jeppelarssons

1. Helsingborgs IF. Ghod. Och Bosse Nilsson. Förhållandet verkar vara som det en gång var mellan Henrik Larsson och Martin O'Neill, eller Henke och Alex Ferguson. Och när Ghod och tränaren förstår varandra, då väntar storverk. I år väntar inga runt-omkring-skandaler i HIF. I år går föreningen åt samma håll, med samma inställning och ledaren för truppen, en som alla har respekt för, är Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Fortfarande "better then ever". Med sig i anfallet har Henke Razak Omotoyssi, och under UEFA-cupen visade paret att de verkligen fattat tycke för varandra. Nu serveras även Henke av "Oxen" och Makondele är ofta delaktig i det offensiva och har lärt sig Henkes och Razaks löpningar. Sådant är viktigt. En annan viktig faktor är att Andreas Granqvist kom hem från Wigan för att fylla tomrummet efter Andreas Jacobsson som en trygg bjässe i det defensiva arbetet. Med sig har han Adama Tamboura på vänsterbacken som slog igenom ordentligt i höstas och Martins evige favorit Erik Wahlstedt på andra kanten. Bakom sig har Granqvist mycket rutinerade Daniel Andersson som visade storform i Europaspelet och att han trots sin ålder (35) fortfarande har mycket kvar att ge. Mittfältet är bra på en jämnbra nivå med spelare som Arsenal-skolade Olafur Skulason, offensive och duktige framspelaren Rene Makondele (som kan fungera i anfallet också) samt kantspringaren och evighetsmaskinen Christoffer Andersson. Minus för de blivande mästarna är att truppen på sina håll är aningen tunn. Dock är det ett välkänt faktum att alla höjer sig i blotta närvaron av en Ghod. Till exempel kanske möjligtvis måhända en 19-årig Denilson. Ghuldet hamnar i Skåne i höst!

2. IFK Göteborg. Tänk om. Tänk om Blåvitt hade anfallare av rang. Då hade de faktiskt kunna ta sig till Champions League i sommar. Men de kommer försöka. Och de kommer med ett hängivet kollektivt forcerande försöka ordentligt. Niclas Alexandersson vill givetvis ut en vända till i Europa och Håkan Mild lär knappast sänka några förväntningar. Det tuffa matchandet fixar IFK i alla fall galant med en av de bredaste och starkaste trupperna i allsvenskan. Dessutom är ynglingarna från i fjol ett år äldre och man har gjort sig av med orosmoment som Andres Vasquez. Målvaktsfrågan är lite svävande, hur bra är dansken Kim Christensen egentligen? Och är unge Erik Dahlin redo om Kim inte håller? IFK får nog köra på den säkra sidan och täppa till med sin täta backlinje med Ragnar Sigurdsson, Mattias Bjärsmyr, anfallsvillige Hjalmar Jonsson och högerbacken Adam Johansson. Adam som just nu tyvärr är skadad vilket jag hoppas löser sig snabbt då han och Niclas Alexandersson annars är en attraktion längs med högerkanten. Nu blir det i stället just Niclas som tar hand om högerbacken till en början. Mittfältet är tungt att möta med Gustav Svensson och en av mina absoluta favoriter Thomas Olsson. Jag hoppas verkligen att man hittar en plats för Eldin Karisik. Hans inhopp på försäsongen har varit en injektion i IFK i jämförelse med en lite sävlig och oinspirerad Tobias Hysén - som för övrigt är sjukt överskattad. I anfallet då, som jag inledningsvis klagade på, har vi Pontus Wernbloom som naturligtvis är mycket duktig, stark och teknisk, men som jag ändå inte vant mig vid som en naturlig målskytt. Jonas Wallerstedt är en duktig target player, stark, ettrig och bra på huvudet. Alternativen är Mathias Ranegie, senast man mätte honom var han 196 cm men nu tror man har växt ytterligare, som inte haft lika lätt på allsvensk nivå som i division 2 och nyförvärvet från di gule Daniel Alexandersson. Undra jag om det inte kan tänkas bli en brödraeffekt i ett redan starkt kollektiv. IFK är helt klart med och krigar mot guldet och 90-talets vinnarmentalitet är tillbaka. Firma Rehn och Olsson har en stor del i det.

