jeppelarssons

Var på Popaganda i Stockholm i helgen och blev liksom 22 igen. Det var underbart. Det var också helgen då jag insåg hur mycket jag saknat bob hund. Mellan -99 och -02 spelade Thomas Öberg och kompani överallt hela tiden och till slut, trots att de är Sveriges genom tiderna bästa liveband, så tröttnade man. Sen tänkte man inte så mycket mer på bob hund.

Och så nu då, på Popaganda 2008 och under den absolut sista sommarnatten, så stod de där igen. Och det var så fantastiskt bra att min nya vän C började gråta av lycka. Själv kände jag mig fjantigt lycklig eftersom jag prompt skulle sjunga med i varje låttext. Inräkningen i Upp, Upp, Upp, Ner och atombombsexplosionsskriket i Ett fall och en lösning och "nu är det slut nu får det räcka!!!" i Nu är det väl revolution på gång?. Jag älskar det. Behållningen, förutom de fantastiska låtarna, var givetvis Öbergs mellansnack. Jag önskar att jag någon gång kunde minnas vad han sa. Men det är väl någonstans mellan lyckoruset och alkoholruset som det där tappas bort.

Nåväl, här är i alla fall en helt ny låt med bob hund som framfördes näst sist. Tinnitus i hjärtat. Trots att låten var helt ny framkallade den ändå en makalöst magisk känsla av kärlek och samhörighet under sommarens sista natt. Och blev ett fint minne på alla sätt.