaste åren spelat ytterback (Nilsson).

Och varför är Daniel Andersson fortfarande med? Är det inte i en träningslandskamp mot Frankrike vi faktiskt kan släppa fram de nya stjärnorna? Hur bra är Daniel Andersson om två år i Sydafrika? Om vi nu går dit. Varför får inte den kommande generationen chansen i ett tidigt stadie så att de faktiskt har någorlunda rutin när 2010 väl tar vid?

Det ska bli väldigt intressant att se HUR Sverige spelar 3-5-2 mot ett betydligt spelskickligare lag - ett efter EM garanterat revanschsuget Frankrike. För det är så som det ser ut ikväll som det mycket väl kan se ut mot Portugal i oktober. När det börjar på allvar.



OS I KORTHET

Imorse vaknade jag upp till Roger Blomqvists kvidande stämma. De första ord jag hörde idag var:

"...och det är ett alldeles delikat nummer av Olga Kapranova..."

Rytmisk gymnastik med plastboll-uppvisningen hade nyss avslutats. På Roger lät det som att det var väldigt, väldigt bra. Och kineserna såg ut att vara lyckliga. För ett ögonblick kunde de glömma trängsel, avgaser och massavrättningar och i stället njuta av en vig ryska som rullade runt på en matta. Med en plastboll.

Jag längtar till Usain Bolts 200 meterslopp i eftermiddag. Jag vill se han ta i den här gången. Fast han verkar ju inte bry sig om så mycket mer än att vinna. Eller så är det så att världsrekord-pengarna på galorna lockar. Även om han nu inte verkar vara en sådan person.

Svenskt medaljtips: Klüft tar brons eftersom de bästa är skadade, dopade eller slarvade i kvalet. Seglarna Lööf och hans kollega tar vårt enda guld. Sen gillade jag den där dokumentären om den svenske mountainbike-åkaren före OS - han kan ta medalj. Wissman blir femma. Jörgen Persson åker ut i kvarten. Sen har vi tydligen några duktiga ryttare, men av flera anledningar äter jag helst hästar för tillfället.

"A huge blow for the lad"

skadad igen
Valeri Bojinov.

På motiveringen för Manchester City skrev jag bland annat "Sen får vi se hur länge Bojinov håller i år". I fjol skadade han sig i tredje matchen, i derbyt mot Manchester United, innan augusti ens var slut. En allvarlig knäskada höll han borta från all fotboll nästan säsongen ut.

Igår, på uppvärmningen, gick hans hälsena av. Nu står det klart att bulgaren, som jag tidigare jämfört med en ny Stoitchkov i gammal hederlig form, blir borta i sex månader. Efter att precis ha varit borta ett år. Han hann inte ens börja säsongen.

Jag lider med honom.



I övrigt från första PL-omgången i punkter:

  • Nasri behövde fyra minuter i Premier League. Fyra.
  • Torres nätade direkt i ett annars blekt Pool. Tyder på styrka.
  • Kolo Toure inbytt som defensiv innermittfältare. Nu blommar asfalten...
  • AGBONLAHOR! VILKA MÅL!!!
  • ...och Barry stod för assists till samtliga målen. Imponerande snygga framspelningar!
  • Ballacks framspelning till Chelseas första var inte heller så pjåkig.
  • Man Utd var precis lika bleka och tråkiga som mot Pompey när de bara fick kryss mot skatorna.
  • Obafemi Martins spänst på 1-0-nicken är tv-historia.
  • Chelsea såg ruskigt starka ut. Känns som att det är klart redan nu att dem tar hem det.
  • Arsenal däremot såg bra ut i tio minuter. Sedan växte oron lavinartat.
  • Pompey hade det för tufft mot Chelski men nog syntes det att samarbetet Crouch-Defoe blir väldigt intressant i år!
  • Stoke torska. WBA torska. Hull... vann! En nykomling som höll klyschan vid liv i alla fall. Skillnad på motstånd i och för sig.
  • Varför spelade Bendtner från start när man hade Vela på bänken?
  • Fabio Capello på läktaren. Då är David James överlägset sämst på plan. Målvaktskrisen ett fortsatt faktum i England.
  • Däremot var Newcastles irländska målis Shay Given helt formidabel mot United! What a header!!!
  • Och Benitez fortsätter jaga Barry. Kanske är Villa-motorn det bästa komplementet till Gerrard?
  • ...och kommer Barry går Xabi Alonso. Enligt News of the World till Arsenal. Men den tidningens trovärdighet är sådär... Och jag hoppas de har fel.
  • Dean Ashton börja året som han slutade förra. Sänker han United ett par gånger även i år?
  • Boro slog Spurs. Underbart skönt.
  • Elmander spelade till och med halva andra halvlek. I den första var han mäktig. Och nätade i PL-debuten. Kul att se!

