Sommarbloggen inleds

Lärarna
TITTUT!!!

Efter lite påtryckningar från bland andra D-flex (som helt klart befinner sig i en könsidentitetskris) är det dags att dra igång den här bloggen igen. Jag kallar den för Sommarbloggen och den kommer handla mycket om mina åsikter och tankar, men också, i trevlig blogganda, tipsa om grejer jag tycker är värda att uppmärksamma. Just i dag, premiär och allt, blir det ganska lättsam och tråkig läsning. Håll till godo!

Börjar med det viktigaste, nämligen lite färsk fotbollshistoria:

Lille Jacob var en pigg pojk. När han var 6-7 år var han ute och lekte varje dag. När han inte umgicks med vänner roade han sig själv. Utomhus. Under en basketkorg. Eller med en fotboll. Eller, och det här är grejen som bekräftar Jacobs vilda livsstil, med en skateboard. Inte stående. Utan sittande. I full fart ner för den asfalterade backen som slutar utanför familjen Johanssons gula gamla tvåvåningsvilla satt Jacob på en skateboard. Barfota. Han bromsade med hälarna. Jag får ont i mina punkterade fotdynor bara av att tänka på det. Jacob bodde som liten med sina två äldre bröder och föräldrar i Björndalen i Trollhättan, endast en järnsjua från mitt eget föräldrahem. Äldste brodern, Erik, spelade trummor i vårt band och replokalen låg i källaren i familjen Johanssons hus. Detta var på den tiden rockstjärnedrömmen fortfarande frodades och därför var vi ganska ofta i den där källaren. Under typ fyra-fem års tid. Jacob lekte typ hela tiden. Och sprang. Och ville vara med inne i replokalen men fick inte, blev arg, och sprang lite mer.

I kväll sprang Jacob Johansson, 17 år i torsdags, 11 822 meter på Söderstadion i Stockholm. Under hans debut i IFK Göteborg på innermittfältet sprang han mest av alla, både i IFK och i Hammarby. Han ville mycket, även om IFK:s orutinerade mittfält (Jacob lira med överskatt-Andres) hade svårt att hänga med Bajens formstarka mittlinje i första halvlek.

Men summa sumarum. Allting har en start. Och spelaren som kallats den störste svenske talangen sedan Kim Källström startade i Björndalen.

Det känns, och det ska sägas, lite stort. Stora gratulationer till Jacob och hans debut i IFK Göteborg. Kul kul! 

jacob



Will Ferrell verkar aldrig upphöra att roa. Den här nya
kortfilmen är helt briljant. Kanske inte politiskt korrekt på något sätt, med vad fan behöver vara det?



Trots att bara Allsvenskan (den enda ligan i hela världen som håller på?) är igång så är fotbollssnacket hetare än nånsin.

* Barcelona värvade Thierry Henry. Ta det lugnt alla Gunners-fan, Henrys era är över. Dags för Walcott nu!
* Damlandslaget ser riktigt starka ut, även om motståndet varit dåligt, och har äntligen hittat en ny profil som håller måttet i Lotta Schelin. Och så är ju Vickan igång igen! Härligt! Det ska bli riktigt skoj med VM om nån månad. Belackarna? Ja dom behöver självklart inte titta.
* Bengt Andersson utnämnd till Allsvenskans bästa målvakt av spelarna. Jag höll på att sätta tungan i halsen. Gubben har gjort sitt. Adam Strandman (har lirat div 3 med Hertzöga) har ju Ronaldinho-teknik i fötterna i jämförelse. Att "Bengan" kunde varit med i landslaget i fjol är skrämmande. Idag mot Hammarby såg han våldsamt kass ut.
* Olof Lundh och Patrick Ekwall syns allt mer i internationell press. Olof idag om Svennis och Ekwall i bakgrunden på varje intervju som görs av internationell media. Otroligt roligt faktiskt!
* Mitt korplag tog fjärde raka segern i kväll då vi slog Butlers med 3-1. Jag tillägnade matchen min flickvän Marit och lovade att sätta en för henne. Tyvärr fick jag se mitt livsfarliga halvvolleyskott dyka precis efter ribban... Dock en fin tittfintassist till viktiga 1-0. Annars var inte tekniken vad den borde på den regntunga planen.
* Och det bästa: Martin-favoriten Torres på väg till Andréas-favoriterna Liverpool. Det kan bli en fantastisk höst.
* Och det absolut bästa: Om Roland Andersson försvinner till Manchester City för att hjälpa Svennis kan min största idol komma tillbaka. Enligt Aftonbladet (som vi ju vet ofta är en korrekt källa) kan kung Tommy Söderberg komma att återförenas med Lasse Lagerbäck. Det böjar lukta EM-guld i Alperna...

kung tommy
Kung Tommy - allas vår hjälte!



Tennis är det nya. Mitt under brinnande Wimbledon köpte jag ett tennisrack och på centercourten vid Slättberg i måndags fick jag se mig besegras av Hoa med 6-4 (ja va fan, tror ni vi orkar mer än ett set?). Dock är jag revanschsugen och imorrn blir det revanch. Från den kampen hoppas jag kunna presentera lite bilder här imorrn. Min stil är jävligt mycket Jim Courier. Hoas Stefan Edberg.



Golfpeppen har också vaknat till liv. Två vändor på driving rangen har det redan blivit och det är lika många som på de två senaste åren. Jorå Mr Martini, om det kommer nån inbjudan till Höganäs nästa helg så kan du räkna med en utmaning på den där korthålsbanan.



Över huvud taget, kan man ju konstatera, har jag svämmats över av sport det senaste. Förmodligen har det att göra med mitt nya vikariat som sportjournalist. Det är jävligt roligt. Och det är så jävla rätt.



Ja just det. JUSTIN TIMBERLAKE var det ju också. Vilken tillställning i Globen för 8 dagar sen! Herrefuckinggud! Justins spelning, eller spelning och spelning, show är nog rätt ord, går in på min bästakonsertlistas andra plats. Endast Sprinngsteen med E Street Band på Ullevi 2003 får hållas högre. Ja, se på fan, Justin petar ner GNR. Så kan det gå. Jag hade faktiskt tänkt skriva en recension på Justin dan efter spelningen/showen men det fanns inget internet i Rättvik. Dock kan jag säga att "Sexy back" och "Cry me a river" var bra så in i helvete. Och Justin var riktigt het. Slår man upp ordet karisma i en ordbok så... ja ni vet...

