jeppelarssons

9. GAIS. Roland Nilsson försvann och då försvinner även makrillarnas chanser att hänga kvar i allsvenskan? Nja. Rent logiskt och historiskt sett är det dags för GAIS bergodalbanefärd mellan divisionerna att börja gå neråt i seriesystemet igen. Men så blir det nog inte. Prince Ikpe Ekong och Wanderson är männen som ska göra't i GAIS i år. Wanderson förväntas av mig få ett genombrott modell större. Kanske blir han en ny WIlton Figureido? Bobbie Friberg da Cruz skippade flytt till Norge och ska stanna i GAIS och det är givetvis viktigt för laget. Sheriff Suma är också en skön lirare med ett fängslande(!) spel men han måste bli jämnare och kanske också börja släppa bollen lite oftare. Risken för att GAIS kör 4-5-1 är överhängande stor och då är det inte ens säkert "sheriffen" får spela. Wanderson kan också spela topp och nye brassen Daniel Morais Reis kan överraska. Sveriges näst största stads näst bästa lag har självklart kvaliteter och borde egentligen inte komma så här långt ner, men de disciplinära och taktiska bristerna är för många. Dessutom är truppen trots allt ganska tunn. En skada här och ett klubb-byte där och vips är laget vingklippt. Även om nu nye snabbe Levon Pachajyan tycks ha vingar under fötterna. Kul med trollhättekillen och den duktige backen Björn Andersson i ett allsvenskt lag, det var på tiden! I backlinjen får han dock inte hjälp av Rickard Ekunde förrän efter EM då GAIS bäste försvarare är skadad, vilket är synd för "Zäta" och de andra fansen. Göteborgarna har helt klart ett spännande lag med en bra defensiv (uppbyggd av "Rolle") och en ny offensivt tänkande tränare i Magnus Pehrsson (som gjorde underverk med Sirius). Frågan är om GAIS räcker till för att nå den övre halvan? Svaret är: Nästan.

10. Trelleborg. "Tjongavallen!". Det var det dom som sa. Och det är dom som får lida för det. Motståndarna som åker till Sveriges sydligaste allsvenska fotbollslag har länge nog haft fel inställning när de åker till Vångavallen. Det utnyttjar TFF även i år. Självklart utnyttjar TFF det även i år. Man måste tycka att det ska bli roligt att spela match. Men om man bara ser till blåsten, den ruttna planen och den tråkiga omgivningen, och har med sig den bilden under hela flygresan, bussresan eller hur de nu tar sig dit, så är det mentala spelet redan vunnit av Trelleborg. Nu har dessutom Tom Prahl återuppstått, sedan senast har han hunnit med att ta två SM-guld med två olika lag men han säger att han längtat "hem" till Trelleborg, där han "får göra allt själv". Han har redan satt upp en skylt ovanför dörren in till omklädningsrummet. På den står det "Där det är vilja, Finns det en väg". Jag vet inte om Michael Mensah förstår vad det betyder men han är tillräckligt smart för att veta att Prahl var det bästa som kunde hända Trelleborg. Och att Mensah nu fått en lekkamrat i Andreas Drugge från Degerfors betyder mycket för TFF:s ojämna anfall från i fjol. Erik Sundin har fått ta steget ner på en ytter men kan få räkna med att bänknöta en del nu när man har både Kristian Haynes och nye portugisen Paulino på var sin kant. Annars älskade jag Sundins snabbhet och teknik i fjol och jag minns honom framför allt från våren, men när effektiviteten behövde bli bättre både hos Mensah och Sundin så är starke och målfarlige Drugge ett bra tillskott. På mitten regerar i vanlig ordning Mattias Thylander, otroligt viktig i det defensiva, och att man fått hans namne Nylund som ett alternativ på ytterbackarna är viktigt för konkurrensen. Målet vaktas i vår av Lyn-lånet Johan Dahlin (Trollhättan!) då Fredrik Persson fortfarande har problem med sin korsbandsskada. Dahlin kan tillföra mycket - han är ju trots allt en av Sveriges framtida landslagsmålvakter, om inte annat vittnar en given plats i U21 om det. TFF har en bredare trupp i år, en bättre tränare som alltid ser ut att ha en räv bakom örat (eller upptryckt under ögonlocken?) och en arena som knäcker vilket psyke som helst (utom Ghod's naturligtvis). Trelleborg har 2008 lämnat botten för att breda ut sig i mitten.