Allsvenskan - Plats 10
Tack vare tävlingsledningen fick jag uppskov en dag. For till Örebro igår och insåg på kvällskvisten att jag glömt min hemliga lista med tabellen på mitt rum. Katastrof. Men ett telefonsamtal till Andréas räddade mig och hela praktiken. För bara en liten stund sedan läste min och Andréas rumsgranne Daniela upp listan för mig, utan att Andréas var i närheten, och därför kan jag nu idag presentera lag nummer 10 (och snart också även 9). Här kommer 10:an...
10. GEFLE
Svåra att slå på hemmaplan, men ärligt talat, är inte Gefle jävligt mycket 1800-tal. Varför stava på detta sätt? Löjligt. René Makondele hade under fjolåret en fantastisk utveckling. Fortsätter han på samma sätt i år kan Gefles välorganiserade kontringsfotboll fungera även -07. Men samtidigt, i slutändan, hur många mål lär man göra med en anfallare som heter Tomasz Stolpa??? Gefle kan bli ett mittenlag, är för bra för lagen allra längst ner, men för uddlösa för att vara med högst upp. En tiondeplats verkar på förhand lagom för ett lag som verkligen är ett LAG under tränare Pelle Ohlssons vingar. Vi får se hur länge de ljusblå hänger med.
10. GEFLE
Svåra att slå på hemmaplan, men ärligt talat, är inte Gefle jävligt mycket 1800-tal. Varför stava på detta sätt? Löjligt. René Makondele hade under fjolåret en fantastisk utveckling. Fortsätter han på samma sätt i år kan Gefles välorganiserade kontringsfotboll fungera även -07. Men samtidigt, i slutändan, hur många mål lär man göra med en anfallare som heter Tomasz Stolpa??? Gefle kan bli ett mittenlag, är för bra för lagen allra längst ner, men för uddlösa för att vara med högst upp. En tiondeplats verkar på förhand lagom för ett lag som verkligen är ett LAG under tränare Pelle Ohlssons vingar. Vi får se hur länge de ljusblå hänger med.
Allsvenskan - Plats 11
Under dagen gäller fortfarande. Men Martin och Andréas är som kalvar på grönbete, dom vill bara slänga ut alla lagen på en gång. Knappt har dom fått i sig frukosten innan dom sitter framför en dator för att uppdatera den allsvenska listan. Själv är jag lugn som en filbunke. Cool as a cumber. Jag vet ju liksom vad jag håller på med. Som när jag lägger ut lag 11 till exempel:
11. HALMSTAD BK
Magnus Arvidsson. Hade han haft lite tur på den tiden han var lite yngre, så hade han förmodligen varit landslagsaktuell. I sina bästa stunder är han en tank, rutinerad, orädd och samtidigt en bra avslutare. Han var egentligen värd ett bättre öde än några år i norra Tyskland och Halmstad BK. Men men. Många är dom genom åren som trivts bra på Örjans Vall, kanske Sveriges mysigaste aréna. En bra offensiv har hallänningarna, med Dusan Djuric som playmaker på mitten och Arvidssons anfallspartner Ajsel Kujovic, men defensiven och inställningen var bräcklig i fjol. Och jag är tveksam till att de ordnat upp det i år. Dessutom finns stor risk att en spelare som Dusan Djuric lämnar HBK under sommaruppehållet. Lag som FC Twente, eller kanske Anderlecht, eller kanske Plymouth, skulle kunna höra av sig - inga superlag direkt, men så har ju Dusan aldrig riktigt blommat ut heller. Halmstad får det tufft i år, men jag garderar mig lite och säger att de kan skrälla och ligga runt 4-5 plats ett tag. Men då ska allt stämma. Och Arvidsson, han får inte skada sig.
11. HALMSTAD BK
Magnus Arvidsson. Hade han haft lite tur på den tiden han var lite yngre, så hade han förmodligen varit landslagsaktuell. I sina bästa stunder är han en tank, rutinerad, orädd och samtidigt en bra avslutare. Han var egentligen värd ett bättre öde än några år i norra Tyskland och Halmstad BK. Men men. Många är dom genom åren som trivts bra på Örjans Vall, kanske Sveriges mysigaste aréna. En bra offensiv har hallänningarna, med Dusan Djuric som playmaker på mitten och Arvidssons anfallspartner Ajsel Kujovic, men defensiven och inställningen var bräcklig i fjol. Och jag är tveksam till att de ordnat upp det i år. Dessutom finns stor risk att en spelare som Dusan Djuric lämnar HBK under sommaruppehållet. Lag som FC Twente, eller kanske Anderlecht, eller kanske Plymouth, skulle kunna höra av sig - inga superlag direkt, men så har ju Dusan aldrig riktigt blommat ut heller. Halmstad får det tufft i år, men jag garderar mig lite och säger att de kan skrälla och ligga runt 4-5 plats ett tag. Men då ska allt stämma. Och Arvidsson, han får inte skada sig.
Allsvenskan - Plats 12
Andréas har redan gissat idag, vilket lag jag skulle placera på plats nummer 12. Han gissade rätt. Och det känns skönt eftersom han igår blev lite grinig efter mitt påstående att GAIS har Göteborgs finaste supporters. Jag står dock vid mitt ord och vänder ej kappan efter vinden. Jag gillar skitig arbetarkultur som går hand i hand med Bruce Springsteen. Så är det. Nu har vi i alla fall kommit fram till plats 12 i Allsvenskan 2007.
12. TRELLEBORG
Dominerade Superettan i fjol tack vare ett mäktigt försvar. Målisen Fredrik Persson var rena rama väggen, för att ta ett exempel. Dessutom står Trelleborg för Sveriges mest hatade fotbollsaréna, Vångavallen, eller, Tjongavallen som den kallas eftersom den enda taktik som är möjlig på den oftast värdelösa gräsmattan är just långbollar. Något Trelleborgarna övat på länge. Laget har dessutom som målsättning att hålla sig kvar i Allsvenskan, vilket innebär att de förmodligen kommer se varje match som ett krig, eller åtminstone som en viktig kvalmatch. I alla fall lär det vara så när dom lirar på hemmaplan. På grund av detta är det inte många lag som kommer vara pigga på bortamatcher längs ner i söder. Och att inte vara peppade inför ett möte med ett lag som Trelleborg på Vångavallen kan vara ödesdigert. Jag tror Trelleborg kommer sparka sig till tillräckligt många 1-1-matcher för att hålla både BP och GAIS efter sig. I en av vårens träningskamper har de exempelvis redan krigat ner Halmstad under en bejublad 0-0-föreställning.
12. TRELLEBORG
Dominerade Superettan i fjol tack vare ett mäktigt försvar. Målisen Fredrik Persson var rena rama väggen, för att ta ett exempel. Dessutom står Trelleborg för Sveriges mest hatade fotbollsaréna, Vångavallen, eller, Tjongavallen som den kallas eftersom den enda taktik som är möjlig på den oftast värdelösa gräsmattan är just långbollar. Något Trelleborgarna övat på länge. Laget har dessutom som målsättning att hålla sig kvar i Allsvenskan, vilket innebär att de förmodligen kommer se varje match som ett krig, eller åtminstone som en viktig kvalmatch. I alla fall lär det vara så när dom lirar på hemmaplan. På grund av detta är det inte många lag som kommer vara pigga på bortamatcher längs ner i söder. Och att inte vara peppade inför ett möte med ett lag som Trelleborg på Vångavallen kan vara ödesdigert. Jag tror Trelleborg kommer sparka sig till tillräckligt många 1-1-matcher för att hålla både BP och GAIS efter sig. I en av vårens träningskamper har de exempelvis redan krigat ner Halmstad under en bejublad 0-0-föreställning.
Allsvenskan - Plats 13
Efter gårdagens placering av Brommapojkarna, längst ner i tabellen, kommer här tipset gällande laget som kommer näst sist. Eftersom det inte är lika spektakulärt går vi direkt på skiten, utan trumvirvel.
13. GAIS
Makrillsöl. Är inte det ett jävligt märkligt påfund? För är det något GAIS osar i år så är det väl ändå torsk. Förlusten av mister James Keene kommer bli ödesdiger. Hur ska man göra mål? Nyförvärvet Anatoli Ponomarev, från Kalmar, har visserligen imponerat under träningsmatchandet, men det ser ändå tunt ut. Dock har man en av VM-hjältarna som tränare. Och gör Roland Nilsson comeback kan GAIS lika gärna vinna hela allsvenskan. Men han kommer inte göra det. Inte den här gången. Trots att han förmodligen skulle ge fler gråa hår på andras huvuden än han redan har på sitt eget. Laget har dock de coolaste namnen i hela Allsvenskan. Vad sägs om Sheriff Suma, Bobbie Friberg da Cruz och Prince Ikpe Ekong. Herregud. Bara en sån sak. Men när allt kommer till kritan, i år blir GAIS, med Göteborgs finaste supporters, ett bottenlag.