CHEERS!

Europalistan - just NU

Eftersom FIFA:s ranking sällan stämmer bra överens med verkligheten samt att vi befinner oss mitt uppe i massa EM-kval gör att jag här tänker lista Europas tio bästa landslag just NU. Mycket skulle kunna hända ikväll som förändrar det mesta men NU handlar det om just NU.

1. Tyskland
"Tjeckien och Irland i alla ära men det är inga jättesvåra motståndare dom har i sin grupp. Å andra sidan har man lärt sig att alla matcher i EM-kval är svåra nu mera, fast nästan aldrig för Tyskland. Ikväll leker dom hem segern mot Slovakien med otäck offensiv. Tyskarnas målskillnad efter sex matcher? 27-3!!!"

2. Kroatien
"Obesegrade, precis som Ryssland, i grupp E. Skillnaden är att kroaterna har en otäck förmåga att plocka hem tre pinnar, som mot England hemma och som mot Israel borta. Ikväll möts lagen i Zagreb och då är det upp till bevis (senast i Ryssland slutade det 0-0). Det kan bli kvällens match och kroaterna är svårslagna hemma, som bland andra Mellberg minns."

3. Frankrike
"Fransoserna leder EM's tuffaste kvalgrupp med fem segrar och en förlust. Torsken kom mot ett taggat Skottland i Glasgow men vinsten mot världsmästarna med 3-1 (vilken härlig revansch!) och segern med 3-0 borta mot Georgien imponerar. I lördags slog man Ukraina med 2-0. Ikväll tar dom georgerna hemma. Äntligen är Frankrike bra i ett kval igen!"

4. Ryssland
"Starka i grupp E som sagt. Obesegrade ligger de på tredje plats, efter Israel men före England. Det är imponerande. Riktigt imponerande. Ryssarna har något stort på gång och i gruppfinalen ikväll kan dom bevisa en hel del. Kvällens mest spännande batalj!"

5. Rumänien
"12-4 i målskillnad gör dom bättre än holländarna då båda länderna har fyra segrar och två kryss efter sex omgångar. Holländarna kvalar inte i veckan men det gör rumänerna som i helgen bortaslog Slovenien med 2-1 och som ikväll möter samma lag hemma. Vinst igen, samtidigt som Bulgarien slår Vitryssland igen, gör att Holland faller till tredje plats i den jämna jämna gruppen."

6. Bosnien/Herzegovinia
"Vinsten mot turkarna var fantastisk! Matchen var oerhört spännande och avslutningen dramatisk (inte Danmark-Sverige-dramatisk men ändå). Det handlade om vilja när Bosnien öppnade upp grupp C och gav Grekland serieledningen i stället för Turkiet. Ikväll lattjar dom med Malta. Varsågod Zlatan Muslimovic."

7. Polen
"Torsk mot Finland och kryss mot Serbien men dom besegrade Portugal. Sen dess har dom krossat "blåbärsnationerna" i grupp A på löpande band. Var usla i VM men är ofta heta i kval. Så även NU. Ikväll gäller Armenien borta och det lär väl inte bli några större problem."

8. Grekland
"Såg grekernas träningsmatch mot England (0-4) i augusti. Trodde knappast att de regerande europamästarna skulle bli stabila igen. Men dom verkar gilla EM. Nu leder dom hårda grupp C efter fina 2-0 mot Ungern - fem segrar och endast en förlust. Norge får det tufft att ta sig till EM..."

9. Italien
"Inzaghi räddade tre poäng åt Italien i lördags. Ja, jag skrev räddade! Mot Färöarna! 1-2 mot ett lag som före matchen hade 1-23 i målskillnad är så uselt dåligt men samtidigt så typiskt italienskt. Lika bra som dom är när dom är som bäst lika dåliga är dom när dom är som sämst. Förmodligen handlar det om inställning... eh... Ikväll måste världsmästarna ta revansch på Litauen som i höstas knep en poäng (1-1) i Italien."

10. England
"I Estland är det fotbollsfest för tillfället. I helgen kom Kroatien på besök och ikväll kommer England. Kroaterna fick det ganska svårt. Frågan är hur mycket träningsmatchen mot brassarna i helgen visade av engelsmännens form. Träning är ju alltid träning men England, och framför allt Gerrard (man of the match), spelade stundtals ut Kakà och kompani. Det var en fröjd för ögat!"


(12 Danmark)
(16 Sverige)

(Fotnot: Israel ligger inte Europa. Man ska inte tro på allt FIFA och UEFA säger."

Finns tyrolerhattar i min storlek?

Sverige är inget lag som är ett lag längre. Sverige är ett lag av individualister. Den dagen vi hittar en balans igen, mellan lagsamarbete och individualistiska initiativ, kommer vi gå långt. Men idag får vi nöja oss med att kvala oss in till vårt femte raka mästerskap. Och jag, jag är naturligtvis väldigt nöjd med det. Vi kan inte kräva ett nytt brons. Det ska liksom, handen på hjärtat, inte riktigt gå. Men vi lyckas. Och det är fantatiskt. Och nog fan har Lagerbäck en hel del med det att göra.

Och ibland även en tjock dum dansk.

Det intressanta i det att vi idag har ett individualistiskt lag, är att det i matcher som dagens, inte bara syns i offensiven. Det syns definitivt i försvaret.

Som försvarslinje, som en som ska bygga på samarbete och kommunikation, var det ikväll i Parken i Köpenhamn katastrof. Det liknade ett dragspel. Det var pinsamt.

Men ser man varje försvarsspelare var för sig, som Mikael Nilssons än en gång helgjutna insats i landslaget, som Petter Hanssons huvudspel (och skott!!!), som Mellbergs huvudspel och inställning och som Alexanderssons offensiva "rajder" i första halvlek så måste dom ju ändå få godkänt. Jag är kluven. Backlinjen är som backlinje katastrofal samtidigt som backarna är bra. Jag blir förvirrad.

Elmander gjorde som väntat två mål. Inget att säga om mer än att Andréas tycker att en formsvag Martin Jörgensen vars bäst före-datum gick ut för tre år sedan är bättre än en av världens just nu hetaste anfallare.

Segern då. Ja man är ju nöjd. Men så här med lite distans så känns det inte helt jävla hundra. 4-3 på straff av Fredrik Ljungberg hade varit sagolikt häftigt och härligt orättvist rätt i fejset på danskjävlarna. Men för det första hade han missat (det var en sån kväll) och för det andra tycker en liten del av mig synd om de danska spelarna.