3. AIK. Med argentinarna Ivan Obolo och Lucas Valdemarin fick AIK det lyft man behövde i fjol efter det att Wilton Figureido dragit. Båda två har en sällsynt förmåga att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och Obolo, som ju är fruktansvärt stark på huvudet, kommer bli livsfarlig på inläggen från AIK:s duktiga kantspringare. Jag tror mycket av AIK:s anfallsspel i år kommer starta från Dulee Johnson och från honom fördelas bollarna ut på kanterna till Kenny Pavey och Bojan Djordjic. Och blir dom trötta på allt spring så är som alltid en frustande Mats Rubarth sugen på att springa ner vilken jävla ytterback som helst. Jorge och Jorge (Anchen och Ortiz) kommer även de vara alternativ på kanterna där den sistnämnde även fungerar i mitten. Men i mittmitten så kommer Daniel Tjärnström och Dulee regera, tråkigt nog med Khari Stephenson som förste alternativ. Khari behöver höja sig men hur när han inte kommer få tillräckligt med speltid? I försvaret domderar Nils-Eric Johansson med sin brittiska spelstil och han har trygga spelare runt omkring sig i backlinjen. Frågetecknet i AIK är Daniel Öhrlund. Målisen tippades av mig högt i fjol men under den särskilda lupp som då givetvis följde så upptäcktes flera brister, bland annat att han till och med är sämre på fötterna än Andreas Isaksson. Plus för att han är reaktionssnabb. Under Rickard Norling kommer AIK vara stabila i år, samtidigt som de kommer vara oerhört beroende av att Dulee håller i ratten på ett icke ifrågasättande vis. Dessutom är det svårt att veta vad som kommer hända med den sydamerikanska maffian i Solnaklubben. Sådana detaljer gör att jag inte vågar tippa AIK högre.