13. GAIS
Makrillsöl. Är inte det ett jävligt märkligt påfund? För är det något GAIS osar i år så är det väl ändå torsk. Förlusten av mister James Keene kommer bli ödesdiger. Hur ska man göra mål? Nyförvärvet Anatoli Ponomarev, från Kalmar, har visserligen imponerat under träningsmatchandet, men det ser ändå tunt ut. Dock har man en av VM-hjältarna som tränare. Och gör Roland Nilsson comeback kan GAIS lika gärna vinna hela allsvenskan. Men han kommer inte göra det. Inte den här gången. Trots att han förmodligen skulle ge fler gråa hår på andras huvuden än han redan har på sitt eget. Laget har dock de coolaste namnen i hela Allsvenskan. Vad sägs om Sheriff Suma, Bobbie Friberg da Cruz och Prince Ikpe Ekong. Herregud. Bara en sån sak. Men när allt kommer till kritan, i år blir GAIS, med Göteborgs finaste supporters, ett bottenlag.
Allsvenskan + Plats 14
Idag inleds min, Martins och Andréas nya tävling. Den går ut på att tippa Allsvenskan 2007. Sluttabellen ska presenteras, ett lag om dagen fram till den allsvenska starten. Topp 3 presenteras sista dan. Då avslöjas även vilka spelare vi tror lyckas särskilt bra den här säsongen. Nyckelordet i tävlingen är prestige.
Så... en drumvirvel om jag får be...
DRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
Sist och sämst i årets allsvenska blir...
DRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRDISCH!!!
14. IF BROMMAPOJKARNA
Motivering: 5-1 mot Hammarby imponerar. Men Hammarbys kvalitéer är tveksamma. 0-5 mot AIK däremot är värdelöst. Och jag tror det säger det mesta om Brommapojkarna inför den kommande säsongen. Med mittfältsklippan Stefan Bergtoft skadad och borta resten av säsongen ser det mörkt ut. Defensiv Kalle Anke och offensiv disco. Räckte kanske i Superettan, men i Allsvenskan, nästan utan hemmaaréna och skral ekonomi, hamnar dom hopplöst sist. Även om jag tror dom kan skrälla lite i början av säsongen. Efter sommaren blir det dock för tungt. Bergtoft kan komma tillbaka men då är det för sent. Nästa säsong har han lämnat BP för norska ligan, ska vi säga Vålerenga?
P.S. Min riktiga blogg fikar fortfarande. Tipset kan man dock följa, även om det bara är jag och mina två klasscompadres som är intresserade. Plus en rödhårig AIK:are då såklart.
Fika.
Min blogg är och fikar. Vet inte när den kommer åter men just nu är inte livet i balans. Det kan ha att göra med följande orsaker:
* Gripen är på väg till Elitserien i bandy efter tre raka segrar vilket gör mig mentalt labil av nervositet att det är så nära
* Artiklar ska skrivas till Fullträff
* Artiklar ska skrivas till Öppen Horizont
* Bokanteckningar ska göras inför Gripen-boken
* Det är ett oerhört prestigefyllt CL-tips på gång
* Reportagearbetet i Holland stressar mig
* Sommarjobb stressar mig oerhört
* Det stressar mig att min kropp och knopp svarar med en blackout och går och fikar...
...med min blogg.
* Gripen är på väg till Elitserien i bandy efter tre raka segrar vilket gör mig mentalt labil av nervositet att det är så nära
* Artiklar ska skrivas till Fullträff
* Artiklar ska skrivas till Öppen Horizont
* Bokanteckningar ska göras inför Gripen-boken
* Det är ett oerhört prestigefyllt CL-tips på gång
* Reportagearbetet i Holland stressar mig
* Sommarjobb stressar mig oerhört
* Det stressar mig att min kropp och knopp svarar med en blackout och går och fikar...
...med min blogg.
Drömelvan (februari 2007)
Premier League måste vara världens bästa liga. Kolla bara in februari månads lag. I England finns de bästa spelarna för tillfället. Intressant är att endast en kommer från en annan liga och att endast två är kvar från januaris lag. Kanske tyder detta på att ett brittiskt lag tar hem Champions Leauge. Nu börjar mars!
4-3-3
Målvakt:
Petr Cech, Chelsea (Mr Helmet är tillbaka, och han är otvivelaktigt världens bästa målvakt) NY!
Backar:
Abou Diaby, Arsenal (the Gunners motsvarighet till Evra är tillbaka, het het het!) NY!
John Terry, Chelsea (som sin idol Colin Hendry nickar han på ALLT, en hjälte!) NY!
Nemanja Vidic, Man Utd (trots mina tidigare tvivel - han är världens bästa mittback) NY!
Patrice Evra, Man Utd (världens bästa ytterback och är dessutom oerhört jämn, hejdå Heinze!)
Mittfält:
Tomas Rocisky, Arsenal (blandar och ger, kan i sina bästa stunder ta över en hel match - på egen hand)
Arjen Robben, Chelsea (bänken är ett mysterium, under februari har han varit outstanding på sin plats) NY!
Ryan Giggs, Man Utd (en gammal räv har vaknat till liv, bäst på Red Devils mitt i februari) NY!
Anfallare:
Frederic Kanoute, Sevilla (med kraft och pondus fortsätter han ösa in mål i Spanien) NY!
Robbie Keane, Tottenham (piggaste anfallaren i PL i februari, massa mål och vilka mål sen!) NY!
Didier Drogba, Chelsea (börjar hitta höstformen, överraskande bra defensivt) NY!
Avbytare:
Johan Elmander, Toulose (Sveriges nästa Super Swede, kraftfull i Henry-stil, vår framtid!)
Rio Ferdinand, Man Utd (fantastisk tillsammans med Vidic men livsfarlig utan)
Wayne Rooney, Man Utd (nästa månad har han nog slagit sig in, men hur mycket betyder Henke?)
Emmanuel Adebayor, Arsenal (bättre än Henry för tillfället, gör allt rätt utom mål)
Francesco Totti, Roma (var ju tvungen att ha med en hygglig mittfältare på bänken...)
Ut från laget:
Cristiano Ronaldo, Man Utd (har tappat storformen, usel insats i CL)
Zlatan Ibrahimovic, Inter (fortfarande bäst men han beter sig som en bebis)
Dirk Kuyt, Liverpool (roligt namn men var hetare i januari)
Javier Saviola (Eto'o tillbaka så nu vart det slut på det roliga...)
Cesc Fabregas, Arsenal (för plottrig, måste börja skjuta mer!)
Christian Wilhelmsson, Roma (när han är given i startelvan är han given i drömelvan, bra insatser)
David James, Portsmouth (jag skojade lite sist men han är en jävel på närskott)
Marco Materazzi, Inter (sista dagen i februari bröts Inters segersvit, försvarsklippan har börjat smulats)
Abdoulaye Meite, Bolton (har varit normal i stället för övermänsklig i februari)
På återhörande fotbollsälskare!
4-3-3
Målvakt:
Petr Cech, Chelsea (Mr Helmet är tillbaka, och han är otvivelaktigt världens bästa målvakt) NY!
Backar:
Abou Diaby, Arsenal (the Gunners motsvarighet till Evra är tillbaka, het het het!) NY!
John Terry, Chelsea (som sin idol Colin Hendry nickar han på ALLT, en hjälte!) NY!
Nemanja Vidic, Man Utd (trots mina tidigare tvivel - han är världens bästa mittback) NY!
Patrice Evra, Man Utd (världens bästa ytterback och är dessutom oerhört jämn, hejdå Heinze!)
Mittfält:
Tomas Rocisky, Arsenal (blandar och ger, kan i sina bästa stunder ta över en hel match - på egen hand)
Arjen Robben, Chelsea (bänken är ett mysterium, under februari har han varit outstanding på sin plats) NY!
Ryan Giggs, Man Utd (en gammal räv har vaknat till liv, bäst på Red Devils mitt i februari) NY!
Anfallare:
Frederic Kanoute, Sevilla (med kraft och pondus fortsätter han ösa in mål i Spanien) NY!
Robbie Keane, Tottenham (piggaste anfallaren i PL i februari, massa mål och vilka mål sen!) NY!
Didier Drogba, Chelsea (börjar hitta höstformen, överraskande bra defensivt) NY!
Avbytare:
Johan Elmander, Toulose (Sveriges nästa Super Swede, kraftfull i Henry-stil, vår framtid!)
Rio Ferdinand, Man Utd (fantastisk tillsammans med Vidic men livsfarlig utan)
Wayne Rooney, Man Utd (nästa månad har han nog slagit sig in, men hur mycket betyder Henke?)
Emmanuel Adebayor, Arsenal (bättre än Henry för tillfället, gör allt rätt utom mål)
Francesco Totti, Roma (var ju tvungen att ha med en hygglig mittfältare på bänken...)
Ut från laget:
Cristiano Ronaldo, Man Utd (har tappat storformen, usel insats i CL)
Zlatan Ibrahimovic, Inter (fortfarande bäst men han beter sig som en bebis)
Dirk Kuyt, Liverpool (roligt namn men var hetare i januari)
Javier Saviola (Eto'o tillbaka så nu vart det slut på det roliga...)