Dom får väl glädja sig åt att Roskilde blev utsålt idag med en månad kvar.

Faktum kvarstår dock att medan andra fortsätter såga Sverige så konstaterar jag bara det jag vetat hela tiden, att Sverige nu på ett möte med Danmark och ett möte med Spanien har 5-0. 5-0!

Men jag lutar mig tillbaka, suckar djupt, och inväntar nästa värdelösa analys från mina två Ljungskile-kollegor. Samma personer som tycker Sverige är värdelösa, men som samtidigt hejar på var sitt lag i Allsvenskan... Tillåt mig småle. Om Allsvenskan kunde framkalla en tusendel i kvalité av den fantastiska match som pågick i 89 minuter mellan Danmark-Sverige ikväll så skulle jag jubla högt.

Nu väntar Island på onsdag. Och givetvis kan Elmander inte stängas av. I såna fall ska Petter Hansson få sitt mål räknat.

Till sist: Intressant att inget fokus i media ikväll hittills ligger på Zlatan. Sparade man honom? Eller vägrade han bli inbytt och gjorde så att Lagerbäck fick slänga in Rosenberg i stället? Jävligt skönt att slippa läsa om detta. Men samtidigt... saknar man det inte? Jag vill verkligen veta varför Zlatan inte byttes in. Nu fixade Rosenberg, visserligen med stor hjälp från Paulsen, straffen som aldrig lades men som gav 0-3. Men ändå.

Fotboll på riktigt - äntligen!

Hela våren har känts som en lång och trist försäsong. En ekonomisk uppvisning i CL, mutor i Italien och en avslagen säsong i England var inget man brydde sig speciellt mycket om. Skitligan Allsvenskan är skrattretande dålig. Det enda positiva var i franska där Toulouse tack vare en av världens just nu bästa fotbollsspelare Johan Elmander skrällde och knep tredjeplatsen. Givetvis beroende på att Elmander i första hand spelade för sitt land, för att göra sin plats i svenska startelvan än mer självklar. Och nu är det äntligen dags för riktig fotboll igen. Det Elmander och alla andra spelare i världen väntat på. Fotboll där pengar inte betyder något. Där allt handlar om hjärta. Där nästan ett helt lands folk står bakom de elva spelarna som representerar dem.

Just nu pågår England - Brasilien på Wembley. WEMBLEY! Det är så häftigt. Och att se spelarna som i CL gick runt och snubbla och fjanta sig (untantaget Kaka), som till exempel Gerrard, nu spela med inställning och hjärta är fantastiskt. Och som pricken över i:et är det största hjärtat av dom alla tillbaka till publikens stora jubel - David Beckham. En sån spelare måste man bara älska. Visst, han utnyttjar sitt namn och är kanske den största ekonomiska utnyttjaren av dom alla. Men det är bara i sina skitiga klubblag. När han spelar för England ger han allt. En riktigt härlig match med högt tempo är det i alla fall. Och trots att det bara är en vänskapslandskamp så är det högre tempo än när Cronaldo gör överstegsfinter.

Men allt detta är givetvis bara en liten aptitretare på kanske den största matchen som spelas 2007. Danmark mot Sverige. Ett nordiskt "derby". Det blir inte mer hjärta än så. CL-finalen är inte i närheten. Manchester Utd:s 7-1 på Roma är närmare men inte där ändå. Närmast är väl Nordirlands vinst mot Sverige. Det var en hemsk match men den handlade  bara om att svenskarna redan såg fram emot den 2 juni. Dvs dagen som inleds om ca två timmar. Jag kommer inte kunna sova inatt.

Mitt tips är i alla fall 1-3. Danmark tar ledningen genom ett svenskt självmål framstressat av en enorm dansk offensiv. Men sen handlar allt om snabba omställningar och Elmander. Han gör två och sedan punkterar Zlatan matchen med en halvdålig straff som ändå letar sig in bakom sållet och föredettingen Sörensen.

Till sist: Jon Dahl Tomasson hoppas jag bryter benet och att hela svenska klacken hånar honom för hans uppträdande under EM 2004.

Till absolut sist: ENKELRIKTA BRON!!!

Mr Martini & the Joker Smoker

Jag hade inte träffat tävlingsmänniskor innan jag kom till Ljungskile. Jag hade verkligen ingen aning om hur det kunde vara. Inte förrän Mr Martini slängde sig ner på knä, vevade innebandyklubban i väggen, och skrek rakt ut. Och inte heller förrän jag träffade den största retstickan i världen, Jokern, som kan prata om sina egna lyckosamma vinster oavbrutet i veckor - och gå över lik tills han hittat varje persons akilleshäl.

Men hur mycket jag än försöker och vill, så kan jag inte motstå det faktum att det är jävligt roligt. Töntigt och omoget, naturligtvis, men jävligt roligt. Tävla med Mr Martini och Jokern är kul - även de gånger det går till överdrift. Nja, nästan alla de gångerna i alla fall.

Under det första året på Ljungskile folkhögskola har jag fått se mörka sidor. Men det behöver man för att se de ljusa. "Så att du kan bo i din lilla rosa bubbla", som Jokern förmodligen sagt.

Det här är en hyllning till de två största stjärnorna på Ljungskile folkhögskola. De har aldrig, verkligen aldrig, haft fel. Framför allt inte när de tycker olika.

Tack för ett jävligt sjukt år!

The Joker Smoker
Jokern

and Mr Martini
Martini

Eurovision Racism Contest?

Svenska medier idag. Och stora delar av svenska folkets sätt att uttrycka sig idag. Det får mig att må illa. Jag vet inte om det beror på att folk är fruktansvärt dåliga förlorare - vilket jag i detta fall hoppas - eller om det handlar om en bubblande smygrasism som ligger och lurar - vilket jag inte hoppas. Troligtvis är det en kombination. Tyvärr.

Överallt i kvällstidningar läser man idag om hur orättvist det är att öststaterna är så många och att de bara röstar på varandra, grannländer emellan. Det nämns visserligen att de nordiska länderna gjorde samma sak, vilket var väldigt tydligt. Men på det stora hela är det ändå så att vi svenskar idag (och en del andra länder i västvärlden) skyller på tävlingsreglerna och - och här kommer det riktigt märkliga - på att öststaterna är för många och att de (här kommer det en gång till) bara röstar på varandra.