Årets målvakt: Daniel Andersson, Helsingborgs IF

Årets back: Markus Johannesson, Djurgårdens IF

Årets mittfältare: Louay Chanko, Hammarby IF

Årets anfallare: Henrik Larsson, Helsingborgs IF

Årets tränare: Bosse Nilsson, Helsingborgs IF

Skytteligavinnare

1. Ivan Obolo, AIK

2. Razak Omotoyossi, Helsingborgs IF
3. Paulinho, Hammarby IF

Assistkung
1. Henrik Larsson

2. Bojan Djordjic

Den allsvenska tabellen vid EM-uppehållet

1. IFK Göteborg

2. Hammarby IF

3. Kalmar FF

4. Helsingborg IF

5. AIK

6. IFK Norrköping

7. Malmö FF

8. Trelleborgs FF

9. IF Elfsborg

10. Gefle IF

11. Djurgårdens IF

12. Halmstad BK

13. Ljungskile SK

14. GIF Sundsvall

15. Örebro SK

16. GAIS

Fem spelare som byter klubb under sommaruppehållet

Cesar Santin

Behrang Safari

Andreas Kristoffersson

Johan Oremo

Thiago Qurinio da Silva

Bästa stockholmslaget

AIK

Bäst i väst

IFK Göteborg

Bästa Skånelaget

Helsingborgs IF

Bästa lag av de övriga

Kalmar FF

Busligan

Ljungskile SK

Fair play

Helsingborgs IF
 

4. Kalmar FF. Det är ingen hemlighet att Cesar Santin förmodligen lämnar Småland till sommaren. Just att han var så bra och effektiv när Ari drog var det som gjorde att Kalmar kom tvåa i fjol. Nu känns det betydligt tunnare med en ung Elmare (David) längst fram. De nya brasilianarna Sobralense och Sacramento bänkades till en början i Supercup-finalen och de känns ytterst oprövade. Dock är den riktigt snabbe Abiola Dauda intressant (han jagades bland annat av 8 allsvenska klubbar!) och han kan kanske vara det offensiva vapen KFF behöver om/när Santin försvinner. Mittfältet i Kalmar är rolig läsning. Dels Henrik Rydström som med sin käft inte bara kommer bemästra mediasverige i år utan även kriget om mittfälten. Patrik Ingelsten och Viktor och Rasmus Elm är härligt passningsskickliga spelare som kommer hålla uppe bolltempot. Försvaret är den svagaste delen i laget där Patrik Rosengren är A och O. Och Ö också för den delen. Stark defensiv och många offensivt duktiga spelare är som vanligt Kalmars melodi. Dock vittnade matchen mot Blåvitt om en hel del svagheter, vilka då undrar ni? Ja, att man förlorade med 3-0 mot ett lag som inte direkt har världens bästa anfallare är svar nog. Kalmar kan bättre, men det är upp till bevis om man vill vara ett topplag även i år. Det handlar om inställning. Fixar Nanne det?

5. Djurgården IF. DIF har en finsk giftig "femma" med Toni Kuivasto, Aki Riihilati och Daniel Sjölund. Krydda det med brassarna Enrico och Quirino, Mattias Jonsson och Markus Johansson och Djurgården ser ut att vara en klar utmanare till guldet i år. Ja just det, världens längsta utkast står målisen Pa Dembo Touray för. Men Jones Kusi Asare är den snabbe som ska springa ifatt de där kasten. Frågan är om han får speltid. Qurinio har ju faktiskt känn på skytteligatoppen i år. Fler namnkunniga spelare finns i DIF men det blir löjligt att räkna upp allihop. Vad vi kan konstatera är att Djurgården har kända spelare, men hur fungerar de som lag nu för tiden? Spelarna är ojämna i hur duktiga de är - vissa väldigt bra, andra väldigt medelmåttiga - de har problem att vara ett spelförande lag mot sämre motstånd (idel förluster mot BP och slog inte GAIS i fjol) och i år testas lagandan och orken ännu mer i och med Europa-spel. Sjölund är dessutom borta i början av säsongen. Djurgården är ett topplag men i år är det för tajt för att de ska ha i topptrion att göra. Dessutom har DIF redan vunnit sin beskärda del av SM-guld under 2000-talet. En indirekt mättnadskänsla i föreningen kanske?

6. Hammarby IF. Vem i helvete är Freddy Söderberg??? Jo, det är Bajens tredje och sista anfallare i deras 25-mannatrupp. Charlie Davies - som misslyckades kapitalt i fjol men som kommer lyckas bättre i år - och en av allsvenskans bästa lirare Paulinho är de två andra. Vad sysslar dom med? Visst, dom kan använda Sebastian Castro-Tello på topp och i viss mån även Petter Andersson. Men minst en riktig anfallare till behövs. Anfallare är skadebenägnare då de oftast kommer i kontakt med råskinn i backlinjer. Petter och Castro behövs på mitten nu när Eguren dragit till Spanien. Syrianen Suleyman Sleyman återfinns i backlinjen men han får dra ett hårt lass själv. Jag menar, Kleeeeeeeeeeeeeeeeeeeber Saaaaaarenpääääääää, det var längesen han var landslagsaktuell om man säger så. En av de bästa spelarna i HIF återfinns på mitten och heter Louay Chanko, kallas för "Lolo", och är även han syrian. Känns som att Bajen har Södertälje som upptagningsområde och det är inte helt fel med tanke på vilka talanger som kommer där ifrån. Syrianska och Assyriska och för all del även Södertälje FF lär ha flera oslipade diamanter. Erkan Zengin är en skön kille från förorten (FITTJA!!!) som har mycket hjärta och som gjort en hel del U21-landskamper - det känns som att Erkan fortfarande väntar på sitt stora genombrott. På mitten hoppas jag också att ett av Sveriges största framtidslöften, Simon Helg (18 bast), får en ordentlig chans i år. Det är alltid kul med nya unga spelare och Bajens satsning på HTFF och scouter över hela Sverige bergar för en spännande framtid. Men nu gäller det i år. Hammarby behöver bli starkare 2008 om man ska komma högre än sexa, i fjol förlorade man tre av fyra Sthlmsderbyn och det är knappast söderkisarna nöjda med. Skärpning där och att alla jobbar för alla och den nye målisen Rami Shaaban (inte helt okänd va?) och det starka mittfältet kan leda Bajen till nya höjder. Inte bara söders.