Premier League-tips 2008/09

1. Chelsea. Det svider så in i helvete. Men ryssens miljardklubb ser oerhört starka ut i år. Värvningen av Deco, efter att ha sett EM, är inte illa alls. Apropå EM var ju inte Ballack så tokig heller. Och med Lampard kvar i laget och John Terry likaså så är hjärtat intakt. Didier Drogba beslutade sig för att stanna i klubben, det var bra. Nu kommer han fokusera på att bli PL:s bäste. Scolari är en tränare med tur. Det kan räcka ganska långt. Det räcker till och med längst.


2. Liverpool. Jag hade så fel om Fernando Torres i fjol. Jag är den förste att erkänna det och Andréas den förste att påpeka det. Det känns som att Liverpool kan bjuda på finare fotboll i år också och inte den skogshuggarfotboll man visade upp i våras. Ser fram emot kombinationer mellan Keane och Torres. Samtidigt kan jag känna att de båda spelarna ofta gör samma typ av mål efter att ha tagit liknande löpningar. Spring och avsluta snabbt. Keane distinkt. Torres fantastiskt vackert. Försäljningen av Crouch kan dock vara värre än vad många tror. Oftast när det sket sig för Liverpool, det vill säga att när Gerrard hade en dålig dag, så var Benitez lösning allt som oftast att slänga in den långe gänglige hässleholmarn och förändra matchbilden. Ofta gav det utdelning. Annars kan jag bara säga att det kommer bli jobbigt för Anfield att se Steven Gerrards tårar när LFC får se sig passerade av Chelsea i sista omgången.


3. Manchester United. Inte så mycket att ha. Många säger att de gjorde vad som krävdes mot Pompey i Community Shield i helgen. Jag säger att det var den tråkigaste fotboll jag sett. Och då har jag ändå sett Ljungskile SK flera gånger den här säsongen. Äckligt att det räcker att spela som Liverpool i våras för att United ska snubbla hem sin första buckla. Jag hoppas att United inte vinner i år. Det är klart att de är med där uppe, med spelare som Anderson och Vidic. Men. Rooney kommer ha skadeproblem i år. Slaven Cronaldos glansdagar är över och han är mest sugen på sol och bad i Spanien. Jag tror till och med att han kommer få samma typ av magform som Ronaldinho innan säsongen är över. Rooney och Berbatov kommer bråka på en träning. Minst. Därför är det Tevez som står för baljorna på returer efter långskott av Scholes. För trots lagets bäste spelare den kommande säsongen - Anderson - så är den rödhårige lille britten som en gång fick äran att snudda Håkan Mild given i Fergusons lag. I alla fall för ofta. Neville kommer få spela lite för mycket i år och där någonstans ryker titeln för United. Neville är helt enkelt för dålig. Och Man är helt enkelt för mätta. För övrigt gillar jag att United värvat ett tvillingpar som heter Rafael och Fabio. Känns jävligt kinky. Undra jag vilka sidor Ferguson surfade hem dem på?