Sverige gav Finlands Evanescence-kopior en obefogad 12:a. Tian gav vi till - ja just det - Serbien. En hint om att det faktiskt var en bra låt som vann? Själv gillade jag Serbien. Men jag la min röst på Frankrikes lite småpunkiga bidrag. Ukrainas lär vi höra i varenda öltält i sommar. Sverige fick poäng av Andorra och England. Och sen endast de nordiska länderna. En hint om att vårt bidrag var rätt dåligt? Serbien fick poäng av nästan samtliga. Redan där någonstans borde man förkasta teorin om att vi gnäller för att vi är dåliga förlorare. Och i stället fokusera på det viktiga. (Det som faktiskt blivit seriöst trots ett evenemang man på något sätt måste se som en kul och förbrödrande show.) Nämligen att vi resonerar som att vi är överlägsna "östeuropa". Som att vi är bättre för att vi hör till "väst".

För att sammanfatta kritiken kan vi använda Bert Karlsson och Christer Björkman som exempel. I tidningarna idag kan man läsa hur de vill att man gör om reglerna, och liksom delar in deltagarländerna i landskapsliknande ting. För som det är nu kan det ju inte vara. Som det är nu kan ju inte Sverige vinna. Och öststaterna kommer vinna hela tiden trots att dom - och det hör ni väl - har jättedåliga bidrag. Här vill jag ta upp några punkter.

1. Var går gränsen öst-väst? Vid allt som inte är ett "klassiskt schlagerland"? Är vi så rädda för förändring? För andra kulturer? För andra smaker? Jag vill veta vad kvällsmedia tycker är östeuropa. Var går gränsen?

2. Kan det inte vara så enkelt att man har en annorlunda smak i dessa "nya schlagerländer". Vi svenskar gav ju Serbien en tia, så det behöver inte vara så, men ändå - frågan bör ställas. Och ärligt talat, finns det inte något - i alla fall något litet - att glädjas åt i att se forna Jugoslavien dränka varandra i poäng?

3. The Arks låt var inte bra när den vann i Sverige och den var inte bra igår - den är - mer eller mindre en cover på Edison Lighthouse "Love grows". The Ark som band däremot är fantastiskt - men det är svårt för andra länder att ha en uppfattning om det då de inte matats med Ola Salo och kompani sedan -99. Det måste vi förstå.

4. Vann inte Lordi i fjol? Från Finland liksom. Men det ligger ju öster om Sverige.

5. Det här är en show, en kul grej och vi svenskar har haft många framgångar i ESC. Melodifestivalen är något kul att samlas kring några helger om året och sen kan man väl titta på ESC om man vill, skratta åt bidrag, och ha roligt. Det är väl det det handlar om?  Men enligt kvällstidningarna vill vi "lägga ner skiten", vi "rasar" och kallar The Ark för "fiasko". Har vi verkligen inget bättre för oss?

Vinnarlåten spelade varken på sex, komedi eller gigantiska trummor. Det var bara en bra låt. Tvåan Ukraina var bara kaos, men oerhört rolig och galen. Femman Bulgarien däremot, med Emir Kostadinov-look a liken på gigantisk trumma, fick mig att skratta oerhört mycket. I andra länder gillade man det på riktigt. Det är olika smaker och olika kulturer och ibland svårt att förstå. Men det är så det ska vara.

Amsterdam - Sammanfattningen

Hej kära vänner,

jag tänker sammanfatta min vistelse i Amsterdam genom att ställa följande fråga:

Hur kul är det att bli full när man börjar tända eld på sina kompisar?

Svaret: Man lipar och snorar ner en armlängd på en brun manchesterkavaj.

Tack för en jävligt märklig men underhållande resa.

Tillbaka i verkligheten

           / eder Jesper

AmsterDAMN, here we come!

Från och med idag är jag på resande fot tillsammans med min klass. Vi ska till Amsterdam.

Jag tar därför inte hänsyn till något som händer i Sverige under den kommande veckan. "Det var inte jag".

När jag kommer tillbaka kommer jag INTE att skriva vad som hände under resan. Det är inte intressant. Och det här ska inte vara nån dagbok i fortsättningen. Det är dags att turna den här skiten te en blogg! Med åsikter.

Sooo... brilliant!

Appropå briljant. Har en ny favorit från Family Guy nu.
Kolla in klippet här:
http://www.youtube.com/watch?v=1BTA7yKlnMs

Jag skrattade oavbrutet så att jag fick andnöd och ont i bröstet. Sanslöst roligt.

Ha det gott här hemma nu då!

Puss och kram

 / Jesper

Saknaden av att spela musik

Dust the dreams of your shoulders...


Joel Wallòn är född att stå på en scen. Min kära vän Joel är en rockstjärna i ett fantastiskt härligt band som heter Holiday Factory. De är ett litet band - fortfarande - och chansen att de får chansen att bli nåt stort - som de drömt om - är inte stor. Det är så det är. Men verkligheten är också att dom har så fantastiskt roligt. Att dom får ut nåt av att stå på en scen inför 200 personer i sin lilla hemstad Köping och spela svängig poprock som om de inte fanns en morgondag. Och i alla fall får vara rockstjärnor för en stund. Vilket Joel är - även om han lika gärna kunde stå på scen inför 20 000, och ändå vara bäst.

Jag saknar att spela i band. Jag saknar att slita i en replokal bland baguetter och halvliters LOKA-flaskor med vänner och ladda inför en spelning. Och mest av allt att stå inför publik och framföra något man själv varit med och skapat. Fan va jag saknar det.

Och så David sen. Som spelat musik så länge jag känt honom. I lilla Åmål har han och hans vänner Eric, Jens och Kristoffer kämpat med sitt band Kid Down. Och nu har de lyckats. De tog chansen de fick, eller rättare sagt, de skapade chansen själva. För en vecka sen släppte Kid Down sitt debutalbum på Burning Heart Records - skivbolaget de växte upp med.

Så om man nu ska återknyta till inledningsfrasen, skriven av Joel Wallòn himself, så kan man faktiskt konstatera att drömmen man har mycket väl kan bli sann. Även om verkligheten sällan låter dig tro det.

Själv lyckades vi ganska bra med JLB. Vi fick spela på Emmabodafestivalen liksom. Och för en liten poporkester som bara fanns till för att det är så oerhört roligt att spela musik så var det en fin final för ett fint band. Även om jag saknar spelandet, och gemenskapen med mina medmusikanter i en replokal, mer än någonsin.