7. Malmö FF. Junior drog och i år blir det Jonatan Johansson och Niklas Skoog på topp. Jag tror det bara är bra. Jag är ganska säker på att Ola Toivonen kommer ligga på en offensiv position bakom anfallarna och Ola kommer vara en bidragande orsak till att MFF går bra i vår under Rolles ledning. Sen drar Ola. Ola ska bli utlandsproffs. På mitten har man ett okej nyförvärv i den ojämne Jeffrey Aubynn på ena kanten, lagkaptenen Daniel Andersson i mittenmitten och sen... sen är det svårt. Håller Babis Stefanidis eller får han stå åt sidan för Guillermo Molins? Ola tar väl den offensiva rollen i sådana fall, för inte är väl Labinot Harbuzi ordinarie i vår? Malmös farlighet på kanterna startar redan längst bak med Behrang Safari men frågan är hur länge han blir kvar. Jag tror han drar. Jag tror Behrang ska bli utlandsproffs. Och jag tror inte att pengakåta MFF har nåt emot att tjäna några millar på Ola och Safari i sommar. Det känns som att pengar är viktigare än ett SM-guld. Och det känns som att en ny arena är viktigare än nya spelare. Sen är det ju inte bara Safari som är en bra ytterback förresten. Dansken Ulrich Vinzents är en jäkligt däjlig tvåvägsback på högersidan. Mittbacksparet med rutinerade Anders Andersson och skönt ödmjuke Jimmy Dixon känns okej och Jonas Sandqvist i målet är en av allsvenskans bästa burväktare. Himmelsblå har många unga spännande spelare från Skåne och förhoppningsvis dyker det upp nån ny stjärna under året. Kanske blir det Agon Mehmeti som gjorde ofattbara 43 mål på 45 matcher i juniorlaget i fjol. Å andra sidan är anfallet tufft att slå sig in i. Det står en två meter bred röv i vägen till att börja med. Och sen kan ju den där Edward Ofere faktiskt vakna till på riktigt i år.

8. IF Elfsborg. Vi är inne på topp åtta och det känns som att spela bingo. Det är riktigt svårt att förutse härifrån. Men di gule har jag ingen vidare känsla för i år. Joakim Sjöhage platsade inte i Elfsborg, drog till Brann, platsade inte där heller, och fick komma tillbaka till Elfsborg när James Keene och Fredrik Berglund är skadade. Unge Denni Avdic är ett alternativ i anfallet som tur är. Men mer i anfallet har dom inte boråsarna. Som tur är har de en bra defensiv, Teddy Lucic och Andreas Augustsson är ett bra mittlås i backlinjen och så länge Jari Ilola tar det defensiva ansvaret på mittfältet så kan Anders Svensson sköta allt det andra framåt. Och det behövs. Anders Svensson kommer få ta ett större ansvar än någonsin i Elfsborg i år, frågan är dock om han pallar det. För nog kommer EM finnas i huvudet hos 31-åringen, det kan ju faktiskt bli hans sista stora mästerskap, och nu har folk utanför Borås för första gången på länge positiva förväntningar på honom. Johan Wiland är en duktig målvakt också, det ska sägas, och han lär också få åka till alpländerna i juni. Elfsborgs trupp är annars, på grund av långtidsskadorna och Daniel Alexanderssons och Mathias Svenssons hejdå, den tunnaste på flera år och fler skador i det här läget så har man en riktigt tung uppgift i vår. Vad jag hoppas är att Daniel Nordmark får chansen i år, nu när han är uppflyttad. Jag har sett honom spela en enda gång, då mot ett division 4-lag, men han var så oerhört individuellt överlägsen då så jag skulle verkligen vilja se hur han klarar av allsvenskan.