Cesc Fabregas, Arsenal (för plottrig, måste börja skjuta mer!)
Christian Wilhelmsson, Roma (när han är given i startelvan är han given i drömelvan, bra insatser)
David James, Portsmouth (jag skojade lite sist men han är en jävel på närskott)
Marco Materazzi, Inter (sista dagen i februari bröts Inters segersvit, försvarsklippan har börjat smulats)
Abdoulaye Meite, Bolton (har varit normal i stället för övermänsklig i februari)
På återhörande fotbollsälskare!
Gripen av bandy
De gånger i livet som jag bytt städer, först från Trollhättan till Örebro, och sen från Örebro till Ljungskile, så har jag varje vinter fått förklara mig.
Det har inte handlat om varför jag blir förkyld fyra-fem gånger varje vintermånad (och sen är pigg som en nötkärna när alla andra har pollenallergi) eller varför jag alltid har sån ful vinterjacka (jag menar, när jag är så vacker i övrigt).
Nej nej nej.
För alltid handlar det om att försvara sporten bandy. Och jag får säga samma sak varje jävla säsong:
Om ni inte levt med det, om ni inte känt lukten från läktaren, och om ni inte ignorerat kylan till den grad där den känns varm, då vet ni inte vad ni talar om.
För ja. För femtielfte gången. Bandy är en sjukt dålig tv-sport. Jag håller verkligen med. MEN! Man ska inte se bandy på tv. Man ska se det live. Man ska se ett derby mellan Gripen-IFK Vänersborg, omringad av tusentals glöggpåverkade människor som i era öron låter som Roy & Roger, och andas in spritångor, kyla och cigarettrök och skrika som ett barn i två gånger fyrtiofem minuter för att hylla, älska och leva med det svartgula lag vi kallar Gripen.
Kom sen och säg att du inte gillade upplevelsen. Då glömde du förmodligen den obligatoriska körvmebrö-ritualen i halvtid. Eller så var du för nykter.
Faktum kvarstår. Vilken annan sport i Sverige (och nu lägger jag till "i Sverige" för i USA ingår det ju öl när ens tioåring lirar basket på garageuppfarten) har en läktarkultur där det är helt okej att dricka sprit helt öppet?
Jag säger inte att det är det bästa med bandykulturen, för moraltanterna finns där ute, det vet jag, men visst fan är det något vackert i att folk blir fulla och sentimentala ihop. Varenda en från folkölsstinna tonåringar via knacka medelålders män och kvinnor till lite lätt finurliga 75-åringar som "inte missat en match med Gripen sen 1939". Det är en enda stor gulsvart familjefylla och fan så mycket roligare än julafton.
Om Gripen vinner, that is.
http://forzagripen.awardspace.com/videosektionen_GBK_KUNGALV_2007.htm
På onsdag, om sex dagar, börjar kvalet till Elitserien. Det står mellan fyra lag. Gripen, Örebro, Finspång och, vilket avgörs i helgen, Frillesås eller IFK Kungälv.
Örebro är favoriter. Men dom kämpar för att hålla sig kvar.
Gripen är utmanarna. Vi har publiken och viljan.
IFK Kungälv (för jag tror dom spöar Frillesås) är outsidern. GBK har märkligt svårt för dom.
Finspång kan dra åt helvete. För som Kaj-Åke "Kajan" Hansson hade sagt: dåm e kjass.
Lite historia. Gripen spelade Allsvenskan en säsong 1973. Då lät den fantastiska och numera kultstämplade låten "Heja Heja Gripen" så här:
http://www.gripentrollhattan.se/download/filer/Jigs%20-%20Heja,%20heja%20Gripen.mp3
Sedan kvalade vi till Allsvenskan varje år, det är sant, vi kvalade och misslyckades varje år, från 1994 till säsongen 2000-2001. För i februari 2001 fick vi äntligen storma isen. Kärleken till klubben man byggt upp under alla misslyckanden och den monumentala orgasm som utlöstes i samband med avancemanget till högsta serien var... grym.
Två säsonger i Allsvenskan blev det. Första lyckades vi kvala oss kvar. Den andra åkte vi ut. Vi åkte ut pga att Vetlanda kvitterade mot IFK Motala i den 89 minuten och på så sätt passerade oss med en poäng. Vår målskillnad var mycket bättre. Men det spelade liksom ingen roll. En enda jävla poäng...
Efter den tunga upplevelsen började återtåget. Och det gick ganska bra. Vi vann alla matcher under hela säsongen utom den allra sista. Där behövde vi minst oavgjort mot Derby (Linköping). Vi kvitterade på övertid och tvåtusen trollhättebor stormade isen i Linköping. Något av det mäktigaste jag upplevt. Glädjeyra (bilden ovan är från strax innan matchstart - bortaplan alltså).
MEN. Vi åkte ur efter en säsong. Direkt.
Så där har det alltså hållt på. Upp och ner, hela tiden. Men det är såna lag som är lätta att älska. Såna man tvingas leva med både i med- och motgång.
Förra året skulle vi återigen gå raka vägen tillbaka. Vi vann alla matcher enkelt. Örebro, till exempel, besegrades i grundserien med tvåsiffrigt. 11-4 tror jag det blev till slut. Men när det väl gällde, då vek Gripen ner sig. Två skitmatcher i kvalserien, 4-4 mot Örebro och den osannolika förlusten mot Slottsbron (jämför med att Ljungskile SK skulle vinna mot Real Madrid - såna skillnader är det inom bandyn), gav Örebro den allsvenska platsen.
Och nu, lite ironiskt nästan, ska Örebro kvala för att hålla sig kvar i högsta serien. Mot Gripen.
Gissa vilket lag som är revanschsuget!
Om sex dagar börjar det. Hoppas ni följer med mig genom detta känslomässiga helvete mina vänner. Ty detta är mitt liv.
/ Jeppe Larsson, stolt medlem i Yellow Front
Oh Freddie dear...
När det verkligen såg som mörkast ut. När Zlatan beter sig som en gnällig jävla barnunge, när Henrik Larsson för gott, för nu är det väl på riktigt (???), slutat i landslaget och när Fredrik Ljungberg varit skadad till och från sedan VM. Ja, när allt verkligen såg ut att vara som mörkast. Inte ens då kom vändningen.
Fredrik Ljungberg gjorde comeback i Arsenal igår. Han hade för första gången tålmodigt väntat ut en skada, låtit den läka helt, trots att han hade kunnat göra comeback redan i januari. Men det skulle liksom inte gå fel den här gången. Han skulle vara helt hel och komma tillbaka i gammal god form. Med en kvart kvar av FA-cupreturen mot Bolton på Reebook Stadium klev kungen av Berlin in på planen. Sveriges lagkapten. Sveriges hopp. Äntligen var han tillbaka.
Trodde man.
För när "Freddie", han kallas så i England, kom in förvandlades han till en kona, ett rundningsmärke för en blonderad afrikan som varje svensk drömt mardrömmar om sen VM 2002. Ni vet, El-Hadji Diouf. Inte mindre än tre gånger snurrade han upp Ljungberg. Han, som var boom boom swop swop, hade nu blivit det klumpiga kärnkraftverk som Johan Mjällby en gång var. Han såg seg ut, ingen timing, som en snigel jämfört med de andra Arsenal-spelarna och, fy fan för att jag skriver detta, han såg ut som en föredetting. Nickarna var usla, tekniken ännu värre och passningarna hittade aldrig rätt adress. Jag var inställd på att hans storhetstid var över, att Sverige aldrig mer skulle innehålla tre "Superswedes" och att vändningen för Ljungberg, som ju haft en nedåtgående trend sedan VM i Tyskland, aldrig skulle komma. Så blev det också 1-1 genom en riktig Bolton-urladdning. En kvittering som ledde till förlängning och som gav Wanderers ett rejält psykologiskt försprång.
Och det var såklart då, när verkligen allt hopp av hoppet som var ute var ute, som vändningen kom.
En löpning. En smörpass. Ett kliniskt avslut i världsklass, stenhårt placerat i målvaktens vänstra hörn. Att ett mål kan betyda så mycket. Att ett mål kan betyda så jävla mycket.
Efter Ljungbergs 2-1, som var det matchavgörande målet på alla sätt och vis (men just nu är det av ringa betydelse), sprudlade han. Helt plötsligt fungerade allt. Djupledslöpningarna, glidtacklingarna i hans suveräna hemåtjobb, timingen, självförtroendet (han provade till och med ett stenhårt distansskott - HAN (!) som inte kan skjuta!) och allt igen. Fredrik Ljungberg var tillbaka.
Jag tror inte riktigt ni förstår hur mycket det här målet betydde. Men skulle ni se den förvandlingen av Freddie igår, som ena stunden var en spelare på dekis, men som i nästa hade gett sig fan på att bli utnämnd till Arsenals bäste spelare (Henry var inte med igår), så hade ni kanske anat. Med målet vann inte bara Arsenal matchen. Med målet fick Ljungberg tillbaka allt sitt självförtroende. Alla hans tvivel raderades. Och det är det som är så viktigt.