Men det är aldrig försent. Orup, till exempel, var ju över 30 när han slog igenom.
Så, nu när processen ändå är igång, borde jag kanske plocka upp gitarren på allvar igen.
Och låta dammet på axlarna ligga kvar.

Till sist: Gloat, Brand New Day, Kapten Kermit, DGPP, Örebrohardcorebandet, Kill Amore och Jesper Larsson Band. Ni är bland de finaste av minnen. Det bör bli fler.

Så nu jävlar.


Fulla för kärlekens skull

Jag blev inspirerad. Jag blir lätt det i onykter ensamhet. Det är självvalt, ska jag säga också. Jag tycker om de här stunderna. Bra musik, tv och ett givande internetsurfande. Men okej, jag blev inspirerad, och jag valde att skriva en riktig blogg. Den första på lääänge.

Har haft två fantastiska veckor i Örebro. Dels med min bättre hälft, och sen också eftersom jag haft en jävligt bra praktik. Har bara träffat en enda kändis visserligen, Tomas Oredsson (stand-up), eller just det, Mora Träsk också, men jag har hört att det är mer kändistätt på andra redaktioner i landet sooo... you tell me. Jag berättar mer om praktiken om ni vill veta. Men inte här. "Man ska hålla isär jobb och privatliv". Liksom.

Ikväll blir det rabalder i Örebro. Marit har åkt hem för att fira påsk med La Familia och här sitter jag med en hel lägenhet för mig själv och sneglar på Harry Potter. Han har vuxit en del sen första filmen. Undrar om han får ligga mycket, Harry-pojken. Man kan ju bara gissa. Lätt att han drar vitsar om trollstav och grejer. Tönt. Men rik.

Rubriken på denna blogg kommer från Andréas senaste inlägg. Det är en ny låt med Eldkvarn som finns på
www.myspace.com/eldkvarn Den är fantastisk! Lyssna om ni nån gång varit unga och oanständiga.

Man kan ju säga så här: fatta vilken jävla självinsikt man får när man blir äldre. Ska bli kul att höra Håkan sjunga om knark och randiga tröjor och Lasse Winnerbäck om att klippa sig och bli tjock.

Appropå randiga tröjor. Ikväll är det EBK-revival på Babar. Sveriges bästa popklubb gör comeback för en enda kväll, ikväll. Gitarrpopnostalgi utan dess like. Jag har randig tröja dagen till ära. En dom rea ut på H&M. Storlek XL. Mäktigt.

Ska vi säga så?
Ja det gör vi.

Hufflepuff!!! (=en av de klubbar som inte får så mkt uppmärksamhet bakom Slytherin och Gryffindor)

Hej då.

Allsvenskan - the Final

Inget snack. Det är dags. Nu ska det fullbordas!

3. A I K
Den allmänna idrottsklubben är en relativt ny bekantskap på den allsvenska scenen. Laget kommer ifrån staden Stockholm och tog för två år sen steget till allsvenskan. Väl där gjorde dom en fantastisk säsong, och lyckades mot alla odds, ta sig hela vägen till den slutgiltiga kampen om SM-guldet. Väl där blev man två, men det var ändå ganska fantastiskt för denna saga. Rickard Norling, demontränaren, blev hyllad av hela Solna, en stadsdel i Stockholm, och var väl den största orsaken till AIKs framgång. I år vill dom gå hela vägen. Men det kan dom glömma. Givetvis blir AIK att räkna med, men att de skulle stå som slutsegrare tror jag inte. Norlings taktik är liksom inte riktigt lika överraskande i år. Även om den kan räcka långt, eftersom hans taktik alltid går ut på att vinna. Vem minns inte bevakningen av Anders Svensson i fjol. AIK har en av allsvenskans bästa yttermittfältare i Mats Rubarth, tyvärr är den förre örebroaren relativt ojämn. Han kan dominera ena matchen, för att försvinna helt i en annan. Men han kan mycket väl bli ett av årets utropstecken i allsvenskan. AIK har också en av de bästa målvakterna, och en framtida landslagsmålvakt, i Daniel Örlund. Man har också en härlig anfallare som kommer ösa in mål i år, nämligen Daniel Mendes. Och i försvaret, har man klippan, och "den nye Krister Nordin", Nicklas Carlsson. Och när man ändå håller på kan man räkna upp Kenny Pavey, Daniel Tjärnström och Dulee Johnson. AIK blir jävligt farliga i år igen. Men det kommer aldrig, ALDRIG, räcka till guld. Tyvärr Nils.

2. KALMAR FF
Andréas och Martin har varit inne på det. Kalmar blir en skräll i år. Men jag tycker dom fegat lite. Jag tycker inte dom vågat ta steget fullt ut (vilket jag inte heller vågade eftersom jag har ett annat lag som etta). För precis så här bra är Kalmar. Anledningen till att dom slutar så bra som tvåa är att dom inte kommer hamna i någon svacka under hela säsongen. Dom är för stabila. Kalmar har varit med i toppen flera säsonger i rad. Och varje gång är det en "chock". Och "överraskning". Va fan, inse faktum. Med den fantastiska mördardefensiven, kryddad med brassarna där målspottaren Ari får nämnas lite extra, och att Kalmar dessutom fått ett av de mest intressanta nyförvärven i Patrik Ingelsten (vilken försäsong!), kan det inte gå fel. Tänk också på att Kalmar nu äntligen spelat in laget. Innan dess levde några av brassarna ett eget liv, och jag vill minnas ett par onödiga utvisningar, men nu är det pli på dom. De är inne i klimatet. De är inne i ett blåsigt jävla Kalmar. Och det kommer gå riktigt riktigt bra!

1. HELSINGBORGS IF
Grattis Martin! Ditt favoritlag vinner SM-guld i år. Och som dom gör det. Henrik Larsson kommer dominera och göra som han vill. Och vore det inte för att han passar fram till lika många mål som han gör, så skulle han leka hem skytteligasegern. Nu gör han inte det, men han kommer ändå göra som han vill. Problemet för HIF är att Luton Shelton inte backar upp i år. Och Andreas Granqvist drog till Wigan, men med tanke på hur det går för svenskar i den klubben lär han komma tillbaka till sommarn. Men jag chansar här, och säger att nyförvärven kommer att ersätta dom bra. Dessutom är Gustav Andersson en anfallare av hög allsvensk klass. Och Razak Omotoyossi är spännande - en match och ett mål på försäsongen. Man har dessutom en riktigt bra målvakt i Daniel Andersson. Men framför allt, eller framför alla, står en av de coolaste tränarna svensk fotboll någonsin stiftat bekantskap med. Stuart Baxter, så fantastisk att till och med de mest trogna AIK-fansen ställer sig upp och applåderar honom. Det var ju trots allt han, mr Baxter, som fick AIK att lyckas. Stuart Baxter i kostym. This is the fucking Champions League. Om ett år kan han säga det igen. Och när allt är över, då tar han över landslaget (fan va underbart det vore!), och sen gör Henke Larsson comeback i den gulblå dressen och vi tar VM-guld. Såvida inte Kalmar tar hem alltihop.