9. GAIS. Roland Nilsson försvann och då försvinner även makrillarnas chanser att hänga kvar i allsvenskan? Nja. Rent logiskt och historiskt sett är det dags för GAIS bergodalbanefärd mellan divisionerna att börja gå neråt i seriesystemet igen. Men så blir det nog inte. Prince Ikpe Ekong och Wanderson är männen som ska göra't i GAIS i år. Wanderson förväntas av mig få ett genombrott modell större. Kanske blir han en ny WIlton Figureido? Bobbie Friberg da Cruz skippade flytt till Norge och ska stanna i GAIS och det är givetvis viktigt för laget. Sheriff Suma är också en skön lirare med ett fängslande(!) spel men han måste bli jämnare och kanske också börja släppa bollen lite oftare. Risken för att GAIS kör 4-5-1 är överhängande stor och då är det inte ens säkert "sheriffen" får spela. Wanderson kan också spela topp och nye brassen Daniel Morais Reis kan överraska. Sveriges näst största stads näst bästa lag har självklart kvaliteter och borde egentligen inte komma så här långt ner, men de disciplinära och taktiska bristerna är för många. Dessutom är truppen trots allt ganska tunn. En skada här och ett klubb-byte där och vips är laget vingklippt. Även om nu nye snabbe Levon Pachajyan tycks ha vingar under fötterna. Kul med trollhättekillen och den duktige backen Björn Andersson i ett allsvenskt lag, det var på tiden! I backlinjen får han dock inte hjälp av Rickard Ekunde förrän efter EM då GAIS bäste försvarare är skadad, vilket är synd för "Zäta" och de andra fansen. Göteborgarna har helt klart ett spännande lag med en bra defensiv (uppbyggd av "Rolle") och en ny offensivt tänkande tränare i Magnus Pehrsson (som gjorde underverk med Sirius). Frågan är om GAIS räcker till för att nå den övre halvan? Svaret är: Nästan.

10. Trelleborg. "Tjongavallen!". Det var det dom som sa. Och det är dom som får lida för det. Motståndarna som åker till Sveriges sydligaste allsvenska fotbollslag har länge nog haft fel inställning när de åker till Vångavallen. Det utnyttjar TFF även i år. Självklart utnyttjar TFF det även i år. Man måste tycka att det ska bli roligt att spela match. Men om man bara ser till blåsten, den ruttna planen och den tråkiga omgivningen, och har med sig den bilden under hela flygresan, bussresan eller hur de nu tar sig dit, så är det mentala spelet redan vunnit av Trelleborg. Nu har dessutom Tom Prahl återuppstått, sedan senast har han hunnit med att ta två SM-guld med två olika lag men han säger att han längtat "hem" till Trelleborg, där han "får göra allt själv". Han har redan satt upp en skylt ovanför dörren in till omklädningsrummet. På den står det "Där det är vilja, Finns det en väg". Jag vet inte om Michael Mensah förstår vad det betyder men han är tillräckligt smart för att veta att Prahl var det bästa som kunde hända Trelleborg. Och att Mensah nu fått en lekkamrat i Andreas Drugge från Degerfors betyder mycket för TFF:s ojämna anfall från i fjol. Erik Sundin har fått ta steget ner på en ytter men kan få räkna med att bänknöta en del nu när man har både Kristian Haynes och nye portugisen Paulino på var sin kant. Annars älskade jag Sundins snabbhet och teknik i fjol och jag minns honom framför allt från våren, men när effektiviteten behövde bli bättre både hos Mensah och Sundin så är starke och målfarlige Drugge ett bra tillskott. På mitten regerar i vanlig ordning Mattias Thylander, otroligt viktig i det defensiva, och att man fått hans namne Nylund som ett alternativ på ytterbackarna är viktigt för konkurrensen. Målet vaktas i vår av Lyn-lånet Johan Dahlin (Trollhättan!) då Fredrik Persson fortfarande har problem med sin korsbandsskada. Dahlin kan tillföra mycket - han är ju trots allt en av Sveriges framtida landslagsmålvakter, om inte annat vittnar en given plats i U21 om det. TFF har en bredare trupp i år, en bättre tränare som alltid ser ut att ha en räv bakom örat (eller upptryckt under ögonlocken?) och en arena som knäcker vilket psyke som helst (utom Ghod's naturligtvis). Trelleborg har 2008 lämnat botten för att breda ut sig i mitten.