4. Arsenal. När Flamini lämnade var det som ett pungslag. När Hleb lämnade var det som ett pungslag till. På exakt samma ställe. Men inga pengar verkade ramla ur pungen och även om jag jublat högt åt värvningen av Nasri och myst som Dan Ekborg med en whiskey till det jag sett av Carlos Vela under försäsongen så känns det ändå tungt. Att tippa mitt älskade Gunners fyra är mer förhoppning än någonting annat. Jag vill så gärna att vi är med där uppe i år. Jag vill att vi spelar CL om ett år igen. Mycket hänger på att firma Toure-Gallas fortsätter fungera. Sen är Fabregas rätt viktig också... ähum... MEN. Vi behöver en defensiv mittfältare. Visst, Denilson är helt okej, men inte för ett storlag som Arsenal. Inte när Wenger själv sagt att det är det man velat ha sen Flamini försvann (vilket ju också Gilberto gjorde nu) och ändå inte lyckats. Kungens bror Yaya var på G ett tag men det verkar förbli en dröm. Adebayor är givetvis viktig där framme. Även om jag blev lite besviken på honom i somras då han verkade köra samma spel som "slaven".


5. Aston Villa. Nu behöver man inte längre bygga sitt spel på Mellbergs långbollar. Ge Ashley Young ytor på kanten i stället. Agbonlahor kommer stå för en jävla massa baljor den här säsongen. Och Steve Sidwell hamnade åter i ett lag där han kommer få speltid. Han är faktiskt en fantastisk mittfältare när han får ansvar. Och jag tror att just han kan hjälpa till att ta Villa till den här positionen. Jag tror på Birminghams bästa lag. Detta lilla skrälltips är min stolthet i årets tips.


6. Tottenham. Keane OCH Berbatov borta. Det ser rätt tunt ut i anfallet nu. Det gör inget. Man gör mycket mål i Premier Leauge ändå. Tyvärr släpper man in en del och närmar sig därför aldrig riktigt topp fyra. Bentley, Zokora, Lennon och Jenas att tillgå på mitten i all ära. Men Spurs har gjort en av de bästa värvningarna i världen i år: Luca Modric. Den lille teknikern och offensiva spelmotorn var som klippt och skuren för Arsenal. Därför känns det extra tungt att se honom i Tottenham. För att inte tala om EM:s kung Arsjavin som ju verkar vara riktigt nära en övergång. Modric och Arsjavin tillsammans? Oh. My. God. Vad ska Spurs hitta på i år?


7. Portsmouth. Pompey Pompey! Crouch och Defoe som anfallspar! Herregud! Hur giftigt är inte det? Redknapp må ha rikligt med ticks men där har han verkligen plockat in en jäkla förstärkning. Dessutom ett mittfält som luktar topplag med min favorit Niko Kranjcar bland andra. Och för att nämna några av de andra så skriver jag ner namn som Utaka och Diarra. David James i målet är också en viktig pjäs. Visst han är ojämn. Men han står vanligtvis för säsongens snyggaste tv-räddningar. En liten våt dröm förresten är att få se Nwankwo Kanu och Crouch som anfallspar samtidigt. Två ståtliga pjäser är annars Sol Campbell och Papa Bouba Diop. Frågan är om Campbell fortfarande är rätt man att leda ett mittförsvar?


8. Everton. Mittfältet är läckert på papperet. Tim Cahill, Steven Pienaar (som tyvärr missar början av säsongen pga en tå) och Andy van der Meyde (han måste väl ta sig ur frysboxen?) finns att tillgå. I anfallet har man tappat Andy Johnson men Yakubu lär scora en hel del. Och får dom till lånet av Vagner Love till slut så kan jag tänka mig att se Everton många gånger i vinter. Kuriosa där: Visste ni att det läckt ut en pornografisk video med Vagner Love och den brasilianska porraktrisen Pamela Butt på nätet? Love Butt liksom. Sluta googla nu! Gravesen har lämnat men hans tid var väl ändå över?


