Nu börjar vi om.
Idag inleds Lars Lagerbäcks jakt på ett sjätte raka mästerskap. Och han ska göra det på ett sätt som är så obegripligt Olagerbäckskt att man inte förstår ett skit. Efter alla dessa år med 4-4-2 och diamantmittfält så ska gubben köra 3-5-2. Var i helvete kom det ifrån? Det som diskuterats på förhand är att nu borde ju Kim Källström "äntligen" få chansen och javisst, det kan han väl få. Men ärligt talat: 3jävla5och2. Jag fattar ingenting.
Under hela EM utnyttjade de framgångsrika lagen sina ytterbackar och i hela världen har offensiva ytterbackar varit ett väl använt vapen. Ytterbackarna har blivit de nya stjärnorna. Ytterbackarna har blivit hur viktiga som helst. Nu plockar Lagerbäck bort dem.
Okej. En sak kan man ju förstå. Vi har ju faktiskt inte haft en okej ytterback sedan Erik Edman i storform 2004. Och vi verkar ju inte ha någon ny på gång eftersom Mikael Nilsson fortfarande får spela både höger- och vänsterback. Eller? Är Fredrik Stoors framgång redan glömd? Men det spelar ingen roll nu, för nu försvinner de positionerna.
Fast hörrni, ta det lugnt, Mikael Nilsson får spela ändå.
I den preliminära startelvan placeras nämligen Micke Nilsson, högerback i klubblaget, som högeryttermittfältare. Och på bänken hamnar Sebastian Larsson. En av Premier Leagues viktigaste spelare för sitt lag under förra säsongen. Var det inte nu i höst som han skulle få chansen i blågult?
Det är ju fan ett hån att en spelare som Seb först bänkas av en anfallare (Elmander) och sedan av en föredetta yttermittfältare som de senaste åren spelat ytterback (Nilsson).
Och varför är Daniel Andersson fortfarande med? Är det inte i en träningslandskamp mot Frankrike vi faktiskt kan släppa fram de nya stjärnorna? Hur bra är Daniel Andersson om två år i Sydafrika? Om vi nu går dit. Varför får inte den kommande generationen chansen i ett tidigt stadie så att de faktiskt har någorlunda rutin när 2010 väl tar vid?
Det ska bli väldigt intressant att se HUR Sverige spelar 3-5-2 mot ett betydligt spelskickligare lag - ett efter EM garanterat revanschsuget Frankrike. För det är så som det ser ut ikväll som det mycket väl kan se ut mot Portugal i oktober. När det börjar på allvar.
OS I KORTHET
Imorse vaknade jag upp till Roger Blomqvists kvidande stämma. De första ord jag hörde idag var:
"...och det är ett alldeles delikat nummer av Olga Kapranova..."
Rytmisk gymnastik med plastboll-uppvisningen hade nyss avslutats. På Roger lät det som att det var väldigt, väldigt bra. Och kineserna såg ut att vara lyckliga. För ett ögonblick kunde de glömma trängsel, avgaser och massavrättningar och i stället njuta av en vig ryska som rullade runt på en matta. Med en plastboll.
Jag längtar till Usain Bolts 200 meterslopp i eftermiddag. Jag vill se han ta i den här gången. Fast han verkar ju inte bry sig om så mycket mer än att vinna. Eller så är det så att världsrekord-pengarna på galorna lockar. Även om han nu inte verkar vara en sådan person.
Svenskt medaljtips: Klüft tar brons eftersom de bästa är skadade, dopade eller slarvade i kvalet. Seglarna Lööf och hans kollega tar vårt enda guld. Sen gillade jag den där dokumentären om den svenske mountainbike-åkaren före OS - han kan ta medalj. Wissman blir femma. Jörgen Persson åker ut i kvarten. Sen har vi tydligen några duktiga ryttare, men av flera anledningar äter jag helst hästar för tillfället.
Ja, vi får väl se hur det blir med det där 3-5-2-systemet.
Men för Micke Nilsson blir det nog inga som helst problem. Han har spelat på den positionen ganska mycket. I Panathinaikos kavlmatch till CL kom han in på den platsen.
Nu tror jag inte att Sverige kommer att forstätta med det här systemet. Lagerbäck brukar testa formationer innan kvalen inleds. Men om han väljer att köra 3-5-2 så tror jag att det är för att få med lagets yttrar. Och jag tror knappast att han väljer två offensiva ytrrar. Utan som mest kommer vi får se ett yrväder på ena kanten - Chippen eller Elmander. Och så blir det en tvåvägsspelare på andra sidan - Nilsson eller Stoor.
Men Stoors framgång. Vilken?
Och jag håller absolut inte med om att Seb var en av Premier Leagues viktigaste spelare för sitt lag under förra säsongen.
Man får väl säga att det är en framgång att gå rakt in i ett EM-slutspel och spela så bra att man får kontrakt med en PL-klubb. Vilka jämför du svenska spelarna med egentligen? Argentina? Kom ner på jorden nu.
Vilka i Birmingham var viktigare för laget än Seb? Han verkade ju vara rätt viktig att behålla för klubben? Eller?
Tycker du ansträngt dig lite för mycket i onödan för att verka kunna saker den här gången. Fortfarande lite besviken att du inte kände till att Kenny Dalglish hade nummer 7? Det om Mikael Nilsson var det enda som var intressant och ny fakta för mig.
Sedan när är Elmander ett yrväder på yttermittfältet? Såg vi samma EM?
Jo visst är det väl en framgång att gå till Fulham. Det tycker jag allt.
Sebastian må vara viktigast för Birmingham, men du skrev hela PL. Och det kan jag tycka är att ta i. Birmingham åkte ur serien.
Jag har absolut inte ansträngt mig, jag försöker ge dig fakta. Precis som du fick om Mikael Nilsson - kul att du tar till dig en del!
Med yrväder menar jag en offensiv spelare som kan slå ut sin mostståndare. Och jag tror helt klart att Elmander kan komma att användas där, beroende på hur det går för Chippen i öknen.
Men visst, Elmander var inte bra som ytter i EM.
Du får tro vad du vill om mina Liverpoolkunskaper. Jag känner inte att jag behöver bevisa för dig vad jag vet om mitt lag.
Men jag kan hänvisa dig till min kommentar om detta på min blogg.
Läs på eller fråga mig innan du ger dig ut på äventyr!
Jag skrev "en av Premier Leagues viktigaste spelare FÖR SITT LAG". Det vill säga att för Birmingham, som då var ett PL-lag, så var Seb en av de viktigaste spelarna.
Det där kan lätt missuppfattas beroende på hur man betonar det i huvudet när man läser. Så det var inget jag tänkte på kunde missuppfattas när jag skrev. Men du betonar ju bohuslänskt så det borde jag förstått. Förstår du vad jag menar för nåntingen?
Så blir du tvungen till att gå till personangrepp.
Rent löjligt eftersom det inte har något med diskussionen att göra.
Med Seb tolkar jag det som att inte ens Gerrard var lika viktig för Liverpool - som Sebastian var för Birmingham.