Skytteligan
1. James Keene, IF ELFSBORG
2. Daniel Mendes, A I K
3. Henrik Larsson, Helsingborgs IF


Assistkung
Stefan Ishizaki, IF ELFSBORG


ÅRETS...

Tränare
Stuart Baxter, HELSINGBORGS IF

Målvakt
Daniel Örlund, A I K

Back
Matias Concha, DJURGÅRDENS IF

Mittfältare
Patrik Ingelsten, KALMAR FF

Anfallare
James Keene, IF ELFSBORG

Allsvenskan - Plats 4

Shit, va fort det gått. Helt sjukt. Bara ett lag kvar, och sen imorrn, kommer topp 3 och alla specialutnämningar. Spännande att se hur det kommer se ut. Jag kan inte hålla er på sträckbänken lägre. Framför allt inte mig själv. Here we go!

4. IF ELFSBORG

Så är det. Mästarlaget tar sig inte ens in på topp 3. Det är alltid svårt att upprepa en guldsäsong, och dessutom tror jag att Elfsborg kan lyckas ganska bra i kvalet till Champions League. Och med en sportchef som Andreasson skulle det inte förvåna mig om han sätter press på laget att lyckas där pengarna finns. Nja, det kanske inte blir sportchefen som avgör, kan i stället helt enkelt nöja mig med att säga att Elfsborg slutar fyra i år. Många tror på ett ordentligt genombrott för Samuel Holmén, det gör inte jag. Han är redan bra, och han kommer inte bli exceptionellt mycket bättre. Anders Svensson, tja, efter hans insats igår så vettefan om inte hans karriärskurva börjat peka nedåt. Mathias Svensson däremot, han kommer fortsätta som han alltid gjort, vara farlig i luften, men sen inte synas så mycket mer. Sen är frågan hur länge man får behålla Ishizaki, den evige talangen som nog äntligen får chansen utomlands. Det ska bli kul att se om Jon Jönsson fortsätter utvecklas som försvarare och om målisen Johan WIland fortsätter vara lika bra. Men framför allt ska det bli intressant att se om Elfsborg kan fortsätta som ett inspelat lag. Och det tror jag. Det är också därför jag tror att dom, med hela fotbollstokiga Borås i ryggen, andandes vinnarluft, ändå kommer sluta som ett topplag, även om det inte blir bland de tre främsta.

Allsvenskan - Plats 5

Tonen har utvecklats till det sämre. Jag själv är bidragande i allra högsta grad. Det är jag väl medveten om. Men det är inte min stil. Det är inte jag. Jag är en snäll person egentligen, och har, efter att ha fått ta emot mycket skit, gått lite över styr, låt oss kalla det catharsis, ett utbrott som byggts upp inom mig, för att som en massiv aggression explodera i ansiktet på framför allt tre personer, i synnerhet en. Jag vill nu be er om ursäkt. Jag mår ändå bara dåligt av att vara elak tillbaka. Fortsätt hacka på mig, om det är det ni vill, och jag vet att ni gillar tjuvnypen lite, men, för att dra en snyftarhistoria, jag orkar inte mer. Här kommer lag fem.

5. MALMÖ FF

Himmelsblau laget. Jag fastnade för MFF när dom på hemmaplan genom Afonso Alves vände och vann mot Hammarby inför 25 000 åskådare året dom tog SM-guld. Det var nånting med klimatet som inte kändes svenskt. Det var en häftig känsla. Jag skulle vilja säga att Malmö ligger i sydeuropa medan resten av landet ligger i norden. Kontinentalt på nåt sätt. Malmö har ett kul nyförvärv i Ola Toivonen från ÖIS. Man har också behållt många läckra spelare, som Junior, Jonathan Johansson och Jari Litmanen (om han håller = finsk sisu), samt att äntligen tjocke, bredrövade Niklas Skoog är tillbaka. Saknar dock Elanga sen en lång tid tillbaka, han var en häftig ytterback. Jag tror att Malmö kommer leda serien, eller i alla fall vara bland de två främsta lagen, över sommaruppehållet. Sen har Europa ryckt ifrån dom ett par spelare plus att Litmanen efter ytterligare en skada lägger av, och då faller Emm-iff-iff till en femte plats. Malmö är alltså inte bäst i Skåne när serien är slut. Vilka kan det vara som blir det? Följ min blogg.

En fantastisk upptäckt

Ur en DN-text om bandyns härkomst klippte jag ur det här stycket:

"Att hans favoritlag i fotboll, Nottingham Forest, egentligen heter Nottingham Forest Football and Bandy Club är de få som vet. Och ordet "bandy" i engelskan finns endast kvar i uttryck för något som kastas fram och tillbaka samt för att beskriva personer som är hjulbenta."

Otroligt intressant. Och roligt. Jag har helt klart fått ett andralag i England efter Arsenal. Oh Yeah.

Läs hela reportaget här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=630706

Arsenals gudar

Jag visste det! Hela tiden... Arsenal består av gudar.


Gilberto Silva tar dock det hela med ro.
  - Ibland måste man förstå människorna. De blir så glada över att se oss att de bryter sig igenom säkerheten, säger han.

(saxat från aftonbladet.se)

Allsvenskan - Plats 6

Efter en härlig debatt angående Hammarbys placering och supporters känner jag mig nu redo, fylld av självförtroende (tack för hjälpen Nils!), att ta mig an plats nummer sex. Faktum är att följande lagplacering med motiveringar (ja här kommer flera) förhoppningsvis också kommer leda till debatt. Men nu riktas den lite annorlunda. Pass på.