Jag vill mena att målet igår är faktorn, kanske den avgörande, som tar Sverige till EM i Österrike/Schweiz 2008. Jag vill tamejfan mena att Fredrik Ljungbergs mål igår tar oss till EM. Jag vill mena att en lycklig och spelsugen Freddie betyder exakt SÅ mycket för ett landslag som såg så fruktansvärt ointressant ut mot Egypten.
Hela Sverige fick ett lyft igår. Kände ni det inte då så kommer ni att göra det. Mot Nordirland. Mot Danmark. Och mot Spanien. Vi är snart i EM. Kungen av Berlin är tillbaka.
Fredrik Ljungberg gjorde comeback i Arsenal igår. Han hade för första gången tålmodigt väntat ut en skada, låtit den läka helt, trots att han hade kunnat göra comeback redan i januari. Men det skulle liksom inte gå fel den här gången. Han skulle vara helt hel och komma tillbaka i gammal god form. Med en kvart kvar av FA-cupreturen mot Bolton på Reebook Stadium klev kungen av Berlin in på planen. Sveriges lagkapten. Sveriges hopp. Äntligen var han tillbaka.
Trodde man.
För när "Freddie", han kallas så i England, kom in förvandlades han till en kona, ett rundningsmärke för en blonderad afrikan som varje svensk drömt mardrömmar om sen VM 2002. Ni vet, El-Hadji Diouf. Inte mindre än tre gånger snurrade han upp Ljungberg. Han, som var boom boom swop swop, hade nu blivit det klumpiga kärnkraftverk som Johan Mjällby en gång var. Han såg seg ut, ingen timing, som en snigel jämfört med de andra Arsenal-spelarna och, fy fan för att jag skriver detta, han såg ut som en föredetting. Nickarna var usla, tekniken ännu värre och passningarna hittade aldrig rätt adress. Jag var inställd på att hans storhetstid var över, att Sverige aldrig mer skulle innehålla tre "Superswedes" och att vändningen för Ljungberg, som ju haft en nedåtgående trend sedan VM i Tyskland, aldrig skulle komma. Så blev det också 1-1 genom en riktig Bolton-urladdning. En kvittering som ledde till förlängning och som gav Wanderers ett rejält psykologiskt försprång.
Och det var såklart då, när verkligen allt hopp av hoppet som var ute var ute, som vändningen kom.
En löpning. En smörpass. Ett kliniskt avslut i världsklass, stenhårt placerat i målvaktens vänstra hörn. Att ett mål kan betyda så mycket. Att ett mål kan betyda så jävla mycket.
Efter Ljungbergs 2-1, som var det matchavgörande målet på alla sätt och vis (men just nu är det av ringa betydelse), sprudlade han. Helt plötsligt fungerade allt. Djupledslöpningarna, glidtacklingarna i hans suveräna hemåtjobb, timingen, självförtroendet (han provade till och med ett stenhårt distansskott - HAN (!) som inte kan skjuta!) och allt igen. Fredrik Ljungberg var tillbaka.
Jag tror inte riktigt ni förstår hur mycket det här målet betydde. Men skulle ni se den förvandlingen av Freddie igår, som ena stunden var en spelare på dekis, men som i nästa hade gett sig fan på att bli utnämnd till Arsenals bäste spelare (Henry var inte med igår), så hade ni kanske anat. Med målet vann inte bara Arsenal matchen. Med målet fick Ljungberg tillbaka allt sitt självförtroende. Alla hans tvivel raderades. Och det är det som är så viktigt.
Jag vill mena att målet igår är faktorn, kanske den avgörande, som tar Sverige till EM i Österrike/Schweiz 2008. Jag vill tamejfan mena att Fredrik Ljungbergs mål igår tar oss till EM. Jag vill mena att en lycklig och spelsugen Freddie betyder exakt SÅ mycket för ett landslag som såg så fruktansvärt ointressant ut mot Egypten.
Hela Sverige fick ett lyft igår. Kände ni det inte då så kommer ni att göra det. Mot Nordirland. Mot Danmark. Och mot Spanien. Vi är snart i EM. Kungen av Berlin är tillbaka.
10 bästa anfallarna
Dags för lite fotbollsnörderi igen. Jag, Andréas och Martin har fått uppdraget att lista dom 10 bästa anfallarna från VM 2006 och fram till idag. Mycket svårt visade det sig, eftersom formerna på flera av dom gått upp och ner. Världens bäste till exempel, som tog sig in på en sjunde plats, har ju egentligen varit kass sen CL-guldet, men han är ju ändå världens bäste. Klart han ska vara med.
1. Didier Drogba, Chelsea (Outstanding i höstas! Var då magisk o gjorde ett bra VM)
2. Miroslav Klose, Werder Bremen (VM:s skytteligavinnare, bra på allt)
3. Thierry Henry, Arsenal (vissa dagar helt överlägsen världen, andra osynlig)
4. Zlatan Ibrahimovic, Inter (starkt efter svackan o ett uselt VM att va så dominant i Serie A)
5. Frederic Kanoute, Sevilla (ligger bakom lagets succésäsong o leder spanska skyttesligan)
6. Wayne Rooney, Manchester Utd (upp o ner, men fruktansvärt bra när han vill, hittat formen)
7. Ronaldinho, Barcelona (antingen etta eller inte med alls, han blev sjua)8. Peter Crouch, Liverpool (med den kroppen ska man inte ha en sån teknik, livsfarlig)
9. Diego Milito, Zaragoza (öst in mål för ett annat spanskt lag som överraskat)
10. Florent Malouda, Lyon (grymt bra i höstas i ett lag som då var lika grymt, svacka nu)
Bubblare
Farfán, PSV Eindhoven (gör mål som fán i Holland)
Obafemi Martins, Newcastle (snabb så in i helvete, och nu nätar han också)
Shawn Wright-Phillips, Chelsea (bänkad och ytter, men i landslaget forward och fantastisk!)
Mario Gomez, Stuttgart (delad skytteligalening med Klose o gör nu mål i landslaget (Tyskland))Henrik Larsson, Manchester Utd / HIF (inga kommentarer, sanslöst jämn, dock ett dåligt VM)
Fetmatisk
Jag hade tänkt att någon gång starta ett nyttigare liv. Det blev inte i helgen. Totalt tio öl (folkis och stark blandat), sex coca-cola och två pizzor.
MEN JÄVLAR VA GÖTT JAG MÅDDE!!!
Sen gjorde jag iofs en helt okej innebandyträning på måndagen. Bra tempo i kroppen, pigg i huvudet och, tro det eller ej, jag passade även på att göra 50 situps. Det sistnämnda behövs. Mmmmuskelmmmmaaassssaaa.
Läste just ett nytt inlägg på min vän och klasskompis Adam Strandmans blogg. Följande fanns, bland annat, att läsa.
"Eld och rörelse är avgörande i striden. Men också i samhället och på fotbollsplanen."
Det är kanske ett av de mest minnesvärda citaten jag läst. Det är ett citat som är så bra att man vill brodera det på nån väggbonad, baka kakor och koka kaffe och sen ha en liten fika med citatet, där på väggen, i bakgrunden. Det ska lukta nybakat och pensionär.
I vattenrutschkanor finns flera tricks när det gäller att ta sig ner snabbt. Det kan vara allt från att se till att endast skulderblad och hälar står för friktionen till att, lite mer okonventionellt, dra upp badbyxorna i skåran eftersom nakna skinkor tydligen ska glida bättre. Ett annat trick för att ta sig ner snabbt är helt enkelt att vara jävligt tung.
Så därför kom det heller inte som någon överraskning att Anja Pärsson lyckades skrälla till sig ett guld igår.
Det har tagit ett tag sen den här bloggens senaste inlägg. Jag ber om ursäkt för det. Men jag har varit upptagen med att äta mättat fett.
MEN JÄVLAR VA GÖTT JAG MÅDDE!!!
Sen gjorde jag iofs en helt okej innebandyträning på måndagen. Bra tempo i kroppen, pigg i huvudet och, tro det eller ej, jag passade även på att göra 50 situps. Det sistnämnda behövs. Mmmmuskelmmmmaaassssaaa.
Läste just ett nytt inlägg på min vän och klasskompis Adam Strandmans blogg. Följande fanns, bland annat, att läsa.
"Eld och rörelse är avgörande i striden. Men också i samhället och på fotbollsplanen."
Det är kanske ett av de mest minnesvärda citaten jag läst. Det är ett citat som är så bra att man vill brodera det på nån väggbonad, baka kakor och koka kaffe och sen ha en liten fika med citatet, där på väggen, i bakgrunden. Det ska lukta nybakat och pensionär.
I vattenrutschkanor finns flera tricks när det gäller att ta sig ner snabbt. Det kan vara allt från att se till att endast skulderblad och hälar står för friktionen till att, lite mer okonventionellt, dra upp badbyxorna i skåran eftersom nakna skinkor tydligen ska glida bättre. Ett annat trick för att ta sig ner snabbt är helt enkelt att vara jävligt tung.
