Henrik Larsson - King of Kings
De två plus en till blev vårt sällskap resten av kvällen. För när vi skrek ut ovan nämnda namn hände något med de tre irländarnas ögon. De gnistrade.
Oavbrutet, i ungefär 20 minuter, sjöng de sånger om Henrik Larsson. 5-6-7 olika, alla handlade om en skåning med ljusbrun hy som under sju år förgyllde halva Glasgow i Celtics grönvita dress. Men inte bara halva Glasgow, utan också hela Irland. Det är sånt som händer när ett fotbollslag hyllar ett keltiskt ursprung. Och när en med efternamnet Larsson regerar och gör allt, precis allt, rätt. I sju år. Då blir man älskad. En storhet vi svenskar tydligen inte förstått.
"You don't understand. You came as vikings to our country many years ago. You raped our great great great grandmoms or something and killed their children. It was terrible. But you see, we don't care. We got Henrik Larsson instead. And Henrik Larsson... we love him more than life itself. We're even."
Det här förklarade en av de tre irländarna med tårar i ögonen. Inte för att vikingar hade visat sån grymhet mot deras väldigt långväga släktingar, utan för att han kom att tänka på de gyllene år då frälsaren i hans favoritlag bar namnet Larsson.
Och här sitter jag nu och ser Henrik Larssons succédebut för fucking Manchester United. 7 månader efter det att han avgjort en Champions Leauge-final för Barcelona. Han är, och kommer att förbli, the king of kings. Trots att han spelar i United...
Ber om ursäkt för denna sena kommentar. Blir glad att läsa King of kings på en mffares? blogg. Mycket vackert inlägg. We want no Shearer cause he's a wanker...
Hade tänkt skriva precis som Stekarn. Och det gör jag. Det var faktist ett ganska vaaackert inlägg, fint :) Heja Man U.
Visst är Henke värd beröm, det har han gjort sig förtjänt av.
Visst var Henkes debut, i Manchester United, mer än godkänd. Storheten i debuten, enligt mig, är att han avslutade sin säsong i Sverige för två månader sedan. Åker till en av världens största klubbar som är mitt i säsong. I det läget ska det inte, om man är realistisk, gå att hålla jämna steg med världsstjärnor som Ronaldo, Rooney och Giggs. Och visst det är väl sant, han höll inte jämna steg med sina nya lagkamrater. Han låg steget för dem under den tiden han var på planen. Det är stort!
Men jag vill ändå hålla tillbaka fenomenet Henke. Motivation och vilja räcker långt mot Aston Villa i en FA-cupmatch. Det krävs mer av Henke för att jag ska bli lika överväldigad som de stora journalisterna.
Visst är Henke den största svenska fotbollsspelaren vi haft sedan...hmm, eller är han större än de gamla grabbarna Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Lideholm?
Det är detta som kanske är det svåra i kråksången, att jämföra en spelare man följt sedan barnsben mot spelare man aldrig sett spela.