6. IFK GÖTEBORG

Håkan Mild är från Trollhättan. Håkan Mild blev kung i Göteborg. Håkan Mild blev hatad i "Sverige" (läs besserwissrar från Sthlm och Skåne). Men Håkan Mild låg bakom Sveriges VM-brons i fotboll. Med sin patenterade löpning mellan Bulgariens klumpiga backar gav Tomas Brolin tillbaka för den underbara variantpassning han själv fått av Kung Håkan i kvarten mot Rumänien. På Brolins passning, som ju var närmast att överglänsa Mild i detta VM, visade Håkan vilken fantastisk avslutare han är/var då han läckert chippar bollen över en utrusande målvakt. 2-0 och matchen var punkterad. Resten blev en transportsträcka för Sverige. I matchen dessförinnan, förlusten i semin mot Brasilien, var Håkan den ende som ville vinna. Han var till exempel den ende som fick iväg ett avslut mot brassarnas Taffarel. Så, för att summera denna inledning, det är jävligt konstigt att han inte är mer älskad i Sverige. Allt alla pratar om är fortfarande en straffmiss, som ändå betydde seger. Och hade missen aldrig kommit hade heller inte den fantastiska dramatiken, det fantastiska manuset, blivit verklighet. Så än en gång, tack kung Håkan. Tack för att du gav oss ett VM-brons i fotboll. Makalöst av en liten pojke från Trollhättan - fallens och slussarnas stad.

ICA. Vad i helvete sysslade Djurgårdens IF när dom fixade ICA som huvudsponsor. Och vad sysslade ICA med? ICA har ju visat att man kan göra riktigt bra reklamfilmer, men innan dess, förr i tiden, så fanns det endast en anledning till att folk över huvud taget handlade på ICA. Nämligen IFK Göteborg, Sveriges bästa fotbollslag genom tiderna. IFK Göteborg var så populära att Konsum, som helt plötsligt kände sig överkörda av ICA, döpte alla sina varor till Blåvitt. Plötsligt hade ett fotbollslag från Sveriges framsida tagit över nästan alla Sveriges stormarknader. Fantastiskt Torbjörn Nilsson! Fantastiskt Sven-Göran! Men tillbaka till dagens verklighet. Vad i helvete sysslade Djurgårdens IF med. Det var ju som att ta ett lags logga. Laget ICA. Från Göteborg. Men nu över till det väsentliga. När nu ICA lägger alla sina pengar på underfundiga reklamfilmer och låter IFK dela sponsorpengarna med DIF - vad fan tror ni händer med IFK Göteborgs nyförvärv då? Jo, det här:

Erik Dahlin är från Trollhättan. Uppflyttad från IFK:s u-trupp. Pappa Stefan "Tarzan" Dahlin är en levande legend i Trollhättan, och Eriks brorsa Johan, gör redan succé mellan stolparna i Lyn i norska tippeligan. Förmodad succé även för Erik. Och vilken mästare lärjungen får i Bengt Andersson.
Jakob Johansson är från Trollhättan. Jag själv är bra vän med Jakobs storebror Erik som jag under fem års tid spelade musik med. På den tiden åkte Jakob skateboard, sittandes på den, ner för en brant backe och tvärnitade genom att sätta i fötterna. Behöver jag säga att han var barfota? Exakt så hård är han. Fyller 17 i år och är en sanslös talang. Kom visserligen redan under förra säsongen men behöver en extra presentation.
Jonas Olsson - ny tränare från FC Trollhättan. Dock legend i IFK sedan tidigare.
Andra nya bekantskaper:
Anfallaren Mathias Ranégie som halva Sverige ville ha. Lång och stark och het framför mål. Men hur långt är steget från division 2 till Allsvenskan? Ragnar Sigurdsson från Island. Den stenhårde backen är spännande. Eldin Karisik, mittfältare, duktig mano mano.

Med andra ord. Får man inte mer pengar från ICA så får man hitta talanger i staden där man jobbar med hjärta och själ - Trollhättan. Resten av nyförvärven är väl utspridda i alla lagdelarna och IFK bygger alltså vidare på sin trupp från i fjol. Som lag kommer man därför fungera bättre i år, men samtidigt saknar man en riktig fixstjärna för att nå översta toppen. Stefan Selakovic är bra, men inte tillräckligt bra för att ensam kunna föra upp IFK i topp. Därför är en sjätte plats helt logisk.


Jag var lyrisk efter gårdagens sändning med Radiosporten. Idag är det dags igen. Med elitseriehockey! Herregud!

Sen vill jag gratulera Andréas till en mycket bra artikel, publicerad direkt i GP. Läs den här:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=128&a=335486

Min present var en lång motivering om IFK Göteborg. Hoppas du blev glad.
Skåningen är på semester som jag förstått det?

Radiosporten... MÅÅÅL!!!

Jag är lycklig. I eftermiddag inleds min praktik på Sveriges Radio Örebro. Och det kan inte börja bättre. Jag ska sitta med i fucking jävla Radiosportens sändning. Som ett blåbär ska jag sitta knäpptyst men storögd och följa hela sändningen. Och samma sak imorrn, när det är hockey och grejer. Ska bli så fruktansvärt intressant och jag är råpeppad.

Måndag 26/3:

Sportextra kl. 19.03-21.40
Hockey, Kvalserien:
Södertälje-Malmö

Innebandy, SM-kvartsfinal 4 av 5, herrar:
Helsingborg-Warberg

Fotboll, EM-kval: senaste nytt från landslaget!
Repris av Arkiverat, med Mats Strandberg.
Fotbollsmåndag, vi tar pulsen på fotbollsvärlden.

Programledare: Mats Dahlberg och Jenny Rask.


Sportextra

Tisdag 27/3:


Sportextra kl. 19.03-21.40
SM-slutspelet i hockey: Semifinaler 4 av 7
Färjestad-Linköping
HV 71-Modo

Fotboll, landskamp: Brasilien-Ghana, Råsunda
Fotboll, EM-kval: senaste nytt från landslaget!
Istid, vårt hockeymagasin varje vecka!

Programledare: Mats Dahlberg och Jenny Rask.



Min blogg är alltså inte längre och fikar. För nu har våren kommit, mina uppgifter är gjorda (bara sommarjobbet kvar), och energin är tillbaka. Nu ska jag försöka dämpa (dempe neeeeeeeeer... går förbiiiii...) min lilla eufori med lunch.

Ha det gött världen!!!