Så därför kom det heller inte som någon överraskning att Anja Pärsson lyckades skrälla till sig ett guld igår.
Det har tagit ett tag sen den här bloggens senaste inlägg. Jag ber om ursäkt för det. Men jag har varit upptagen med att äta mättat fett.
Listan: Livekonserter
På önskemål från Ljungskiles enda rödhåriga AIK:are följer här två listor angående livekonserter. De är inte exakt som önskemålen men nära nog. De fem bästa albumen måste jag fundera lite mer på.
Lista nr 1:
"Fem konserter jag velat se men som jag varit för ung (eller ej funnits) för att uppleva"
1. Bruce Springsteen & the E Street Band, Hammersmith Odeon, London 1975
2. Motown-kväll med Smokey Robinson & the Miracles, Diana Ross & the Supremes, Marvin Gaye, Four Tops, Jackson 5 och så vidare i början-mitten av 60-talet
3. Bruce Springsteen & the E Street Band, Ullevi, Göteborg 1985
4. Dexy's Midnight Runners, runt Don't Stand Me Down 1985
5. Rage Against The Machine, i USA nånstans 1992
The Beatles hade varit coolt också. Och The Libertines mellan första och andra plattan. Och Radiohead runt The Bends. Och Guns N' Roses 1987 på nån pub i LA. Och NOFX-konserten som är på I Heard They Suck Live-skivan. Och Elvis Presley körandes "Burning Love" och "Suspicious Minds". Queen i Rio de Janeiro 1985. Live Aid-galorna -85 och -91. Och Michael Jackson nånstans runt Dangerous-plattan. Candi Staton! Tindersticks! Allihop!
Lista nr 2
"De tio bästa konserterna jag sett"
1. Bruce Springsteen & the E Street Band, Ullevi, Göteborg 2003 (dag 1)
2. Guns N' Roses, Stockholm Stadion, 1993
3. bob hund, Hultsfred 1999
4. Primal Scream, Hultsfred, 2000
5. Refused, Vänersborg, 1998
6. Manu Chao Radio Bemba Sound System, Roskilde 2002
7. Håkan Hellström, P2, Örebro 2000
8. Moneybrother, Hultsfred, 2003
9. Kent, Roskilde 2005
10. Division of Laura Lee, Hultsfred, 2001
Nära men inte tillräckligt:
Sigur Rós w. Amina, Roskilde 2003
Mew, Roskilde 2005
Bruce Springsteen & the Seeger Session Band, Globen, Stockholm 2006
Danko Jones, Hultsfred 2001
!!!, Roskilde 2004
The Soundtrack of Our Lives, Hultsfred 2001
The Hives, Where the action is, Göteborg 2005
David & the Citizens, Hultsfred 2002
Chemical Brothers, Hultsfred 1999
Florence Valentin, Klubb Smart, Örebro 2006
Pascal, Klubb Smart, Örebro 2006
Flogging Molly, Hultsfred 2003
Foo Fighters, Roskilde 2005
Green Day, Roskilde 2005
Randy, Hultsfred 2002
Håkan Hellström, Hultsfred 2001
Broder Daniel, Hultsfred 1999
Smashing Pumpkins, Hovet, Stockholm 2000,
Radiohead, Hultsfred 2003
The Cardigans, Roskilde 2003
Iron Maiden, Roskilde 2003
Metallica, Roskilde 2003
Laakso, Klubb Smart, Örebro 2005
...und so weiter...............
Helvete! Jag kan fortsätta i evigheter. Jag kommer på för många hela tiden. Det här var ju sjukt svårt. Kan man få in hundra konserter på topp 10??? Och vad har jag glömt som jag kommer ångra??? Jävla Nils...
Är det något jag kan konstatera så är det att 2003 var det bästa konsertåret i mitt liv och jag tror ingenting kan slå det.
Nu måste jag fortsätta med den där jävla hemtentan. 5 timmar har gått och jag har ännu inte börjat. Efter gårdagens fantastiska fart med 6 gjorda frågor så hade jag hoppats på mer. Och om en timma är det innebandy. Satan!
Lista nr 1:
"Fem konserter jag velat se men som jag varit för ung (eller ej funnits) för att uppleva"
1. Bruce Springsteen & the E Street Band, Hammersmith Odeon, London 1975
2. Motown-kväll med Smokey Robinson & the Miracles, Diana Ross & the Supremes, Marvin Gaye, Four Tops, Jackson 5 och så vidare i början-mitten av 60-talet
3. Bruce Springsteen & the E Street Band, Ullevi, Göteborg 1985
4. Dexy's Midnight Runners, runt Don't Stand Me Down 1985
5. Rage Against The Machine, i USA nånstans 1992
The Beatles hade varit coolt också. Och The Libertines mellan första och andra plattan. Och Radiohead runt The Bends. Och Guns N' Roses 1987 på nån pub i LA. Och NOFX-konserten som är på I Heard They Suck Live-skivan. Och Elvis Presley körandes "Burning Love" och "Suspicious Minds". Queen i Rio de Janeiro 1985. Live Aid-galorna -85 och -91. Och Michael Jackson nånstans runt Dangerous-plattan. Candi Staton! Tindersticks! Allihop!
Lista nr 2
"De tio bästa konserterna jag sett"
1. Bruce Springsteen & the E Street Band, Ullevi, Göteborg 2003 (dag 1)
2. Guns N' Roses, Stockholm Stadion, 1993
3. bob hund, Hultsfred 1999
4. Primal Scream, Hultsfred, 2000
5. Refused, Vänersborg, 1998
6. Manu Chao Radio Bemba Sound System, Roskilde 2002
7. Håkan Hellström, P2, Örebro 2000
8. Moneybrother, Hultsfred, 2003
9. Kent, Roskilde 2005
10. Division of Laura Lee, Hultsfred, 2001
Nära men inte tillräckligt:
Sigur Rós w. Amina, Roskilde 2003
Mew, Roskilde 2005
Bruce Springsteen & the Seeger Session Band, Globen, Stockholm 2006
Danko Jones, Hultsfred 2001
!!!, Roskilde 2004
The Soundtrack of Our Lives, Hultsfred 2001
The Hives, Where the action is, Göteborg 2005
David & the Citizens, Hultsfred 2002
Chemical Brothers, Hultsfred 1999
Florence Valentin, Klubb Smart, Örebro 2006
Pascal, Klubb Smart, Örebro 2006
Flogging Molly, Hultsfred 2003
Foo Fighters, Roskilde 2005
Green Day, Roskilde 2005
Randy, Hultsfred 2002
Håkan Hellström, Hultsfred 2001
Broder Daniel, Hultsfred 1999
Smashing Pumpkins, Hovet, Stockholm 2000,
Radiohead, Hultsfred 2003
The Cardigans, Roskilde 2003
Iron Maiden, Roskilde 2003
Metallica, Roskilde 2003
Laakso, Klubb Smart, Örebro 2005
...und so weiter...............
Helvete! Jag kan fortsätta i evigheter. Jag kommer på för många hela tiden. Det här var ju sjukt svårt. Kan man få in hundra konserter på topp 10??? Och vad har jag glömt som jag kommer ångra??? Jävla Nils...
Är det något jag kan konstatera så är det att 2003 var det bästa konsertåret i mitt liv och jag tror ingenting kan slå det.
Nu måste jag fortsätta med den där jävla hemtentan. 5 timmar har gått och jag har ännu inte börjat. Efter gårdagens fantastiska fart med 6 gjorda frågor så hade jag hoppats på mer. Och om en timma är det innebandy. Satan!
DRÖMELVAN (2:a ½an av jan -07)
Jag fick mycket kritik sist. Både för min lite väl nationalistiska laguppställning med tre svenskar i anfallet och för att jag sågade spelare som Totti. Jag har, delvis, nu tagit åt mig av det. Och ni lär se vissa ändringar. Men svenskarna ska ha mycket plats för dom är bra. Och Totti platsar verkligen inte som han beter sig.
Här kommer laget andra halvan januari 07:
3-4-3
Målvakt:
David James, Portsmouth (på gång i England igen, tro det eller ej) NY!
Backar:
Patrice Evra, Man Utd (världens bästa back just nu)
Marco Materazzi, Inter (fortsätter provocera, senast tog det bara 6 minuter innan en ny skalle)
Abdoulaye Meite, Bolton (stenhård mot Arsenal senast) NY!
Mittfältare:
Christian Wilhelmsson, Roma (vilken kaxig inledning, han kommer lyckas om Totti vill) NY!
Cesc Fabregas, Arsenal (kvickfotad, elegant, bra skott och motorn i Arsenal) NY!
Tomas Rosicky, Arsenal (dålig mot Utd men underbar mot Spurs ikväll, hänger dock löst)
Cristiano Ronaldo, Man Utd (trots filmningen mot Arsenal, så bra är han!)