11. IFK Norrköping. Från Peking hörs inte längre inget! För Peking är tillbaka där de hör hemma! IFK Norrköping kommer ha ett av allsvenskans bästa publiksnitt 2008. Och uppemot 17-18 000 kommer vänta in stackars Djurgården i premiären på Parken - som fansen har längtat! Många lag kommer få det oerhört tufft på Idrottsparken 2008 och Norrköpings satsning är härlig. Bara tränarduon osar guld och gröna skogar - Jingbladh rent taktiskt och Cratz med energin. Men, verkligheten finns ju här, och än är inte Norrköping det topplag man inom några år åter kommer att bli. Ändå har man en ruskigt intressant trupp. Min egen favorit heter Eirik Dybendal som helt klart kan bli ett av årets stora utropstecken på sin kant. Han sprang ju tydligen sönder sidlinjerna längs vänsterkanterna i superettan i fjol - en vänsterkant per halvlek då. Men blir det inte Eirik så blir det Daniel Bamberg på andra kanten. Och mellan dem stoltserar klubbens pappa, åldermannen och den defensiva tryggheten Magnus Samuelsson (tydligen "Världens starkaste man 1998" enligt Wikipedia). Mikael Blomberg, också han till åren, är som nämnt i en annan lista viktig med sin spelförståelse. Dock känner jag en viss oro när det kommer till målvakter och försvarslinje. I mål hamnar nog Nuredin Bakiu igen, han höll faktiskt nollan elva matcher i superettan i fjol, men frågan är om han sattes ordentligt på prov när Peking var så överlägsna. I mittlåset kommer Kristoffer Arvhage - kungen i luften trots sina 182 cm - få dra ett oerhört tungt lass. En skada på honom och hela Peking rasar samman. Självklart har jag sparat godbiten till sist. Nyförvärvet, nigerianen Kevin Amuneke, har ett namn som är som taget ur Nigerias VM-trupp från 1994. Och mina förhoppningar blir självklart där efter. Framför allt med tanke på att han har en bakgrund i Landskrona (7 mål i A S 2005) - kanske inte den lättaste staden att briljera i om man är från Nigeria...

12. Halmstad BK. Lite av en chansning att ha HBK så här långt ner. Förra året underskattades hallänningarna totalt och risken finns att man gör det i år igen. Jag tar gärna den risken. Jag gillar nämligen inte halländska. Men, för att vara mer seriös, jag tycker nog att skälen till denna tolfteplats är goda. Halmstads viktigaste spelare under förra säsongen, duktige målvakten Magnus Bahne, är skadad och lär inte spela förrän tidigast efter EM. Det innebär en inledning med elva matcher utan en riktig trygghet längst bak. Vänsterbacken Jesper Westerberg är underskattad, men lär få stå tillbaka för Tommy Jönsson om Janne Andersson inte hittar en annan roll för Jesper. Dusan Djuric (som ju låg bakom nästan all offensiv 2007) och Emra Tahirovic finns inte längre kvar och visst kan Ajsel Kujovic och min gamle favorit Magnus Arvidsson (centertank!) mantla deras ansvar men frågan är om det är tillräckligt. Halmstad har ett av allsvenskans mest intressanta nyförvärv i brassen Anselmo Tadeu Silva do Nascimento (do Nascimento för fan!!!!!) men jag tror han blir lite av en väderkille. Fint och torrt väder i kombination med att han och Arvidsson hittar varandra kan bli ett fantastiskt anfallsvapen. Men med tanke på den svenska sommaren kommer Anselmo nog mest halka omkring och ha svårt med det svenska fysiska spelet. Vi får hoppas att Anselmo är HBK:s dyraste värvning någonsin på grund av att han faktiskt blir en skyttekung även i Sverige och att man inte bara kommer tjata om hans efternamn (som för övrigt ger mig rysningar). Halmstad blir som vanligt att räkna med, bland annat har man en bra backlinje, framför allt Peter Larsson och Tomas Zwzga... zwaska... Zvirgzdauskas då, men jag chansar här och tippar HBK långt ner. Saknaden av Bahne kommer att bli för stor. Halmstads egen Bahneman skulle man kunna säga.