9. Blackburn. Inte nog med att man har Roque Santa Cruz. Nu har man också Julio Santa Cruz. Inte för att Julio får spela så mycket men nog är det häftigt. Rocky kommer fortsätta näta även i år och med Morten Gamst Pedersen på mitten tar man sig in på topp tio. Och gamle Benni finns ju där än. Inga imponerande värvningar egentligen. Snarare en tung förlust av Bentley.


10. Newcastle. En jävla gåta att ett lag med så duktiga spelare aldrig kan fungera som ett lag. Inte så konstigt med Kevin Keegan som manager. Å andra sidan har man i anfallet Owen, Smith, Viduka och Martins. Då måste man ju göra mål? Dock ser mitten lite före detta ut. Joey Barton och Damien Duff liksom. Ge er. Högerbacken Habib Beye är tydligen älskad av fansen - sånt gillar jag. Då måste han vara speciell. Coloccino från Deportivo La Coruna kan vara vad skatorna behövde för att få stabilitet i sin backlinje och därmed i övriga laget. Kanske är Colo nyckeln? Och om den nyckeln gör att spelet inte låser sig i år kan laget mycket väl ta sig upp en bra bit in på topp tio.


11. Bolton. En stor överraskning att laget hamnar så här högt upp i tabellen. Johan Elmander kommer dock tillföra mycket på och vid sidan av planen. Hans offervilja kommer smitta av sig i Premier League. Och det är med stor glädje jag ska följa Elmander denna säsong. Har jag sagt att jag tunnlat honom en gång i en match mellan Holmalund och TBIS P16-lag? Det har jag i alla fall. Först tunnlade jag honom. Sen slog jag en cross. Två minuter senare gjorde Elmander sitt fjärde mål. Sen drog jag hann i tröjan, gled med fem meter av bara farten och fick ett gult kort. Vore kul om det gick bra för Wanderers i år. Förväntningarna i fjol var kanske lite väl högt ställda.


12. West Ham. Hela Freddie-affären är skrattretande. Påminner om en t-shirt på H&M. Man kan använda den två gånger innan den är utsliten, blek och för liten. Det enda intressanta nyförvärvet i år är högerbacken/högeryttern Behrami från Lazio. Annars har det mest handlat om att ta hem unga billiga lirare och spara pengar. Anfallsparet Ashton-Bellamy ser riktigt elakt ut. Ska bli kul att se dem taggade mot exempelvis United och Liverpool.


13. Fulham. Nu då Roy! Andy Johnson är ju ett jävla fint nyförvärv. Likaså Bobby Zamora om man nu utgår från att det är Fulham det handlar om. Laget ser spännande ut. Och jag önskar Fredrik Stoor all lycka. Han måste ju bara få spela! Den lille ettrige David Healy är en joker. Det vet vi om. Fulham är inte med kring nedflyttningsstrecket i år.


14. Manchester City. Hamnar rätt långt ner faktiskt. Även om nu Micah Richards är rätt fantastisk. Men så här är det: Jag är övertygad om att Shinawatra lämnar City att sjunka som en sten innan säsongen är över. Även om man kan ta sig upp på övre halvan tack vare ett hängivet stöd från fansen och Michael Johnson. Om vi nu inte får honom till Arsenal snart då vill säga... Fortsätt kämpa Wenger! Det lilla jag såg av Jo i Moskva i CL i fjol var jävligt kul och vad Tal Ben Haim går för vet vi. Jo lär dock ha höga krav på sig som Citys dyraste värvning ever. Fixar han det i PL? Förra säsongens målspottare Benjani är skadad och var egentligen aldrig sugen på att gå till City. Hur är det med motivationen där? Sen får vi se hur länge Bojinov håller i år. Han kan ju faktiskt bli en positiv överraskning med sina jätteskott och Stoitchkov-liknande mål. Martin Petrov måste bli jämnare. Vissa matcher i fjol var han helt enastående, andra osynlig.