Anfallare:
Dirk Kuyt, Liverpool (det har lossnat för holländaren med det roliga namnet) NY!
Zlatan Ibrahimovic, Inter (i fantastiskt slag för tillfället, både i medier och på planen)
Javier Saviola, Barcelona (äntligen fick han chansen och han gör mål mest hela tiden) NY!
Ut från laget:
Johan Elmander, Toulose (matchhjälte den 23/1 igen men tuff konkurrens)
Henrik Larsson, Man Utd (hypen har lagt sig något, snyggt volleyavslut häromdan men bortdömt)
Frank Lampard, Chelsea (det senaste har han varit ganska blek ändå)
Gilberto Silva, Arsenal (varit avstängd men är tillbaka ikväll mot Tottenham)
Kolo Touré, Arsenal (tabbe på tabbe mot Man Utd)
Nicky Weaver, Man City (han håller inte Isaksson utanför så länge till)
På återhörande alla fotbollsälskare!
Här kommer laget andra halvan januari 07:
3-4-3
Målvakt:
David James, Portsmouth (på gång i England igen, tro det eller ej) NY!
Backar:
Patrice Evra, Man Utd (världens bästa back just nu)
Marco Materazzi, Inter (fortsätter provocera, senast tog det bara 6 minuter innan en ny skalle)
Abdoulaye Meite, Bolton (stenhård mot Arsenal senast) NY!
Mittfältare:
Christian Wilhelmsson, Roma (vilken kaxig inledning, han kommer lyckas om Totti vill) NY!
Cesc Fabregas, Arsenal (kvickfotad, elegant, bra skott och motorn i Arsenal) NY!
Tomas Rosicky, Arsenal (dålig mot Utd men underbar mot Spurs ikväll, hänger dock löst)
Cristiano Ronaldo, Man Utd (trots filmningen mot Arsenal, så bra är han!)
Anfallare:
Dirk Kuyt, Liverpool (det har lossnat för holländaren med det roliga namnet) NY!
Zlatan Ibrahimovic, Inter (i fantastiskt slag för tillfället, både i medier och på planen)
Javier Saviola, Barcelona (äntligen fick han chansen och han gör mål mest hela tiden) NY!
Ut från laget:
Johan Elmander, Toulose (matchhjälte den 23/1 igen men tuff konkurrens)
Henrik Larsson, Man Utd (hypen har lagt sig något, snyggt volleyavslut häromdan men bortdömt)
Frank Lampard, Chelsea (det senaste har han varit ganska blek ändå)
Gilberto Silva, Arsenal (varit avstängd men är tillbaka ikväll mot Tottenham)
Kolo Touré, Arsenal (tabbe på tabbe mot Man Utd)
Nicky Weaver, Man City (han håller inte Isaksson utanför så länge till)
På återhörande alla fotbollsälskare!
En avreaktion efter grammisarna.
En liten kort tanke till de som satt och spenderade 1 timma och 55 minuter framför Grammisgalan på TV 4 ikväll (jag själv var en av dom): det kanske blir bättre nångång.
Ska vi i ärlighetens namn ta och revidera svensk musikindustris finaste personalfest en gång för alla? P3 Guldgalan var ju faktiskt fantastisk i jämförelse med det här spektaklet. Här följer några anledningar till varför årets Grammisgala får underbetyg:
* Programledarnas manusförfattare, till exempel när Rockbjörnen får sig en känga - ett pris som svenska folket röstar fram. Smidigt. Ungefär som när alliansen än idag bara pratar om vad sossarna gjorde dåligt.
* De nominerade till Årets Låt: ni skämtar med mig? Va? Ärligt talat? Låtar? Hade jag inte haft ett hjärta hade jag suttit och skrivit på nästa års sommarhit redan nu - så jävla enkelt måste det ju vara? Hej Monika vart har du köpt din nya tröja nej jag vill inte veta jag tar mina stövlar och går 7 mil right here right now om inte boten anna förbjuder mig men i alla fall hej då monika vi syns hos självrespekten imorgon men först ska vi lura alla icke musikintresserade för ni är uppenbarligen flest att köpa den här skitsingeln med fem bonusversioner på för 40 kronor på närmaste Åhlens så att vi får komma på grammisgalan i januari och supa oss fulla med Tommy Körberg och In Flames.
* Martin Stenmarks dansare. Vad i helvete? Nog för att Martin är det största spektaklet som någonsin vandrat runt i Örebro men seriöst, har han någon som helst självdistans? Sättet Martin Stenmark "rockar" på till gitarrsolot i slutet av låten 7milakliv - som verkligen höll på i 7 mil - borde kategoriseras som "avrättningsansökan".
* Vann Basshunter verkligen en Grammis? För årets bästa mobilsignal? Kan-det-bli-mer-meningslöst?
* Lisa Miskovsky borde satsa på snowboarden igen. Förlåt Andréas men hon är övervintrad och ointressant.
I övrigt gjorde Mando Diao i vanlig ordning ett grymt bra liveframträdande, Marit Bergman likaså, Jocke Berg var lika stilig som tråkig, och Sahara Hotnights nya singel "Cheek to cheek", även om den låter annorlunda, kommer att växa. Anna Ternheim var uppriktigt glad när hon vann och det var fint. Jag sållar mig även till skaran som tycker om Salem Al Fakir för han är mysig. Benny Andersson är också rätt mysig. Det är okej att The Knife vinner priser och det är väldigt roligt eftersom dom inte på långa vägar stämmer in i ryggdunkar-mallen alla pratar om.
Men kära vänner, det räcker inte. Det finns så mycket att störa sig på för oss som verkligen älskar och lever med musik och att vi som gör det snart inte kommer att ha någon skivaffär att gå till är verkligen en katastrof. Jag kommer sakna CD-skivan. Jag ger den max 10 år till. Datoriserade jävla skitvärld. Har ingen av er sett Terminator? Fattar ni inte vad som kommer att hända? Vad håller ni på med egentligen? Gå och dö med er era jävla mobilsignalskompositörer och alla lättlurade jävlar.
Så. Nu känns det lite bättre. ♥
Varför jag inte konfirmerade mig?
Saxat från aftonbladet.se
Läsning som är lika fantastisk som förbryllande...
Kristen sekt listar artister som ”gör ungdomar homosexuella”
Nirvana, The Doors, Wilco. Det är några av de artister som en kristen amerikansk sekt menar ”gör ungdomar homosexuella”. Lyssna på Nirvana – och bli homosexuell.
Det är budskapet som den amerikanska kristna sekten Love Gods Way nu saluför på Internet, skriver brittiska musikmagasinet Uncut.
Sekten har sammanställt en lista över band och artister som de menar att kristna familjer bör undvika.
Anledningen: deras musik gör barn homosexuella.
– Ett av de mest farliga sätt som homosexualitet invaderar familjelivet är via populärmusik, skriver Love Gods Way på sin hemsida.
Bland artisterna som påstås leda ungdomar till att älska personer av samma kön återfinns bland andra Nirvana, Jay-Z, Velvet Underground, The Doors, Wilco, Queen, Scissor Sisters, Morrissey och Erasure.
Elton John får en helt egen kategori på sajten, och gör utslag på farlighetsskalan genom att vara ”jättegay”.
Sekten har dessutom listat artister som de anser vara ”säkra” för kristna ungdomar att lyssna på.
Att fjoll- och knaspopdrottningen Cyndi Lauper finns med där får nog anses som ett mysterium…
Martin Söderström
Läsning som är lika fantastisk som förbryllande...
Kristen sekt listar artister som ”gör ungdomar homosexuella”
Nirvana, The Doors, Wilco. Det är några av de artister som en kristen amerikansk sekt menar ”gör ungdomar homosexuella”. Lyssna på Nirvana – och bli homosexuell.
Det är budskapet som den amerikanska kristna sekten Love Gods Way nu saluför på Internet, skriver brittiska musikmagasinet Uncut.
Sekten har sammanställt en lista över band och artister som de menar att kristna familjer bör undvika.
Anledningen: deras musik gör barn homosexuella.
– Ett av de mest farliga sätt som homosexualitet invaderar familjelivet är via populärmusik, skriver Love Gods Way på sin hemsida.
Bland artisterna som påstås leda ungdomar till att älska personer av samma kön återfinns bland andra Nirvana, Jay-Z, Velvet Underground, The Doors, Wilco, Queen, Scissor Sisters, Morrissey och Erasure.
Elton John får en helt egen kategori på sajten, och gör utslag på farlighetsskalan genom att vara ”jättegay”.
Sekten har dessutom listat artister som de anser vara ”säkra” för kristna ungdomar att lyssna på.
Att fjoll- och knaspopdrottningen Cyndi Lauper finns med där får nog anses som ett mysterium…
Martin Söderström
Konsertsjukan
Jag hade glömt bort hur jävla mycket jag njöt av att se musik live. 2006 var jag fruktansvärt dålig på konserter. Springsteen var den enda stora. Och under hösten såg jag nog bara David & the Citizens.
