jeppelarssons

Stavros Louca är en underbar matematiklärare.

Första avsnittet av Klass 9A är det bästa inledande avsnitt jag sett på en reality-serie. Det behöver inte säga så mycket med tanke på alla sopiga doku-såpor. Men det här är det verkligaste av det verkligaste. Inte för att det kommer in några av Sveriges bästa pedagoger i en av de sämsta klasserna varje dag, men ungdomarnas äkthet, deras sårbarhet, grupptrycket, att det ändå finns så mycket hopp och drömmar bakom de tuffa attityderna, det gör att det känns verkligt. Och i hjärtat.

Och vi har upplevt det allihop. Vi har alla suttit i det där klassrummet. I de där korridorerna.

När eleverna får sitta och säga vad dom är bra på är det hjärtskärande. Där finns en osäkerhet som väcker svunna tider till liv, saker man sett och kännt och levt med när man själv var 15 år. Jag är så glad att den tiden är förbi - vi var så små och osäkra. Men ville vara så vuxna och starka.

Michelle som inte har några vänner i klassen, som säger att hon själv valt det, att hon vill vara själv och läsa böcker. Vad ska man tro? Vad ligger bakom? Som tittare måste jag få veta. På det sättet är serien genial.

Och Ala som inte vill vara med på idrotten. Som kan tänka sig att offra hela sitt slutbetyg och gå IV-programmet bara för att slippa idrotten. Jag kommer följa varje minut av alla delarna av serien om Klass 9A nästan bara för att se om Ala lyckas.

Och Stavros Louca. Den nye matteläraren. Som på lärarkonferensen är den enda som tar upp verkligheten och sätter dit den fega gruppen runt bordet, som inte vågar kritisera. Kanske för att tv-kamerorna är där, men i det här fallet ska man hjälpa. Det gör man med ärlighet. Tack Stavros! Hoppas folk lade märke till bara den där detaljen.

Om serien är viktig vet jag inte. Men jag hoppas att den kan ge hopp. Och inspirera lärare. Lärarna ni vet, dom som vi nästan spenderar mer tid med under vår uppväxt än våra föräldrar.