jeppelarssons

Inte en boll har jag missat när Jörgen Persson lirar. Jag sitter som klistrad. Det är väldigt, väldigt synd att pingis inte är stort i Sverige mer än var fjärde år. Vilken spänning! Vilken dans på lina för psyket! Men när OS och bordtennisen väl är igång, då möts vi i tv-rutan av en 38-årig J-O Waldner (som senast i Aten) eller en 42-årig Jörgen Persson (som nu i Peking). Och det är väl också det som för tillfället är tjusningen med det hela. Vilka legendarer!

Tidigare har den här bloggen hyllat Jacob Hård. Men bordtennis hade inte kunnat visats utan Staffan "Formidabla" Lindeborg. Staffan lever sig med som en supporter och blir uppriktigt förbannad när något går emot svenskarna. Då säger han vad han tycker. Staffan är oerhört enögd. MEN. Han försöker gömma allt bakom en otroligt behärskad och naturlig stämma. Staffan har liksom ett vilddjur inom sig som han kämpar för att tämja under varje boll Persson nu spelar under detta OS. Det är en formidabel underhållning.

Här är för övrigt Staffan i högform: http://www.youtube.com/watch?v=lSzROuhu_Ak
Exempel: "Nu är det bäst jag tar bort min tv-sport-kavaj här för annars kommer den till att bli genomsur."
Här är ytterligare en klassiker med Lindeborg och Waldner: http://www.youtube.com/watch?v=KoDee2gm0hs&feature=related Notera att det är med fyra setbollar emot sig på ett OS. Iskallt?

Tillbaka till ordningen. Jörgen Persson imponerar på mig. Inte bara hans raka patenterade backhandsmash, utan framför allt hans psyke och förmåga att koncentrera sig. Jag har några vänner som förmodligen skulle dra iväg pingisracket rakt in i närmaste ribbstol vid lite motgång. Själv räddar Persson två matchbollar emot sig, efter att ha fått ett regelvidrigt domslut emot sig och en sex minuters lång diskussion, och vänder och vinner hela matchen (den mot Samsonov). Och idag - efter helt briljanta och långa dueller - så fick han hela den utsålda hallen att koka när han krossade, körde över, MOSADE Primorac med 4-1 i set.

Klockan 04:00 svensk tid spelar Persson semifinal. 14:30 imorgon spelar han kanske final. Helvete va nervöst.

Under detta OS har jag plötsligt påmints om vilken effekt en svensk sportslig framgång på ett stort mästerskap kan ha på folket i övrigt. Och nu pratar jag inte om det klassiska att "ett helt land mår bättre". Nu pratar jag om när en liten sport ger sig själv massor av reklam. När en sån som Persson får ett helt land att vilja börja spela bordtennis igen. Själv längtar jag bara ut till något garage eller hobbyrum för att få till några härliga dueller med ett par polare. Och kanske ta några öl samtidigt. Sånt har en sån som J-O Waldner också inspirerat till.

Till sist: Vi ska dock komma ihåg att den blonde krullhårige svensken, som alltid stått i Waldners skugga, fortfarande har haft en förhållandevis enkel lottning. Han har ännu inte behövt möta en kines. Det får han imorgon. Då ställs Jörgen mot världsettan Wang Hao, som kör den klassiska pennfattningen. Senast de båda möttes, i maj, förlorade Persson med 4-1. Men bara bragden att nu ha tagit sig till semifinal är fantastisk. Ja, till och med, formidabel. 

Jörgen Persson är vårt sista OS-hopp. Och han är det med den äran.