Och så nu i lördas Promoe på mitt kära Klubb Smart. Varför har jag inte sett mer?
! ! ! K A T A S T R O F ! ! !
Därför frågar jag nu: finns det någon som vill följa med på konsert i vår? Snälla. Jag ska fan på minst hälften av nedanstående spelningar.
3/2 [ingenting] på Storan i Göteborg (förmodligen krock med Ewas inflyttningsfest)
10/2 Mando Diao på Klubb Smart i Örebro (KLART!)
25/2 Kathryn Williams på Södra Teatern i Sthlm
28/2 och 1/3 Laleh på nefertiti i Göteborg
3/3 Moneybrother på Whelens i Dublin (vore ju kul...)
15/3 Timbuktu på Trädgår'n i Göteborg
17/3 och 18/3 (my birthday) Sophie Zelmani på Trädgår'n i Göteborg
5/4 Laleh på Konserthuset i Göteborg
17/4 Scissor Sisters på Annexet i Sthlm
19/4 !!! på Debaser i Sthlm
21/4 !!! på Debaser i Malmö
1/5 Bloc Party på Cirkus i Sthlm
(med reservation för att jag inte har råd eller befinner mig i Amsterdam)
Det absolut viktigaste är att få se !!! igen. Spelningen på Roskilde (vilket år det nu var) var det svängigaste, konstigaste och häftigaste jag sett på år och dar. Rekommenderas varmt. Sen vore ju Bloc Party riktigt jävla fint också. Scissor Sisters... haha! Den här listan ska fyllas på efterhand.
Jag har klippt mig. Andréas hjälpte till. Tack Andréas!
Det närmar sig sista januari och uttagningen av drömelvan januari 2007. Laget har börjat ta form i mitt huvud. Men jag avvaktar ett par dagar till.
Och så nu i lördas Promoe på mitt kära Klubb Smart. Varför har jag inte sett mer?
! ! ! K A T A S T R O F ! ! !
Därför frågar jag nu: finns det någon som vill följa med på konsert i vår? Snälla. Jag ska fan på minst hälften av nedanstående spelningar.
3/2 [ingenting] på Storan i Göteborg (förmodligen krock med Ewas inflyttningsfest)
10/2 Mando Diao på Klubb Smart i Örebro (KLART!)
25/2 Kathryn Williams på Södra Teatern i Sthlm
28/2 och 1/3 Laleh på nefertiti i Göteborg
3/3 Moneybrother på Whelens i Dublin (vore ju kul...)
15/3 Timbuktu på Trädgår'n i Göteborg
17/3 och 18/3 (my birthday) Sophie Zelmani på Trädgår'n i Göteborg
5/4 Laleh på Konserthuset i Göteborg
17/4 Scissor Sisters på Annexet i Sthlm
19/4 !!! på Debaser i Sthlm
21/4 !!! på Debaser i Malmö
1/5 Bloc Party på Cirkus i Sthlm
(med reservation för att jag inte har råd eller befinner mig i Amsterdam)
Det absolut viktigaste är att få se !!! igen. Spelningen på Roskilde (vilket år det nu var) var det svängigaste, konstigaste och häftigaste jag sett på år och dar. Rekommenderas varmt. Sen vore ju Bloc Party riktigt jävla fint också. Scissor Sisters... haha! Den här listan ska fyllas på efterhand.
Jag har klippt mig. Andréas hjälpte till. Tack Andréas!
Det närmar sig sista januari och uttagningen av drömelvan januari 2007. Laget har börjat ta form i mitt huvud. Men jag avvaktar ett par dagar till.
Idolbilden
Jesper Larsson Bobby BK
Ålder: 25
Position: Yttermittfältare
Styrka: Långbollar
Svaghet: Acceleration
Igår kväll på Klubb Smart (www.klubbsmart.com) i Örebro träffade jag mitt gamla fotbollslag. Division 7-gänget Bobby BK - världens underbaraste människor. Jag blev påmind om svunna tider och en giftig högerfot. Men också om en hel del öl. Hur som helst var det fruktansvärt roligt att se gubbarna igen. Besök dom gärna på www.bobbybk.se för härliga filmklipp, bilder och berättelser. Kultstatus för fan.
Ser nu fram emot våren och praktiken i Örebro då jag ska göra ett par träningar med de orange.
"Bollen är rund! Bollen är rund! Allt kan hända! Bollen är rund! ooooOOOOOO BOBBY!!!"
Satans Järnvägar och övriga klagomål
Det är inte alltid allt går som det ska. När det gäller SJ är det regel. Låt gå att jag bokade biljetterna till Örebro aningen sent och hamnade i kupén där djur var tillåtna. Inte det optimala för en pälsallergiker med astma även om tabletter och inhalator brukades. Men jag låter det fan inte gå att man ska behöva sitta i Herrljunga i en timma med en målare från Borås på väg till Ålands-färjan som sällskap. Han var inte ens intresserad av Elfsborg vilket lämnade endast ett samtalsämne kvar när det gäller Borås. Ni vet, att det alltid regnar där. Så jag passade på att, lite klämkäckt naturligtvis, fråga om det betydde att det även snöade oftare i Borås.
- Det vet jag faktiskt inte, svarade han seriöst utan att röra en min. Sen blev allt tyst och stelt. Trots att väder och vind är det enklaste samtalsämnet i världen. Utom möjligtvis i just Borås.
Men visst är det ganska skönt att åka tåg annars. För mig är åka tåg som att stanna tiden ett tag. Man kan inte stressa någonstans och man får hur mycket tid som helst att tänka, läsa och hinna ifatt sig själv. Skönt är det. Synd bara när skiten blir försenat.
Mer än en timma försenat, trots allt, och det betyder att jag kan skicka efter en ny värdecheck från SJ. Gött mos.
Skolfesten igår vart väl inte så lyckad. Min dator fucka upp sig och har börjat glappa. Datorn var även gårdagens dj-utrustning för de fyra på dansgolvet som brydde sig. Vi hade inte tillräckligt med ljus och folk klagade på musiken i stället för att önska någon av de 936 låtar som just nu finns i mitt digra WMP-bibliotek. Folk vill liksom alltid ha nåt att klaga på. Tyvärr är jag inte annorlunda.
Nästa vecka är det filmstjärnefest i Göteborg. Ewa (ja, nu blir du nämnd till slut) styr upp och det måste ju ses som en positiv sak. Härj i dalen deluxe! Min outfit kommer för övrigt va helt jävla smashing. Något att se fram emot. Especially for you El Marti.
Förutom att jag fumla till det lite ett par gånger under dagens sändning måste jag säga, så här i efterhand, att sändningen blev briljant. Min radiopartner från Tröllhätta Emma-Karin är grym. Lyssna på vårt program om utseendefixering på www.ljungskilenyheter.se
På söndag åker jag hem till väst igen. Än en gång med SJ. Och då blir det ännu värre. Jeppe Larsson har nämligen fått plats i familjevagnen. Där inte ens allergitabletter hjälper.
- Det vet jag faktiskt inte, svarade han seriöst utan att röra en min. Sen blev allt tyst och stelt. Trots att väder och vind är det enklaste samtalsämnet i världen. Utom möjligtvis i just Borås.
Men visst är det ganska skönt att åka tåg annars. För mig är åka tåg som att stanna tiden ett tag. Man kan inte stressa någonstans och man får hur mycket tid som helst att tänka, läsa och hinna ifatt sig själv. Skönt är det. Synd bara när skiten blir försenat.
Mer än en timma försenat, trots allt, och det betyder att jag kan skicka efter en ny värdecheck från SJ. Gött mos.
Skolfesten igår vart väl inte så lyckad. Min dator fucka upp sig och har börjat glappa. Datorn var även gårdagens dj-utrustning för de fyra på dansgolvet som brydde sig. Vi hade inte tillräckligt med ljus och folk klagade på musiken i stället för att önska någon av de 936 låtar som just nu finns i mitt digra WMP-bibliotek. Folk vill liksom alltid ha nåt att klaga på. Tyvärr är jag inte annorlunda.
Nästa vecka är det filmstjärnefest i Göteborg. Ewa (ja, nu blir du nämnd till slut) styr upp och det måste ju ses som en positiv sak. Härj i dalen deluxe! Min outfit kommer för övrigt va helt jävla smashing. Något att se fram emot. Especially for you El Marti.
Förutom att jag fumla till det lite ett par gånger under dagens sändning måste jag säga, så här i efterhand, att sändningen blev briljant. Min radiopartner från Tröllhätta Emma-Karin är grym. Lyssna på vårt program om utseendefixering på www.ljungskilenyheter.se
På söndag åker jag hem till väst igen. Än en gång med SJ. Och då blir det ännu värre. Jeppe Larsson har nämligen fått plats i familjevagnen. Där inte ens allergitabletter hjälper.