15. Middlesborough. Spelade inte Ravanelli där en gång? Just det! Det gjorde han! Nu har Team Boro en brasiliansk anfallsstjärna och kanske den bäste fotbollsspelare som spelat boll i Skåne - Afonso Alves. Vid sidan av Ghod naturligtvis. Men det tror jag du förstod Martin. Landslagsmeriterade Downing och Wheater har ett stort ansvar att bära.


16. Sunderland. Gör det igen Roy! Häng kvar! Och gör er av med Prica! Ashley Cole och Vargas är gamlingar som lämnar. Kanske har vi sett det sista av Cole nu? In kom Chimbonda och Diouf där den sistnämnde nog kan göra Sunderland till ett roligare lag. Men i motgång är han inget vidare. Det har han visat i Bolton allt för många gånger. Å andra sidan. Efter en utskällning av Keane lär han kunna skärpa till sig. Ska bli intressant att följa just personkemin mellan El-Hadji Diouf och Mr Keane. Nästan det mest intressanta över huvud taget med Sunderland.


17. West Bromwich. Enda nykomlingen som hänger kvar. Varför? Ingen aning. Men det känns som att WBA inte gör en Peking.




18. Stoke. Ricardo Fuller, the jamaican wave will score until they can't take it anymore. Men det räcker ju inte. Tyvärr Hugo. Staffordshires polkagrisrandiga stolthet är snart åter i Championship. Och det är väl det du vill Hugo? Egentligen? Det är ju det där spelet du älskar. Värvningen av Faye var dock en liten positiv överraskning. Jag håller en tumme för Stoke ändå. De blir en extra krydda i årets PL.


19. Wigan.
Jag gillar inte Wigan. Jag gillar över huvud taget inte lag som bänkar svenskar (grattis till danska guldet "Adde"!). Dessutom är Steve Bruce inte i närheten av Roy Keane.


20. Hull. Vad heter världens fetaste hockeyspelare? Svar: Brett Hull. Det är det enda jag kan om Hull. Och att man har en anfallare med det snyggaste namnet i hela Premier League: Marlon King.


Skytteligan

1. Fernando Torres - Liverpool.

2. Carlos Tevez - Manchester United.

3. Gabriel Agbonlahor - Aston Villa.


Årets tränare: Luiz Felipe Scolari - Chelsea.

Årets målvakt: Petr Cech - Chelsea.

Årets back: Kolo Toure - Arsenal.

Årets mittfältare: Steve Sidwell - Aston Villa.

Årets anfallare: Fernando Torres - Liverpool FC.



Kommentar: Som ni märker hade vi ingen tid på oss idag. Allt slängdes ihop på en kväll. Och jag var trött. Och vid lag tio någonstans hade jag fått i mig en G&T. Jag står för allt.


Apropå Jacob Hård

Kungen.

Jag skickade iväg ett sms idag. Jag skrev nåt i stil med att äntligen har OS börjat.
För nu har friidrotten börjat och därmed: Jacob Hård.
Sedan skickade jag det till några av mina sportintresserade vänner.

Fyra av svaren var exakt likadana. I dem stod det:

"Ja, det har väl deeet."

Bloggen öppnar härmed för hösten.

Semester

Jaha, då åker vi då.

Det har varit en händelserik sommar och sista arbetsdagen var idag.
Just nu är jag fri från bekymmer.
Jag börjar semestern med att hämta alla grejer som blev kvar hos
min ex girl friend.
Sen ska jag bli full på ett dansgolv i Örebro.
Jag är värd det.
Jag kan unna mig det.
Sen åker jag vidare.
Sen hamnar jag någon annanstans.
En sak är i alla fall säker.
Jacob Hård.
Är.
En.
Hjälte.



TACK ALLA VÄNNER FÖR ATT NI ANSTRÄNGDE ER I EN TID AV MOTGÅNG.
Det kommer jag inte att glömma.
Ska vi börja livet nu då?