13. Gefle IF. Mattias Hugosson var ett av allsvenskans utropstecken i fjol och han var en stor anledning till att Gefle var så svårslagna. Johan Oremo var ett annat utropstecken i fjol och han var en stor anledning till att Gefle också var farliga framåt. I år då? Nja, Hugosson fortsätter säkert vara bra men Gefle har ett ojämnt och svajigt försvar. Även om man inte ska underskatta det faktum att truppen i det närmaste är identisk med hur den såg ut 2007, och att det torde betyda att där finns en viss samspelthet. Oremo-hypen har lagt sig med rätta och om den nu får fart igen får man väl räkna med att den blonde lämnar Gefle till sommaren. Han inser väl så småningom att han inte kommer få så många chanser. Gefles styrka är att de behållit så många spelare. Men att de inte värvat fler spelare att spetsa truppen med ser jag faktiskt som en svaghet. Yussif Chibsa är det enda riktigt bra man fått in som jag ser det, och hans kämparglöd på mitten och farlighet på huvudet ska man inte blunda för. Men Hasse Berggren spelade inte ens allsvenskt i fjol och han känns inte alls lika het längre, även om han säkert bidrar med rutin i viktiga bottenmatcher. Mathias Woxlin är viktig med Chibsa på mitten och Yannick Bapupa kommer säkert att briljera i flera matcher i år igen men han är ju samtidigt lite av ett... vad ska man säga... osäkert kort. Vid det här laget vet motståndarna hur de ska ta sig an Gefle på Strömvallen och effekterna på hemmaplan lär utebli. Med andra ord: räkna med strömavbrott.

14. GIF Sundsvall. Norrlänningarna har numera det isländska råskinnet Hannes Sigurdsson i truppen och därmed har man tre isländska landslagsmän (duktige Skulason och Gardarsson också). Kenyanen Robert Mambo Mumba från Häcken på mitten, målvakten Fredrik Sundfors (han har stått i GIF i 48 år nu) och målsprutan Johan Patriksson som nu kommer få med sig långe och gänglige Akombo eller tuffe Hannes på topp är andra namn jag reagerar på när jag tittar på truppen. Och då gäller det fotboll. Jag reagerade även på namnen Billy, Benny och Bayat men det var mest kul så här på påskdagens bakfylla (detta skrevs igår). Å andra sidan sägs Billy Berntsson vara ett riktigt bra nyförvärv på vänsterbacken och han har varit pigg i träningskamperna där han och Skulason varit livsfarliga längs vänsterkanten. Giffarna är tillbaka i allsvenskan och jag tycker det är helt omöjligt att veta var de står. Träningsmatcherna visar blandade resultat samtidigt som nyförvärven känns bättre än Ljungskiles. Knappa förluster mot AIK och Rosenborg och en vinst mot Örebro SK är visserligen helt okej men torsken mot Gefle sved säkert lite i självförtroendet. Jag tror "giffarna" fixar sig kvar i allsvenskan i kvalet i oktober. Detta trots att risken att bli av med försvararen och U21-landslagsmannen Mikael Lustig i sommar är överhängande.

Det finns fantastiska människor i USA. Såna som gör att jag nu fått bocka in två ställen till att besöka på min kommande road trip genom världens galnaste land. Eller världens största cirkus om man så vill...

Polisens order: att gripa George W Bush
De två småstäderna Brattleboro och Marlboro i delstaten Vermont i nordöstra USA lär inte stå högst upp på president George Bushs lista över platser att besöka.

Städerna har nämligen röstat igenom en instruktion till den lokala polisen att omedelbart gripa Bush och hans vicepresident Dick Cheney om de dyker upp - för "brott mot konstitutionen". Efter gripandet ska sedan dignitärerna "utlämnas till andra myndigheter som kan tänkas åtala dem". Liknande beslut och resolutioner har tagits på flera håll i delstaten, som än så länge aldrig besökts av Bush under hans tid som president.