Örebro och Klassen
Det känns märkligt att komma tillbaka till Örebro. Det känns konstigt att gå samma väg mellan Rosta och Mickes gamla lägenhet utan att bo där. Och längs vägen jag går, under all snön, känner jag till varje millimeter av de trasiga trottoarkanterna utanför den trashade kiosken vägg i vägg med Wasaskolan. Det var ett avslutat kapitel. Men nu... det känns som om jag öppnat boken på nytt. Inte för att läsa om allt, men för att ögna igenom de fina minnen och den bit av mig som fortfarande lever kvar.
Ett litet instick: Johan Wiland, som just nu står i mål i Sverige i den andra halvleken mot Ecuador är jävligt stilig i skägg.
Det är söndag och jag har just varit lite småirriterad. Folk kan väl för i helvete svara när man undrar hur dom har det. Rent reflexmässigt tror jag att jag gjort nåt. Att jag sagt något klumpigt som indirekt gjort någon illa och att det sen startats en "We Hate Rachel Club". Nu för tiden tar det trettio sekunder, ungefär, att komma över såna neggotankar. Och det är, utan att ha facit i hand, jävligt gött. Jag bryr mig inte, helt enkelt.
Jag vet inte om ni märkt det, eller, jo det vet jag visst det, men är det inte oerhört roligt att det är så många som startat blogg i vår närhet. Jag är väldigt glad att Andréas övertalade mig för nu har Adam och Emma-Karin också anslutit till gänget. Nu hoppas vi på fler.
Ett litet instick igen: Svenskarna ser ut som om dom sprungit ett maraton när ecuadorianerna (?!) sätter fart.
Adam och Emma-Karin är för övrigt två fantastiskt roliga människor på två helt olika sätt. Man blir glad. I övrigt kan man väl tycka att vår klass är oerhört underhållande. Jag blir glad av att tänka på Klassen. Typ såna här tillfällen:
- när Andréas smyger bakom en dörr och ser jävligt lurig ut
- när Martin och Anders hade power point-presentation
- när Adam frågar vad det är för mat imorrn
- när Eva lägger upp benen på bordet och gäspande ser så jävla trotsig ut
- när Ekå kör Herreys
- när Philip Seymore-Hoffman kommer på besök
- när Carro skrattar
- när Adam spelar innebandy, badminton, fotboll osv
- när Martin är charmigt självsäker (brokeback fever!)
- när Malin säger "men djiuuuuuuuu"
- när Per pratar lugnt
JAAAAA!!! 1-0! Daniel Nannskog! Hahahahahahahahaha. Jag dööööör. Nu fortsätter listan:
- när Anders har fått en soul-låt på hjärnan och inte kan sluta sjunga
- när Terese dansar
- när Lisa och Malin hamnar framför en kamera, poserna sitter i ryggmärgen
- när Björn driver med alla, hans humor är oslagbar men Ekå är nära
... OCH SÅ VIDARE. Jag blir glad av massa andra saker i Klassen också men, ja... allt behöver ju inte tas upp här.
Klassen träffar jag imorrn. Örebro träffar jag på fredag igen.
En ganska schysst tillvaro trots allt.
Innan jag slutar, Anders Svensson åkte just på en rediger pungspark som gav ett rött kort till en ecuadorian. Sen får Anders Svensson rött kort för situationen innan vilket var hyfsat skrattretande. Och för en stund sedan gjorde Ecuador 1-1. Parodi på hög höjd i Sydamerika. Och snart är det EM-kval.
Veckans sista tankenötter
En av de två första + sandig solplats + blir pojke
Den andra av de två första + utbrister man vid överraskning + badar man i + nyss nämnd ensam bokstav
Ett litet instick: Johan Wiland, som just nu står i mål i Sverige i den andra halvleken mot Ecuador är jävligt stilig i skägg.
Det är söndag och jag har just varit lite småirriterad. Folk kan väl för i helvete svara när man undrar hur dom har det. Rent reflexmässigt tror jag att jag gjort nåt. Att jag sagt något klumpigt som indirekt gjort någon illa och att det sen startats en "We Hate Rachel Club". Nu för tiden tar det trettio sekunder, ungefär, att komma över såna neggotankar. Och det är, utan att ha facit i hand, jävligt gött. Jag bryr mig inte, helt enkelt.
Jag vet inte om ni märkt det, eller, jo det vet jag visst det, men är det inte oerhört roligt att det är så många som startat blogg i vår närhet. Jag är väldigt glad att Andréas övertalade mig för nu har Adam och Emma-Karin också anslutit till gänget. Nu hoppas vi på fler.
Ett litet instick igen: Svenskarna ser ut som om dom sprungit ett maraton när ecuadorianerna (?!) sätter fart.
Adam och Emma-Karin är för övrigt två fantastiskt roliga människor på två helt olika sätt. Man blir glad. I övrigt kan man väl tycka att vår klass är oerhört underhållande. Jag blir glad av att tänka på Klassen. Typ såna här tillfällen:
- när Andréas smyger bakom en dörr och ser jävligt lurig ut
- när Martin och Anders hade power point-presentation
- när Adam frågar vad det är för mat imorrn
- när Eva lägger upp benen på bordet och gäspande ser så jävla trotsig ut
- när Ekå kör Herreys
- när Philip Seymore-Hoffman kommer på besök
- när Carro skrattar
- när Adam spelar innebandy, badminton, fotboll osv
- när Martin är charmigt självsäker (brokeback fever!)
- när Malin säger "men djiuuuuuuuu"
- när Per pratar lugnt
JAAAAA!!! 1-0! Daniel Nannskog! Hahahahahahahahaha. Jag dööööör. Nu fortsätter listan:
- när Anders har fått en soul-låt på hjärnan och inte kan sluta sjunga
- när Terese dansar
- när Lisa och Malin hamnar framför en kamera, poserna sitter i ryggmärgen
- när Björn driver med alla, hans humor är oslagbar men Ekå är nära
... OCH SÅ VIDARE. Jag blir glad av massa andra saker i Klassen också men, ja... allt behöver ju inte tas upp här.
Klassen träffar jag imorrn. Örebro träffar jag på fredag igen.
En ganska schysst tillvaro trots allt.
Innan jag slutar, Anders Svensson åkte just på en rediger pungspark som gav ett rött kort till en ecuadorian. Sen får Anders Svensson rött kort för situationen innan vilket var hyfsat skrattretande. Och för en stund sedan gjorde Ecuador 1-1. Parodi på hög höjd i Sydamerika. Och snart är det EM-kval.
Veckans sista tankenötter
En av de två första + sandig solplats + blir pojke
Den andra av de två första + utbrister man vid överraskning + badar man i + nyss nämnd ensam bokstav
Fotbollssöndag i punktform
* Henke från start, Utd leder med 1-0 och Henke grymt bra.
* Henke blir utbytt och jag säger att "nu är det okej för Arsenal att sätta två baljer" - vilket dom gör.
* Vilket leder oss till nästa punkt, Arsenal slår Man Utd för andra gången den här säsongen.
* Evras löpning innan 1-0, hans klack till en offsidestående Ronaldo och hans säkra brytningar och offensiva raider var makalöst bra. Årets utropstecken.
* C. Ronaldo filmade en smäll i ansiktet på samma sätt som Van der Sar i VM -98 och Rivaldo i VM -02. Det är det värsta jag vet, framför allt när en sån gudabenådad (som Bojan sagt det) spelare som Cronaldo gör det.
* Van der Sar maskar när Utd leder, Lehman när Arsenal gör det. De två mest osympatiska målvakterna i världen visar än en gång varför de är så lätta att tycka illa om.
* Vidic nickar undan ett skott som nästan var hårdare än Linderoths mot England VM -02. Respekt till serben.
* Zlatan nätar (två gånger???) på ett väldigt konstigt sätt.
Men det roligaste idag, tyvärr Andréas, var det som hände kring Roma. Här följer en till punktlista:
* Några dagar sen, Chippen gör debut i Roma och tar en löpning på en yta som är större än Skåne men Totti vägrar slå den enkla passningen som säkerligen renderat i en farlig målchans.
* Idag, Chippen spelar fram Totti med en riktigt fin pass och Totti nätar. Dock springer Totti vid sin barnsliga målgest åt andra hållet och skiter totalt i Chippen som för andra gången på kort tid negligeras av Romas lagkapten.
* Idag igen, Totti låtsas träffas av en armbåge, puttar omkull spelaren ifråga, blir utvisad, och puttar därefter omkull en av Romas egna funktionärer, som dessutom FILMAR så att Tottis grej ser ännu värre ut. Jag höll på att dö av skratt. Italienarnas vilja att filma sitter så djupt i deras själ att de till och med kan få sin egen Kung att riskera flera matchers avstängning. Vill dock påpeka att det i detta fall naturligtvis inte är Totti som är knäppast vilket säger en hel del.
Saker och ting gick inte riktigt Martin och Andréas väg idag. Men de kan trösta sig med att Utd vinner ligan till slut och att Liverpool krossade Chelsea igår. Idag är det dock min tur att vara glad.
Senare ikväll: Ecuador - Sverige C
Nannskog och Prica på topp och Martin Ericsson och Anders Svensson på mitten. Tror att matchen slutar 3-1 till Ecuador.