/ Carola

Allsvenskan - Plats 7

Oj oj oj, vilken härlig vårdag. Mycket att se fram emot idag, men det ska jag berätta om lite senare. Först ska jag säga grattis till Martin "mister Hokus Pokus" Bergström som fyller år idag. Kanske kan han få fira det med en Helsingborg-vinst mot Warberg ikväll i innebandyns kvartsfinal 4:5. Men nu först är det i stället dags att presentera laget som hamnar på plats nummer 7. Och det är väl också här, efter att jag, Martin och Andréas haft exakt samma lag på platserna 8-14, som vi börjar gå lite olika vägar. Hoppas det i alla fall.

7. DJURGÅRDENS IF

Det här är väl egentligen det enda lag jag hade riktigt svårt att placera. Djurgården har ju sedan sina back-to-back SM-guld inte imponerat speciellt mycket. Där man ett tag gjorde fantastiska värvningar som Johan Elmander, Kongo-Kim, Geert van Ouden och Andreas Isaksson kan man väl knappast säga det samma om Quirino, Även om den lille brassen faktiskt gjort ganska bra ifrån sig i årets träningsmatcher. DIF har fortfarande många intressanta spelare. Matias Concha har jag alltid gillat och det gör tydligen även Lasse Lagerbäck numera. Mattias Jonson var alltid en favorit i landslaget och Jones Kusi-Asare kan mycket väl vara med och slåss om skytteligatiteln i höst. Dessutom är unge sydafrikanen Lance Davids lagets största löfte och Patrick Amoah kan, om han får chansen, även han få ett litet genombrott i år. Och sen har ju faktiskt Quirino fått en brassepolare i Enrico. Ett lag med en så här bra trupp borde egentligen hamna på en bättre placering, men nu börjar vi nå en nivå där alla lag har riktigt bra trupper. Djurgårdens svaghet är försvaret och förmågan att fungera som ett lag - också det som ett resultat av alla individualister.

Allsvenskan - Plats 8

Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag gått över tiden. Fastnade i ett skolarbete som tog lite längre tid än väntat. Dessutom flyttades tiden fram en timma vilket gjorde att min dagsplanering gick åt helvete. Eftersom tävlingen utropades vintertid så antar jag att det är vintertid som gäller, står inget om det i reglerna. Hoppas därför att tävlingsledningen kan se mellan fingrarna när det gäller detta möjliga övertramp. Hur som haver, here's number eight:

8. ÖREBRO SK

Sex år i Örebro och en flickvän som fortfarande bor där. Örebros åttondeplats kan ha med det att göra. Men framför allt har det att göra med rediger jävla fakta. Örebro ÄR ett mittenlag. Hur ni än vrider och vänder på det så slutar ÖSK alltid, med vissa undantag, sjua eller åtta. Jag ser därför ingen anledning att det skulle gå annorlunda den kommande säsongen. Glöm inte att Örebro blev RÅNADE på sin allsvenska plats. Glöm inte att ÖSK aldrig åkte ur allsvenskan. Glöm inte att ÖSK just den säsongen slutade, ja just det, åtta. Förbundet ville statuera ett exempel, och då var det självklart inga problem att ge sig på Nerikes stolthet. Tror faktiskt inte samma sak hänt om det rört ett stockholmslag. Nog om detta. Det intressanta med ÖSK är att dom behållt många av spelarna sedan senast de lira Allsvenskan. Lars Larsen är fortfarande kung på mittfältet, men nu har laget som typ alltid har högst medelålder dels blivit av med Thomas Andersson (som la skorna på hyllan) och dels haft tid att i Superettan satsa på yngre förmågor. Som till exempel nyblivne U21-landslagsmannen Kristoffer Näfver (född -86). Sen har vi ju den alltid duktige mittfältaren Patrik Anttonen och målspottaren Nedim Halilovic som bara blir bättre och bättre. När ÖSK är som bäst spelar dom riktigt fin fotboll med snabbt kortpassningsspel och då kan dom slå de bästa. Men tyvärr har ÖSK alltid haft en låg lägsta nivå, och därför är dom, och har alltid varit, med vissa undantag, ett mittenlag.

Allsvenskan - Plats 9

Så fort följande lag är presenterat är jag åter med i listans kontinuerliga presentation. Vill bara påpeka att det är en fantastisk fotbollsdag idag. Danmark-Spanien ikväll. Och England lirar ödesmatch. Sehr spannend ska också Tjeckien-Tyskland bli. Att Brasiliens, BRASILIENS(!!!), fotbollslandslag just nu övernattar på Stenungsbaden, bara en mil från Ljungskile, är större än störst. Ronaldinho, Robino, Kaka och Fred kanske är ute och går en sväng och tänker: "Hmm, undrar vad det där är för gult hus uppe på höjden, det måste vi kolla in". Och så går dom upp för backen och kommer till en lite gräsplan när Jeppe Larsson står och övar inlägg. Robinho får stora ögon, blir sugen på att lira lite samba och möter Larssons inlägg med en härlig halvbissa. Ronaldinho tycker bollen är lite dåligt pumpad så han blåser upp den med munnen, för detta är om ni inte fattat det än, en dröm som jag drömde inatt. Martin och Andréas missade alltihop eftersom Martin var på promenad och Andréas på möte med Lena Bengtsson. Hur som helst, här kommer lag nummer 9...

9. HAMMARBY IF

Katastrofalt öde i bandyfinalen häromveckan. Fruktansvärt tragiskt för alla Bajare. Och till råga på allt ser fotbollssäsongen för Stockholms finaste gäng ut att vara över på förhand. Vad ska en ensam stackars Paulinho göra mot packade försvar i Kalmar, Gefle och Trelleborg. Det kommer bli hårt och tufft, den saken är klar. Jag tror inte Charlie Davies kommer vara speciellt lyckosam i vår även om han slängt in några baljer i träningsmatcherna. Jeffrey Aubynn är visserligen en gudabenådad kantspringare (med allsvenska mått) men inte fan räcker det. Och Erkan Zengin har förutom sin fula hästsvans blivit rejält övervärderad. Hammarby IF gjorde sitt största misstag i historien när de sparkade Sören Cratz för att, som det hette, "lira roligare fotboll" - efter det har den ju blivit allt annat än rolig. Sveriges bästa supporters, för här är supporters som både går på fotboll, handboll och bandy, kan lyfta laget och skrällpoäng i något av derbyna finns absolut att hämta. Men tyvärr kommer man inte högre i tabellen än på en nionde plats. Och det är tre amigos rörande överens om.

Tidigare inlägg Nyare inlägg