jeppelarssons

Ända sedan jag var liten har jag blivit mobbad för min näst intill totala saknad av pigment. Jag blir liksom inte brun på sommaren, jag blir lite lätt rosa. Underarmarna brukar i och för sig bli rätt fina och under diverse vintersemestrar (vilket jag föredrar) brukar ansiktet bli en härlig mix i minst fyra nyanser av brunt. Men resten av kroppen, nja, där är vi inte riktigt överens, pigmentet och jag.

Självklart är detta någonting man får lära sig att leva med. Att vänner och bekanta och ibland till och med folk man aldrig träffat kommenterar min obefintliga bränna från juni och framåt varje sommar hör till min vardag. Men de senaste åren har jag tröttnat. Jag har, från 2003 ungefär, inlett operation payback.

Exempel:
Någon: "Shit Jesper, spelar du i vita laget eller? Höhö!"
Jag i bar överkropp betraktar "någons" näsa och svarar: "Hur många väggar har du sprungit in i det senaste då?"

I liknande fall har jag gett mig på tjocka samt skelögda personer. Men det var "någon" med plattnäsan som verkligen tog illa upp. Varför förstår inte folk att man utför lika mycket personangrepp när man kommenterar någons hudfärg som när man kommenterar någons tillplattade jävla näsa? Jag fick förklara det här för "någon". Tror ni att det hjälpte? Well... you tell me. Men personangrepp ska mötas med personangrepp!

Sommaren 1995 var jag på min första charter. Jag var fjorton år och eftersom jag är ensambarn så var sällskapet i vanlig ordning endast mor och far. Vi åkte till Kreta. Det var en väldigt rolig resa, bland annat träffade jag en galen kille som hette Kalle från Svenljunga och några norska barn. Vi hade trevligt ihop. Men det jag verkligen tänker på, när jag ser på korten från den resan, är att jag var hur jävla brun som helst. Jag blev påmind om något jag glömt att jag hade. The color of brown. Någonstans där inne hade den legat och lurat hela tiden.

Så, för att komma till saken, i somras for jag och min kära flickvän till... ja just det: Kreta! Som jag tidigare nämnt är jag egentligen mer för vinterresor (med min snowboard), och åker jag någonstans under sommaren föredrar jag städer. Stränder och charters och otrevliga engelsmän och coverband och fylla och högljudda gräshoppor var liksom inte min grej. Trodde jag. För resan blev faktiskt väldigt bra. Inte nog med världens bästa sällskap, bra böcker, härliga vågor och goda middagar, jag fick också färg. Inte bara knallrosa på axlarna, vit på överarmarna och brun på underarmarna, den såkallade trikoloren (avdelning Kieslowski), utan en jämn fin gyllenbrun, eller i alla fall ljusbrun, färg över hela min kropp.

Jag har det i mig för helvete! Jag kommer bli brun igen. Och det känns så skönt att veta. Däremot kommer  "någons" näsa aldrig bli rak och fin.

---

Dagens andra tankenöt (svårighetsgrad: SVÅR)

Kort kemiställe + kort drog + synonym till paddla (underhållare)